En installation av okänd konstnär.
En bur.
En stol.
Bollar i olika färger.
Hm.
Om det inte är konst så är det världens mest valhänta och ängsliga bollhav.
Kanhända ska det bli ett bollhav där man kan lämna sina barn när man är vid Mariatorget och tar en öl? Och då kanske Herr Stationsvakt ska sitta på stolen och se till att allt går rätt till bland bollarna. Men att kasta sig ut i det bollhavet gör ont. Möjligen hoppas man att bollarna ska föröka sig och märkligare saker har ju hänt?
Känslan är att någon velat så väl men inte nått hela vägen. Det skulle ha blivit ett bollhav men blev bara det här.
Det vilar en outsäglig sorgsenhet över verket. Det får mig att minnas den där julaftonen 1970 när jag fick en hockeydräkt med favoritlandet Kanadas färger. Rött och vitt. 5 nummer för stor och damasker i svart och gult...
Kanske symboliserar verket hur dåliga vi/samhället är att ta hand om våra barn. Skolan och barnomsorgen som hela tiden urholkas. Fritidsgårdar som läggs ner. Alla barn som inte blir sedda och faller igenom. Mellan stolarna, mellan bollarna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar