Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

söndag 31 maj 2015

Dag 30. Mer städ och skriv och bad och sol.

Söndag. Godmorgon världen började jag med och fortsatte städa lite under tiden. P1 har varit mitt sällskap några timmar om dagen. Så tro inte att jag är helt väck vad gäller världen utanför Cútar.
Till min stora fasa hade en kolonn myror hittat in under natten och jag började förgifta dem så smått och söka orsaken till invasionen. På ett mycket otillgängligt ställe hade Rosas lekkamrat från i förrgår – en cikada – somnat in efter att ha utsatts för aningen för hårda tag. Det var dit myrjävlarna var på väg. Nå. Jag fick ut kvarlevorna och sedan blev motorvägen en riksväg, för att sedan övergå till landsväg och skogsväg, och slutligen upphörde trafiken helt. Puh. Men varför tar man inte fram kameran en sån gång? Det hade ju varit intressant för er att se kadavret och myrinvasionen.
Kollade över växt- och blomsterprakten idag och konstaterar försiktigt att jag inte verkar ha lyckats ta död på det gröna. Här en bildkavalkad.

 Dagens Rosa!








Så där såg det ut idag. Och nu har jag vattnat runt och gjort kväll. 
Vad gäller skrivandet har det varit fokus på ungdomsromanen idag – Flykt. Jag började med att läsa mig fram i det jag redan skrivit, sedan skrev jag om inledningen. Saknade dramatik där. Nu är det bättre. Sedan bestämde jag mig för att inte gräva ner mig i varje scen utan försöka få dit det som ska hända, det som ska sägas, där, och sedan vidare. Började också på något slags skelett för fortsättningen: det blir en del ändringar nu för själva grundförutsättningarna för historien har ändrats. 
Det blev en 10.000 tecken nytt material skrivet. Ganska nöjd med det, och jag satt ute i skuggan och hade det skönt samtidigt.
Tog faktiskt "ledigt" en timme och la mig mitt i självaste solen och läste bok. Det var inte så dumt, men jag blev ju tvungen att svalka mig i poolen sen.
Kvällshimlen slog något slags rekord den här kvällen. 
Tornseglare kryllar det av. 
Cútar i kvällsljus.

Imorgon är det sista hela dagen här och jag ska städa lite mer och packa och sånt som måste göras. Sent imorgon natt kommer Helen och Rudy hem, helt jetlaggade, antar jag. På tisdag 11.50 kommer Antonio med taxin och hämtar mig. Innan dess hoppas jag hinna träffa värdparet en stund. 







lördag 30 maj 2015

Städa, städa. Den tjugonionde dagen.

Livet är fullt av överraskningar. Idag överraskade det mig med ett gammalt manus som jag faktiskt satt här och jobbade med en vecka för några år sedan – en annan och kallare månad. Det handlar om storyn "Hur jag blev Zodiak och räddade världen", även den en refuserad historia som hamnat i arkivet. Men idag kanske jag knäckte några idéer som kan föra den i hamn.
Det var faktiskt så att jag diskuterade berättelsen med Yukiko Duke av alla människor, under en förlagsmiddag och hon hade ganska bestämda åsikter och tankar om logiken som jag tog till mig, verkar det som. Visste inte att det var så, men, men...
Jag skrev om de första två kapitlen efter att jag suttit ett par timmar och försökt tänka om den till en bilderbok. Det ska inte bli bilderbok, det är alltför mycket otäcka saker och diffusa religiösa kopplingar för att det ska funka. Nu ska det bli mindre diffust, tänkte jag, och mer raka puckar, liksom.
Det blir antagligen något för min vanliga målgrupp, tror jag, eller om det möjligen kan bli 9–12, vilket vore kanon. Bokslukarna! Historien kan hålla för det, och då kommer det mer an på språket.
Men det var vad jag gjorde i eftermiddags det. Under förmiddagen städade jag. Så hårt gick jag loss att dammsugaren la ner verksamheten och jag fick andningsproblem: katthår som yr i luften är inte det bästa. Atjo, prosit, host-host-host, snörvel.
Nu är de stora rummen fina, och även baksidan, alltså ytorna i trädgården. Soprent, skulle man kunna säga. Poolen också, förresten.
Ikväll har jag skrivit ner en dialog som flimrade fram i huvudet. Det gjorde att jag utan att ha tänkt det, hamnade i "det stora projektet" – "Flykt" – igen, ungdomsromanen. Läskig historia. Den fortsätter jag på imorgon.
Härliga moln över Sierra Tiede.
I eftermiddags var det åska i luften. Hörde muller. Såg ljuset från blixtar i molnen ovanför Comares.
De tornade upp sig, molnen, men tornseglarna seglade på.
Men det blev inte värre än så. Molnen försvann och kvällen blev så där äckligt fin igen. 
Taget över grannens trädgård som ligger liksom en våning längre ner.
 
Dagens Rosa. 
Ett genomlyst vinblad. 







 

fredag 29 maj 2015

Arbetsro. Dag 28.

Och så blev det fredag i Andalusien också. Vaknade i hyfsad tid efter god sömn. Det blev rekordsent igår kväll eftersom jag hade svårt att släppa arbetet med det korta ungdomsboksmanuset. Efter tre genomgångar hade jag fått ner texten till under 40.000 tecken, och jag var väldigt nöjd när jag kröp till kojs.
Idag skrev jag ut texten och gick igenom den igen. La till, tog bort och kände att berättelsen till och med vunnit på att bantas ner. Men så är det väl för det mesta. Man tar bort blindskär och bihang som inte hör dit, och historien koncentreras.
När alla ändringar väl var införda putsade jag till manuset så att det såg presentabelt ut och fick iväg det till förlag. Snabbt svar: vi läser, men återkommer tidigast om åtta veckor. Det låter mer än rimligt: vi har ju en sommar framför oss.
Utsikt från dagens arbetsplats.
Dagens arbetsplats.
Tog en sen lunch och pysslade en del i trädgården. Var tvungen att skörda ett blomkålshuvud, som jag hoppas håller sig fräscht så att Rudy och Helen kan käka upp det när de kommer hem till veckan. Tror inte att det är några problem.
Fick binda upp en tomatkvist och när jag plockade björnbär kom jag på att det väl fanns en buske utanför muren också... Den var full med mogna bär, och när jag väl var där såg jag att en vinranka fallit och behövde knytas upp. Man får jobba hårt när man odlar både det ena och det andra. Måste plocka lök i helgen och rensa lite innan herrskapet kommer hem.
Frysta bär.
Sedan tog jag itu med det stora projektet, och det har arbetsnamnet "Flykt". Vet inte om det någonsin kommer att bli något, men det är ett intressant upplägg och spännande konflikter. Och som vanligt när ett projekt blivit liggande så tar det tid att komma in. När jag väl plockade fram det insåg jag att det funnits i mina tankar hela tiden. Jo, jag hade gått igenom en del anteckningar i förra veckan, renskrivit dem och lagt dem på hög. Men enda sättet att komma in i arbetet var att börja från början, trots att jag redan skrivit ungefär 40 sidor. Jag måste känna att formen funkar också. 
Det känns bra, och jag undrar om jag inte kommer att sitta till frampå småtimmarna med det här ikväll. Tror att det blir så. 
Några fler bilder från dagen.
När jag jobbade som bäst var bagarn här med nybakade surdegsbröd. Jo, jag hade hängt ut pengar.
Rosa och jag i trappan.
Åt ena hållet en fantastisk molnformation i solnedgången.
 
Åt andra hållet månen ovanför La Cultura.



torsdag 28 maj 2015

Två olika dagar. 26 och 27.

Tiden här börjar lida mot sitt slut. Det känns vemodigt, men mest ändå ganska skönt: ja, jag längtar hem. Framför allt längtar jag efter min fru. Det här med ensamhet en längre tid är kanske inte min grej, men det har varit väldigt bra att prova på det. Och det finns ingenting att klaga på, inte när jag hör hur maj har varit där hemma.
En kväll i varma hörnet vid poolen.
Igår fortsatte jag med faktaboken, gjorde en struktur över hur nästa bok ska se ut, och det handlar om en större faktabok som inte ska ingå i serien hos Natur och Kultur, men jag kommer att rikta mig till samma målgrupp, alltså barn i åldern 6–9 år. 
Jag plockade också fram ett gammalt projekt – en trilogi – kollade igenom det jag har fått ihop och började skriva om det första kapitlet. Jag la in en kraftfull plantering i början, en dramatisk händelse som ska komma senare i historien. Undrar om jag kan gå iland med det?
Idag har jag fortsatt med den stora faktaboken, skrivit en inledning och börjat arbeta lite med olika kapitel, och det känns fint. 
I övrigt har jag engagerat mig vidare i ett program till Bokmässan och idag gick det i lås: jag fick tag i en person som vill vara med och diskutera hur det är att skriva en faktabok mer eller mindre på uppdrag och tillsammans med en beställare. Det handlar om "Två författare, två museer, två faktaböcker" och tanken är att jag ska leda samtalet med de båda. Mer om det en annan dag.
Igår i eftermiddagsvärmen – det var en het dag – gav jag mig av på vandring. Jag kände att det behövdes lite mer pengar i kassan och närmaste bankomat finns i Benamargosa. Bussen dit tar 20 minuter och slingrar sig fram längs bergssidorna, men jag visste att det var mycket närmare att gå nere i dalen, längs en torr flodfåra. Så jag packade väskan med vatten och kamera och gav mig av, ner, ner, ner.
Högt där uppe är Cútar. Tio minuter ner kändes i benen...
Kollade med en vän som varit här förut hur lång tid det skulle ta. En halvtimme sa han, men han hade sjungit hela vägen så jag tog den uppgiften med en nypa salt. 
Tänkte att det i alla fall var skönt att det gick en buss tillbaka, även om jag skulle behöva vänta en stund. 
Benamargosa!
Efter en timme var jag framme i stan. Och under vägen dit tänkte jag då och då på "Paris, Texas"... Jag vet inte varför.
Det blev en cerveza att svalka sig med. Cigarillerna är inte mina...
Bira först, ja visst, sedan hämtade jag ut pengar i bankomaten, handlade lite i affären och sökte käk. Ingen mat serverades innan klockan åtta. Och bussen skulle gå sådär tjugo i. Käkade en banan och gick och satte mig på ett fick för att vänta på bussen.
En intressant iakttagelse (kanske) var att det kryllade av engelsmän i Benamargosa. 
Efter en dryg timme dök bussen upp. Men inte fan skulle den köra till Cútar heller. Alltså det där bussbolaget ligger inte så himla bra till hos mig i alla fall. 
Aningen gramse tog jag min packning och gick hem. Det tog en timme åt det hållet också, men sista kilometern – som i stort sett går rakt upp – höll på att knäcka mig. Det var skönt med dusch och dopp i poolen när jag kom hem, ska jag säga. 
Ett kärt återseende. Bara backen kvar...
Idag har jag alltså bara suttit och jobbat, efter en stökig natt: kli på benen och knasiga drömmar. Nu ska jag gå iväg med sopor och skräp till återvinningen. Plastbubblan var full när jag kom hit och den är fortfarande inte tömd, men jag är en jäkel på att klämma in mer.
Resten av kvällen ska jag sitta här och stryka ner ett manus. Det är på 46.000 tecken nu och ska ner till 40.000 innan jag kan skicka in det till ett förlag.





tisdag 26 maj 2015

Flitens lampa lyser. Dag 25.

Putsade till manuset till "En annan Charlie" i förmiddags och – tvi tvi – skickade iväg det till en förläggare som läst den tidigare versionen. Sedan kändes det tomt. En stund.
Satte mig i solen och grunnade på nästa faktabok. Ämnet har jag bestämt, men anteckningarna var inte så många. Det var bara att sätta igång.
Den här utsikten är ju inte fel när man sitter och funderar och skriver.
Och som jag beskrev för några dagar sen: jag går igenom hjärnan och kollar vad jag vet och vad jag tror att jag vet om ämnet. Sedan rullar det på, och idag rullade det på utav bara farten. Så nu sitter jag här med ett ganska stadigt skelett till en ny bok. Har lite egna erfarenheter som ska in, ett par släktningar som den här gången ska få "agera" i berättelsen, eller vad man nu ska kalla det.
Efter maten kollade jag in solnedgången, med en kopp kaffe och kameran inom räckhåll. 

Den här utsikten kan man aldrig bli trött på, särskilt inte efter en särskilt kreativ och positiv dag. Och nyss, när jag var ut i trädgården igen, såg jag månen, stjärnorna och särskilt Karlavagnen – nästan i zenit. 
I morgon kör jag vidare med faktaboken och så kanske jag tar mig en titt på ett av mina andra projekt – det handlar också om fakta. Vi får se.


måndag 25 maj 2015

Den tjugofjärde dagen spurtade jag.

Jo, precis. Idag blev det totalfokus på att få manuset klar och nu är det väl det. Igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag har avslutat den här berättelsen, och den blir kanske bättre för varje gång, eller mer anpassad och mesig...?
Jag undrar hur många "hade" jag tagit bort? Det har säkert blivit ett par tusen småändringar den här gången och texten har blivit cirka 1.200 tecken eller ungefär 200 ord mer. Och då har jag faktiskt strukit en del. Så kan det gå.
Mycket annat har jag inte hunnit med idag. Jo, köpt allergipiller hos apotekarn och handlat lite fördödenheter nere hos Sebastian – fast det är inte Sebastian som står bakom disken, kanske har han semester? Och så har jag plockat lite bär och fryst in åt Rudy, vattnat överallt, läst en stund som belöning för gott utfört arbete. Och så har jag tittat på utsikten.
Där bor väl Bamses farmor?
Det där huset kallar jag Bernarda Albas hus.
 
Alltså, hibiskus...
Tror att det kommer att bli gott om vindruvor. 



söndag 24 maj 2015

Mulet och lite kulet. Dag 23.

Skitnatt, var det. Sov dåligt och det kanske berodde på att jag hängt för mycket i solen igår. Det kröp lite i skinnet och var svårt att somna om när jag vaknade under natten, men till slut sov jag ända till tio istället. Det var välbehövligt.
Grått idag, lite regn har det kommit och himlen har varit dramatisk på andra sätt än igår kväll.
Regnet käkar upp Comares.
Och idag har jag läst igenom det sista i manuset. Det var väldigt skönt och det tog alltså ganska precis sju dagar. Sedan började jag föra in ändringarna och det verkar ta mer tid än jag trodde... Bara i första kapitlet hade jag 78 ändringar... Men det är faktiskt så att det blir färre längre fram, för de delarna har jag jobbat mer med tidigare. Nå. Nu har jag fört in en fjärdedel i alla fall, så det har varit en bra arbetsdag. 
En av dagens arbetsplatser.
Jag har också suttit och fnulat lite med ett brev jag ska skriva och som ska skickas med i bokpaket till fosterhemsplacerade barn i Jönköping och i Stockholms stad. Min bok Snor blir en av böckerna som ska skickas ut och det är jag mycket stolt över. Projektet heter Letterbox och det kan du läsa om här.
Trädgården hann jag med lite idag också. Jag har rensat lite bland spenaten (käkat upp lite också) och hängt upp ett par tomatplantor. Plockat bär har jag också gjort och till min förfäran insett att ett blomkålshuvud till verkar vara moget... 
Lilla trädgården.
Tror att det blir tidig kväll ikväll. Läsa ut boken, kanske, eller se en film? 






lördag 23 maj 2015

Sabado. Den tjugoandra dagen. Sol.

Och vem hade tippat på att man skulle sitta här och vänta på omröstningen? Jaja. Ensam i främmande land och ni, era jäklar, har ju inget annat för er än att kommentera skiten hela tiden. Så jag föll, sent omsider, till föga och nu har jag just genomlidit Italiens fruktansvärda elände. De är roliga italienarna i alla fall: de vinner alltid tävlingen om flest stavelser i en låt. Men inte tusan orkar man lyssna på omröstningen.
Idag har jag annars fokuserat på redigeringen, för nu orkar jag inte hålla mig till planen längre: det är så spännande på slutet! Så i morgon redan går jag nog i mål och kan börja föra in ändringarna i manuset. Det ska bli kul.
En av arbetsplatserna idag. 
En annan arbetsplats idag.
Det blev en stunds läsande och friskrivande också och en duvning med poolen. Sedan satt jag faktiskt och hängde en del i solen, tog ett par öl: det var ju lördag. 
Och ikväll gav jag mig ut för att se om jag kunde upptäcka några fladdermöss, men jag blev helt tagen av solnedgången. Jag la nyss ut ett gäng bilder på Facebook, men här får ni också några kvällsbilder.
Solnedgång över Comares.
 Många skikt och många nyanser blir det.
Byn från busshållplatsen. Sierra Tieda tror jag berget heter, och på andra sidan finns Granada.
Fina Cútar i förgrunden. Comares där uppe på berget bakom.



fredag 22 maj 2015

Rosa på äventyr. Dag 21.

I morse var det höga jamanden utanför rummet där jag satt mig ner för att arbeta. Jag misstänkte ganska snart vad som hade hänt, för det har hänt förut. Rosa hade tagit sig upp på grannhusets tak och därifrån kommer hon inte ner, själv. Jag har ingen aning om hur länge hon hade varit där, men jag hade sovit länge, duschat, rakat mig och ätit frukost, och åtminstone under frukosten borde jag ha hört henne.
Jag fick knacka på hos Rafael. Hans fru gick strax upp i köket och släppte in Rosa där, och sedan kom hon ner med henne till mig. 
Skönt att hon kom ner, så att jag kunde koncentrera mig på arbetet – för det gick ju inte när den där stackaren gick omkring och jamade på taket. 
Idag gick jag vidare med redigerandet och det har gått bra. Gick in i andra delen och nu börjar det verkligen bli jobbigt för huvudpersonen. 
Fortsatte läsa "Självporträtt" av Édouard Levé och i den kan det låta så här: "Jag har sett solen och månen. Jag har sett stjärnor, kometer, en solförmörkelse. Jag har sett Vintergatan. Jag är inte tio år längre. Jag har aldrig trott på snömannen. Jag har undrar om det finns Satansskändare, och om det är en synd att skända honom, ur hans synvinkel men lika väl ur Guds. Monster intresserar mig. När jag läser "Pinkod OK", hör jag "Pinochet". Ensamheten gör mig uthållig." Och så där fortsätter det. En uppräkning av upplevelser, erfarenheter, frågor och påståenden. Mycket underhållande och fullt av starka meningar. Inspirerande.
 
Gick en sväng idag. Det var svala vindar, men jag hittade ett ställe med lä där jag kunde sitta och läsa en stund.
När jag kom hem fortsatte arbetet med "Svartkvisslan" och nu börjar det kännas som att det kanske kan bli en historia ändå, men samtidigt börjar den bli lite för konkret. Vill att den ska vara drömsk och abstrakt. I alla fall längre fram, den sista tredjedelen. 
Får se hur det går med det.