Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

onsdag 22 september 2010

Intercity

Det är skönt att det tar lite tid att åka. Jag brukar säga att man måste hinna ha tråkigt en stund också. Men idag hinner jag ändå inte ha tråkigt. Jag har fullt upp med att skriva och läsa. En bok - Radhusdisco av Morgan Larsson - ska läsas ut, även om det tar emot... och några kapitel till i mitt eget manus ska bearbetas eller skrivas om. Får se hur mycket som blir gjort.

Arboga nu.

Skickat från min iPhone

På väg

Nu rullar tåget ut från Stockholm central.

Skickat från min iPhone

Hektiska dagar

Då är det dags att åka till bokmässan! Äntligen! Men först ska jag intervjuas här hemma av en journalist från tidningen Söderort. Fakiren Orthae är på väg med alla sina svärd, nålar, råttfällor och häftpistoler.

Klockan ett åker jag sedan söderut i solen. Det lär vara den sista sol man ser på några dagar. Dels kommer väl regnet in över Göteborg och dels tillbringar man den mesta tiden inomhus när det är mässa.

Jag har gjort en lista över folk och förlag jag vill träffa, och på tåget ska jag ta itu med mässkatalogen och planera mer i detalj. (Jojo... det lär väl bli si och så med den saken. Brukar gå mest på känsla.)

onsdag 15 september 2010

Rullstolseländet går vidare

Elitserieklubbarna har börjat svara. Först ut var MoDo, därefter kom Skellefteå och Luleå. Det är nu en gång så att norrlänningar är lite piggare och raskare, och definitivt mer serviceminded är sörlänningar... Men Linköping och Södertälje har också svarat nu idag.

De berättar om hur många rullstolsplatser de har på sina arenor och hur de handskas med bokningen, och jag kan redan nu säga att inget av de andra lagen gör som Djurgården, men på de andra arenorna verkar det i de flesta fall också finnas fler platser att fördela.

Återkommer med statistik när alla svar kommit in.

Intressant. Tycker i alla fall jag.

Ta av dig skorna!

En av mina facebookvänner befinner sig i Frankrike, och där fick han höra följande historia:

"Det absolut roligaste jag var med om i Bordeaux var följande sanna historia som en av arrangörerna berättade. Han hade varit engagerad i ett projekt för äldre kvinnor som hade lätt att hitta bort men svårare att hitta hem igen. På deras skor hade ingenjörerna i hemlighet satt RFID-taggar (signalsystem) så att det gick att lokalisera dem var helst de gick i omgivningen. Efter ett tag hade några av kvinnorna börjat ana att de var övervakade och som svar på den integritetskränkningen hade de börjat byta skor med varandra så när personalen upptäckte Brigitte i fel ända av stan kunde det istället röra sig om Yvette som tog sig en calvados på en bistro. Verkligheten överträffar alltid dikten."

Underbart! Det är krut i kärringarna i Bordeaux!

Publicerat med tillstånd av Arne Svensk

tisdag 14 september 2010

Rullstolseländet...

Som jag skrev i förra veckan så brukar jag och min rullstolsburne vän, gå på en del evenemang tillsammans. Och nu sätter elitserien i hockey igång och då förvandlas han från Bajenfan till Djurgårdssupporter... Bajen är inte mycket att ha i hockeyrinken...
Den sjätte september släpptes biljetterna till den här säsongen och jag hängde på låset. Bara för att konstatera att biljetterna till öppningsmatchen nu på torsdag, redan var slutsålda. Jobbigt.
Men så fick jag klart för mig att det var samtliga biljetter till samtliga matcher på Johanneshov den här säsongen som var slut! Helt otroligt.
Djurgårdens IF hade bestämt sig för att prioritera de egna medlemmarna och låtit dem som ville köpa säsongskort. På så sätt rök alla rullstolsplatser innan biljetterna egentligen var släppta.
Jag kontaktade DIF:s ordförande Janne Ednertz via mail och vi hade ett litet och inte alltför hätskt utbyte där han berättade att han tagit kontakt med värden - Globe Arenas - och krävt att de skulle bygga fler platser, då efterfrågan av rullstolsplatser var större än tillgången.
Jag ringde Globen idag, men insåg snart att de inte tar på sig ansvaret för hur DIF fördelar de begränsade platserna, och jag är benägen att hålla med: DIF sparar inte ens en ynka plats för en tillrest, rullstolsburen, motståndarsupporter. Och absolut inte för spontanbesökare som jag och R.

Vad göra? Jag ringde "min" klubb Timrå IK och det visade sig att de aldrig tänkt på det här med att deras supporters i rullstol inte kunde följa med till Hovet på bortamatch. "Problemet" hade liksom inte uppstått. Men redan idag har de diskuterat saken, både internt och med värden för hemma-arenan i Timrå.

Och jag, vad har jag gjort och vad KAN jag göra? Jo, jag har skrivit till Diskrimineringsombudsmannen och berättat. Dessutom har jag skrivit till de övriga elitserieklubbarna om vad de tänker om detta, och hur de har det på sina hemma-arenor.

Det ska bli spännande att se om något händer.

Och förresten: Carolas julkonsert på Cirkus... Jag ringde dit idag och det visade sig att de inte släppt rullstolsplatserna än. De har som max fem (5!) platser för rullstolsburna, men måste avvakta för att se hur stor plats kontrollborden för ljud och ljus tar. Ju större kontrollbord, ju färre rullstolsplatser.

Cirkus är unikt, för det är en K-märkt byggnad med stora höjdskillnader och trånga passager. Men de har ett mycket fint bemötande och de är väl medvetna om problemen, så imorgon kommer någon från deras biljettförsäljning att ringa mig. Och kanske, kanske får R och jag gå och lyssna på Carola i december. R blir glad, och när han blir glad blir också jag glad.
Håll tummarna!

Hur känns det, Thorbjörn Fälldin?

Det fanns en tid när jag förstod dem som kunde lägga en röst på Centern. De företrädde en stor grupp människor, framförallt på landsbygden och i mindre städer. De hade en rakryggad ideologi och en humanistisk grund i sina åsikter. Det var länge sen.

Två saker slog mig igår: Centern är det parti i Allijangsen som arbetat minst för miljön - alltså har man givit upp miljöpolitiken. Man har till och med gått med på mer kärnkraft. Centern söker sina väljare i storstäderna - alltså har man givit upp landsbygden och filosofin att hela landet ska leva.

Vem behöver Centerpartiet idag? När dessutom Maud Olofsson förra veckan röt till om att hon inte skulle "sätta sig i en regering med en K-O-M-M-U-N-I-S-T!" menade hon också egentligen att hon hellre väljer den där brunskjortan Åkesson än Ohly vid en situation där de rödgröna skulle bjuda in till samarbete över blockgränsen för att hindra rasisterna från att få en vågmästarroll.

Centern är ett farligt parti som i sin desperation över opinionssiffrorna nu kan sälja ut det lilla som finns kvar av sin ideologi. Om det nu finns något bottenskrap att ta till...

fredag 10 september 2010

Rensning! Eller... ja... flyttande av prylar

Eftersom jag har nytt bord som går att höja och sänka, får det inte plats några hurtsar under. Tidigare har jag haft två under och en vid sidan. Alla fulla med... saker och papper. Viktiga grejor. Som nu måste sorteras upp och till stor del slängas.
Det är intressant att se vad man sparat i sina lådor. Cd-skivor med program med mycket gammalt bäst-före-datum, pennstumpar, plastkort, manualer och viktiga papper i plastmappar. Tror att jag hittade ungefär 50 plastmappar.
Och vad gör man då med allt skräp? Slänger man det?
En del kanske, men det mesta fördelas i högarna "lägga undan här nere" och "upp på vinden".

Det krävs mod för att man ska våga kasta saker!

tisdag 7 september 2010

Arbetsplatsen

Jaha, ska man säga: "Nä, nu måste jag gå och ställa mig och skriva", nu då? Ja, det får man. Fast vid det nya höj- och sänkbara bordet kan jag också sitta på pilatesbollen. Det är bra med omäxling.

Det var i fredags kväll, sent, när jag hade lagt mig, som jag fick för mig att kolla Blocket efter ett sånt här bord. Jag hittade en gammal annons - den var ifrån december 2009 - med ett lite väl stort bord. I Gävle... Ödet, säger jag bara, ödet: jag hade hyrt en liten lastbil samma dag och skulle på söndagen åka till Gävle med sonen och hans bohag.

Det är märkligt. Nu står det här, och jag står intill, med bra stöd för handlederna, rak rygg och avslappnade axlar. Trevligt.

måndag 6 september 2010

De där spännande djuren

När jag får tid... ska jag skriva hela historien om hur jag snöat in på fladdermöss. Och ja, jag håller på att skriva en faktabok för barn om dem. Och till helgen ska jag åka upp till Eldnäset och se om de är kvar, eller om de flyttat iväg till sitt vinterboende och påbörjat dvalan.

Ni vet väl att fladdermössen parar sig i augusti. Sedan går de i vila i september, och först när de vaknar igen till våren befruktas honorna. Det är märkligt. Spermierna ligger och väntar på sol och värme.

Det finns mycket som är fascinerande med de där djuren. Ni skulle bara veta.

torsdag 2 september 2010

Otillgänglighetens förbannelse

Jag har en vän som är rullstolsburen. Han och jag brukar gå på fotboll, handboll, hockey och ibland även på konserter tillsammans.

Eftersom jag har lättare att hålla reda på saker och är bättre på att prata bokar jag biljetterna. Det är inte så himla lätt heller, för om man sitter i rullstol måste man, hör och häpna, ha särskilda biljetter.

Längre än så har vi inte kommit fast det är 2010 och redan Olof Palme talade om ett samhälle tillgängligt för alla. Han sa att man inte skulle anpassa samhället för vissa grupper, utan ge alla tillgänglighet. Handikappanpassning kan också vara kränkande och stigmatiserande. Där var han rätt ute, den gamla visionären.

Häromdagen ringde jag (om man ska ha "rullstolsplats" måste man ringa och sitta i telefonkö minst tjugo minuter... men det är klart att om man sitter i rullstol så kan man ju sitta och vänta en stund, medan andra ofunktionshindrade kan boka sina biljetter på nätet) till Ticnet för att boka biljetter till Carolas julkonsert på Cirkus som min vän gärna vill gå på.

Nu råkade jag ringa en dag innan biljetterna släpptes, men jag fick ändå genast besked om att det såg ut som om platserna redan var uppbokade. Det lät lite konstigt: biljetterna fanns inte än, men platserna verkade bokade.

Nå. Igår släpptes biljetterna och efter en ovanligt kort kötid på arton minuter kom jag fram och fick efter ytterligare lite väntan reda på att rullstolsplatserna redan var slut. Tyvärr.

Det slog mig först då att det är helt absurt. Försökte tänka in det här i min egen vardag: jag kommer på att jag ska gå på bio en kväll. Då måste jag först genomlida en telefonkö för att boka en biljett. Sedan är det nästa telefonkö för att boka resan - och hålla tummarna för att färdtjänsten förstår vad jag säger (bokningen sker via Litauen eller Vitryssland - billigast så) och att de har någon ledig buss.
Om jag sitter i rullstol.

Hur länge ska det vara på det här viset? Hur tänker man när man renoverar, eller bygger nya, lokaler för allmänheten: teatrar, biografer, konserthus osv.? Gör man dem flexibla så att man kan flytta en fåtölj för att göra plats för en rullstol? Det borde vara hur enkelt som helst, för vi pratar inte om att det plötsligt skulle råka dyka upp 73 rullstolsburna till en föreställning, men om så vore så borde det gå att ordna plats!

Jag har inte hört något av en sån diskussion på ett tag. Det har mer handlat om inskränkningar i rättigheter de senaste åren. Och jag vet inte ens om det blir bättre med ett regeringsskifte. Den enda som uttalat sig till stöd för exempelvis den personliga assistansen är Lars Ohly.

Imorgon ska jag ringa till min vän och berätta att det finns 200 platser kvar till Carolas julkonsert, men att inga av dessa är tillgängliga för honom.