
Ytterdörren hade knappt slagit igen förrän gardinen i sovrummet gungade till. Knappt märkbart. Först efter fem signaler svarade hon. "Det er stille", sa hon, "ingen der." Fyrtio meter luft och åtta tunna glasskivor mellan oss. Han avslöjade sig i bakgrunden. Hon la på. Kikaren ställde jag på golvet. Kanske inte stolthet direkt. Men... tillfredsställelse?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar