Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

måndag 17 november 2014

Skillnaden mellan att skriva fakta och "vanlig" berättelse ...

När jag blev intervjuad av Tara Moshizi för "En bok, en författare", frågade hon om skillnaden mellan att skriva faktaböcker och "vanliga" berättelser. Just nu minns jag inte hur jag svarade, men det kommer jag att kunna se och höra den 8:e december (Kunskapskanalen 19.00 och 23.35).

Den senaste tiden har det varit mycket runt mig. Jag har flängt hit och dit, men ändå har jag lyckats slutföra och skicka in ett manus till förlag. Det handlar om en lättläst ungdomsroman med handling och format som mest av allt gör den till en novell.
Under skrivveckan på Gotland i oktober drog jag även igång ett längre romanprojekt.

Sedan har det flängts hit och dit. Men jag fångar upp små idéer och tankar i farten. Skriver ner enstaka detaljer, som att "Nathalin" (en av de två huvudpersonerna i ungdomsromanen som har arbetstiteln "Flykt") har en fläck vid högra skulderbladet där det ofta kliar. Hon når precis dit med tumnageln. Jag tänker dagligen på historien, men det är mer runt fördjupning än om själva händelseutvecklingen mina funderingar kretsar. Det jag hann skriva på Gotland känns mer och mer som ett utökat synopsis av första delen – fort, fort framåt! – och jag tror att det kommer att bli tre delar, eller akter i berättelsen, där den sista kommer att bli mycket kort.

Det är viktigt att hålla historien vid liv och att – även om jag inte skriver i egentlig mening – lära känna personerna, få dem att andas och bygga på deras bakgrund.

Så fungerar det för mig när jag ska jobba på ett längre manus: det kräver mer tid till förberedelser och fokusering, än om jag håller på med en kortare berättelse.
Eller en faktabok.

För ett par dagar sedan bestämde jag mig för vad nästa faktabok ska handla om. Faktiskt ungefär samtidigt som jag fick tag i en duktig faktagranskare som genast tog sig an nästa års bok – den som är klar och just nu illustreras av Jojo Falk, den som kort och gott kommer att heta "Snor".

Och nu har jag alltså hittat ämnet till boken som ska komma ut 2016 ... och jag kastar mig med liv och lust in i researcharbetet. Det är så kul att leta fakta på nätet, på biblioteket och genom att prata med folk. Men först och främst har jag vänt mig inåt och ställt frågor till mig själv om vad jag redan vet när det gäller det här ämnet, eller vad jag tror mig veta. Det är nästan roligast när jag inser att det jag vet visar sig vara helt fel: där finns en historia! Myter och missförstånd är härliga drivmedel när man ska skriva en faktabok.

Det känns så skönt att vara igång igen, och det är dessutom alldeles för tidigt. Ja, alltså faktaböckerna brukar jag skriva under april och maj, men nu kommer jag att hinna med att göra mer "forskning" och dessutom kan jag skriva om och om igen. Jag tror att det kommer att bli jättebra.

Och faktatexter kan man jobba med lite då och då, och man kan växla mellan att läsa och skriva. När jag hittar nya, fantastiska fakta, skriver jag bara till ett kapitel. Det ska förstås vara sant det jag skriver, men min utmaning är att hitta otroliga fakta och att ibland balansera på gränsen mellan verkligheten och fantasin.

Jag brukar säga att berättelserna finns omkring oss hela tiden. Det gäller bara att se dem, att rycka tag i den där lilla tråden som en cykel i diket, en ballong på garagegolvet eller en liten flicka i en guppande badring kan vara. Nysta i tråden och skapa en berättelse.

Det är en sanning med modifikation. Eller: det är sant. Så är det. Men när det gäller att hitta stoff till en faktabok är egentligen bara själva inledningen av arbetet svårt: att bestämma ämnet. Har jag väl valt "Fakirer", "Fladdermöss", "Skelett", "Havsvidunder" eller "Snor", är det bara att sätta igång och söka fakta och tokigheter.

Blev jag något klokare av det här? Blev du det? Ja, men kanske: att söka efter det som verkligen finns är lättare än att söka efter det som inte finns, än. Typ.