Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

söndag 7 september 2014

Vila

Det kanske är galenskap att åka 45 mil för att kunna tillbringa 45 timmar här och sedan åka 45 mil hem. Det kanske är heltokigt, men vi mår så bra här, trots att vi den här gången åkte förkylda. En sån här helg är värd så mycket.

Vi har vårt hus vid sjön. Det är frid och lugn, och det är ju rena klichéer, men så sant. Det är tystnad och ro, och fri sikt åt alla håll. Ensamt och vilsamt och blicken kan följa hur dimman lyfter upp längs bergen, över skogarna, fåren som rörs på längdan mitt emot, de små vågorna på sjön, jag hör kluckljuden mot stranden, och följer småfåglarnas rörelser i skogen.

Här motionerar jag alldeles stilla min själ, för så känns det. Tankarna får bättre plats. Ibland fördjupas de, men det viktigaste är att de inte blir störda hela tiden.

Tiden ja: den går långsammare här. En dag räcker längre, utan att för den skull bli effektivare. Och tiden har inget syfte, mer än att ge vila.


Jag slog upp boken ”Vindbro” av Krister Gustavsson och läste i första stycket meningen: ”Den senaste tiden har jag betraktat landskap i hopp om att finna mitt jag där…” Och det slår mig att i det här landskapet ser jag mig själv. Det är här jag hör hemma, helt enkelt.

Och det jag skriver och funderar på just nu är bland annat tre historier som alla utspelar sig i krokarna. Men den här helgen har jag inte ägnat mig åt research utan vila, förkylning, skrota runt och ännu mer vila, så det har inte blivit något skrivet. Eller ... ett par meningar har det blivit, och i lugnet också en del känslor som kommer att fördjupa mina berättelser, en del tankar som rätar ut saker och krokar till andra. Sånt som behövs för att få mer blod i karaktärerna och deras våndor.

I morgon, i "verkstan", fortsätter jag skriva.