I tisdags kom vi alltså till Fuengirola sydväst om Malaga. Vi tog oss ner till havet direkt.
"Vi rika har det bra, brukar mina svärföräldrar skämta när de mår riktigt gott, och så känner jag nu: det är varmt, havet svalkar, maten är god, ölen kall och boken jag läser är bra. Semester.
Det är lätt att ställa om till det här livet. Bara det är en gåva. Jobb och ansvar känns som avlägsna ekon av ett passerat åskväder. Det är lugnt och vilsamt."
En solkatt som hälsade på oss när vi åt friterad anjovis och räkor. Fina bilder blev det.
Igår åkte vi alltså hit till Cutar. Först pendeln in till Malaga och där hittade vi faktiskt rätt buss till Torres del Mar trots att infogubben sa fel.
I Torres del Mar kände man inte till något om någon buss till någon plats som hette Cutar... Inte på busstationen och inte på turistinformationen. Hm. Vi gick till slut tillbaka till busstationen och när tiden var inne dök en liten buss upp och den här tanten med regnbågsmössan intygade att den gick hela den långa och vindlande vägen upp till Cutar.
Och idag har vi inte nöjt oss med att vara högt uppe i bergen, utan vi gick ännu högre, så högt att vi långt borta kunde se havet.