Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

tisdag 26 juni 2012

Skriv om


Så här skrev jag i förra veckan: "Smärta och missmod. Jag försöker rannsaka mitt skrivande. Om jag ser på de böcker jag fått ut så är det egentligen bara en, den första, som jag brottades med under en längre tid. Övriga manus har liksom funkat på första försöket.

Nu jobbar jag på flera olika historier och tre av dem har refuserats och skrivits om ett antal gånger. På något sätt känns det som om jag borde ge upp dem, som om det är något grundläggande problem jag inte kommer åt. Det kanske är bättre att jobba på med nya idéer?"

Men inte ger jag upp så lätt! Smärtan ovan var dessutom en fysisk smärta: ont i ryggen. Det har jag nu med, men det är bättre. Och missmodet har jag också släppt och kuren var den bästa tänkbara: arbete!

Min vän och kollega på Skrivflyt har läst mitt manus "Konsten att överleva i världsrymden" och han hittade skevheter jag nu kan ta tag i. (Bra med läsare man litar på.) 

Han ställde rätt frågor och gav mig en ny ingång i historien, så de senaste dagarna har jag ägnat åt att arbeta om valda delar. Jag måste göra så: jobba om de delar som inte funkar och sedan kan jag gå igenom helheten igen och gå på med både rasp och sandpapper för att få ihop allt till ett väl fungerande stycke. 

Och det har varit långa stunder i tänkarstolen. Ibland undrar jag hur mycket tid sv skapandet man ägnar åt att "bara" tänka. Dels det som händer medvetet när man testar olika alternativa handlingar och situationer, maktförskjutningar och konflikter, och försöker gräva nya kanaler mellan sjöarna av händelser, och dels all den tid det undermedvetna bearbetar historien man brottas med. 

Kan det röra sig om 80% av tiden? Resterande tid lägger man på själva skrivandet. 

Nå. Jag var på ett mycket upplyftande förlagsmöte igår också. Vi pratade faktaböcker. Ja: plural. Det finns goda möjligheter för mig att få ge ut en bok 2014 (den jag arbetade en del med i maj/juni) och en till 2015. Det är långt dit, men det känns väldigt roligt att få förtroendet och att det finns de som tror på ens idéer. Dessutom kan mötet ha resulterat i ett mycket spännande samarbete som jag inte knystar ett dugg om än. Ni får se…

Den här veckan är den sista i stan på ett tag. På fredag åker vi till södra Norrlands inland, slåss med mygg, badar bland isflaken och studerar fladdermöss. Tyvärr blir det ingen skrivarkurs i Haverö i år för vi fick inte ihop tillräckligt många deltagare, men på Gotland ser det mer lovande ut. Gå in på hemsidan och kolla datum!

Det är rätt bra tajming att åka till vårt sommarhus just nu, för den här Världsrymdshistorien utspelar sig på en särskild plats i världsrymden, nämligen i västra Medelpad. Så det blir läge att jobba vidare med de förhatliga miljöbeskrivningarna som nästan helt saknas i manuset nu. Någon liten detalj kan vara bra att få in, något autentiskt som kan öka trovärdighet i historien och färga karaktärerna, kanske till och med öka dramatiken.

Själva uppgörelsen sker på en liten ö som jag ofta närmar mig i tankarna. Den heter Kråkholmen och jag vet inte hur många bilder jag tagit på den de senaste åren. 



Jag får nog ta och paddla dit en dag... 

torsdag 14 juni 2012

Om "Eld" - behövs ingen spoilervarning! Jag är diskret


Mitt bloggande har haltat ett tag nu. Skrivandet haltar också, men det har helt naturliga orskaker, som andra uppdrag och roligheter, men också tråkigheter: lilla mor har ramlat och hamnat på sjukhus, så just nu är jag i Sundsvall för att stötta henne ett par dagar. Dessutom har själva helvetet tagit plats i min rygg: jag har ont.

Men jag har läst och funderat. Och jag har redan skrivit lite om "Eld" tidigare, men då tog jag upp några saker som jag inte tyckte var så väldigt bra. Nu måste jag dock ta upp det jag tycker är så lysande bra i boken.

Spänningen är förstås det som författarna lyckas allra bäst med. Det är ju fantasy och trots att det inte är "min" genre så dras jag in i historien omedelbart. Jag tror att det för min del handlar om att realismen och relationerna är så enkelt, rakt och finurligt berättad och konstruerad. OCH att man snabbt lär känna karaktärerna och deras förtjänster men även sämre sidor: de blir levande personer som man tycker om eller inte – helt enkelt: de skapar känslor hos läsaren.

Och själva drivet i boken, generatorn, är en inte så originell kanske, men väl genomförd dramaturgi. 

Boken är skriven rakt igenom i tredje person, men berättaren ligger mycket nära huvudkaraktärerna och konsekvent nära en av de fem tjejerna i varje avsnitt eller avgränsat stycke. På så sätt får man hela tiden veta vad som händer på den plats där den tillfälliga huvudpersonen befinner sig och även vad som händer i karaktärens huvud. (Lite klurigt där när ett visst mått av tankeläsande också förekommer…)

Sedan är det det här med författarnas mod. Redan i början av "Cirkeln", särskilt då en huvudkaraktär dör, talar de om att i den här berättelsen kan vad som helst hända; ingen går säker. Det är en sak att vad som helst kan hända i rent magiskt hänseende, men att öppna för att även huvudkaraktärerna verkligen kan dö är modigt och ger ett slags extra trovärdighet åt historien.  

Till slut måste jag bara säga att jag älskar författarnas intelligenta grepp att visa ondskan i en alldeles särskild skepnad. Jag avslöjar inte hur demonerna presenterar sig i "Eld", men så långt kan jag sträcka mig som att det är en skön känga åt företeelser jag själv är väldigt trött på. 

Heja på, Sara och Mats, i arbetet med "Nyckeln"!

(För övrigt är det hög tid att anmäla sig till sommarens skrivarkurser nu! Gå in på vår lilla hemsida och kolla datum, pris, plats med mera.)