Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

torsdag 22 februari 2018

Bodyfix II

Men hur gick det med mitt gående, mitt promenerande, nådde jag upp till 35.000 steg per vecka? Ja, det är många som hört av sig och frågat. Inkorgen är full. Telefonen har gått varm och många är breven som dumpit ner på hallmattan. Alla med samma fråga: hur fan går det med konditionsprojektet? 
Eftersom så många hört av sig, känner jag att ett slags redovisning är på sin plats.*
Första veckan blev det 41.600 steg. Över förväntan. Ja, ett snitt på 5.942, vilket är nästa tusen steg över målet (som alltså var 5.000 steg per dag, 35.000 per vecka). Pigg som en 85-åring! Andra veckan var lite tuffare, mer att göra och mindre sug efter att komma ut och mindre tid att röra på mig, så det blev 36.469 steg. Men fortfarande över idealsnittet utifrån min målbild. Ja, jädrar. Funderade på att höja det dagliga snittet till 6.000 steg, vilket skulle vara ett bra steg(?) mot det verkliga idealet: 10.000 steg per dag. 
Är inte alls säker på att jag kan nå dit, men till ett annat mål känns det som en möjlig väg. Det målet handlar om att komma ut och springa några kilometrar i veckan. Så. Nu var det sagt. 
Den här veckan blir säkert ett bakslag, eftersom jag suttit och vaktat fruns fantastiskt fina utställning måndag till torsdag. Får se om jag kan ta igen några steg i helgen. Just nu, efter tre dagar, ligger snittet faktiskt på 5.573, så kanske det funkar ändå. 
Det här är väldigt intressant! Eller hur?

* Inte fan är det nån som bryr sig. Det skulle inte jag heller göra.

måndag 19 februari 2018

Vilse i källorna

Jag har skrivit en lapp, en påminnelse till mig själv. På den står det “Begränsa källorna!”. 
Det är så att när jag har ett nytt ämne och ska sätta igång ett projekt rasar allt in och jag hittar kopplingar till ämnet överallt. Tänker att “det här måste ju vara med, och det här, och skulle inte det där också passa in?”. Risken att gå vilse i materialet är uppenbar. Men den där vandringen är också underbar: sånt jag aldrig tänkt på dyker upp och fångar mitt intresse och jag lär mig nya saker hela tiden.
Nu är ett annat av mina problem att jag lätt glömmer lika fort som jag lär mig, så när jag börjar skriva händer det att jag tappar bort detaljer och information. Det är det där med struktur: jag har aldrig riktigt lärt mig studieteknik. Om jag å andra sidan hade lärt mig det när jag borde ha lärt mig det så hade jag knappast drabbats av den här nyfikenheten på mognare dar, eller ens kommit på idén om att skriva faktaböcker.
Men nu är jag verkligen på gång med ett nytt projekt och det är spännande och skrämmande. Massor att läsa och titta på, lyssna på och fundera över. Men med tanke på att omfånget på den färdiga texten är mycket begränsad, så måste jag nog lyda mitt eget råd och snart sätta stopp på insamlingen av fakta.

fredag 9 februari 2018

Bodyfix


Jag har väldigt svårt för att ta beslut. Det spelar egentligen inte någon roll vad det handlar om. Jag har svårt att bestämma mig för det ena eller andra. För det mesta bara flyter jag med: det blir som det blir. Och ibland bestämmer jag mig för något, jag tar ett beslut, men oftast glömmer jag bort det lika snabbt. För det mesta handlar det om min kropp, att jag till exempel ska börja träna eller i varje fall röra på mig. 
Och jag har börjat röra på mig. Alltså jag har börjat gå. Exempelvis till och från affären. Tunga matkassar är bra, bra träning. Den här veckan har jag gått lite längre än så under flera dagar. Jag kämpar på.
En gammal skrivkurselev — och då menar jag gammal på alla möjliga sätt — skrev på Facebook för en tid sedan att han under tio år gått 10.000 steg varje dag. Det tyckte jag lät rätt duktigt. Han borde var en bit över 75 år nu, så det var helt klart bra gjort, och han fortsätter visst med det. Heja, tänkte jag.
Det var först när jag med hjälp av en för mig tidigare helt obekant app i min telefon, började kolla hur långt jag själv går en vanlig dag, som jag förstod hur imponerande det verkligen var. Jag känner mig ganska nöjd med bortåt 6.000 steg på en dag. Sanning att säga har jag bara kommit över 10.000 steg en dag den här veckan och redan efter en dag med sextusen får jag träningsvärk. Alltså så illa är det faktiskt: jag får träningsvärk av att gå. Så illa är det.
(Inom parentes kan jag säga att under min aktiva orörelse har jag dessutom gått ner, men det kanske beror på att jag verkligen inte äter särskilt mycket. Det är dock en helt annan historia.)
Men nu funderar jag på att bestämma mig för att gå åtminstone 5.000 steg om dagen, eller kanske mer tänka som 35.000 steg per vecka. Och min sjukgymnast tycker att jag ska springa, för att det är bra för ryggen; det blir ett bra tryck på diskarna när man springer, och det behöver jag. Men jag kan ju inte ge mig ut och springa när jag får träningsvärk av att ta en promenad.
Dessutom skulle jag må väldigt bra att börja på något slags gym. Men strax innan den tanken går det en gräns. Kanske möjligen återuppta den mycket lovande yogakarriären? Det vore ju helt lysande. Men när ska jag få in det i mitt schema, som i och för sig inte finns.
Ju mer jag tänker på det här kommer jag fram till att det finns en affärsidé här. Någon borde starta ett gym, eller något liknande, där man kunde lämna in sin kropp och få den omhändertagen och tränad under tiden som man är på ett möte till exempel, eller för er som har vanliga jobb skulle kunna lämna in den på morgonen och sen hämta ut en nydeffad lekamen på vägen hem. Det skulle fungera som en biltvätt eller ett skomakeri. 
Bodyfix eller nåt annat på engelska skulle det kunna heta, för allt ska ju heta något på engelska. “Låt kroppen jobba hos oss när du jobbar hos dig”, eller jag vet inte. Det ska ju vara på engelska. 
Det där bestämmer jag mig för att ta upp med min sjukgymnast när vi ses nästa gång. Kanske vi kan starta en firma ihop och tjäna en massa pengar.