Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

måndag 31 januari 2011

Porten till – XXV (Synecdoche, Aspudden)




Kapitel 25

Det fanns tankar på att storhandla. I alla fall en oerhört tydlig undertext. Det blev inte något av varken det eller något annat. Helgen gick åt till Vinterstudion, städning och dåligt samvete. Den där "lånade" jävla pudeln var enda anledningen att komma ut. Broddarna hjälpte någorlunda när hundaset till varje pris skulle nerför backarna, hem till Gröndal. Det blev inget av med det heller. Bara en sträckt ljumske.


söndag 30 januari 2011

Porten till – XXIV




Kapitel 24

Hon förstod inte vad alla skulle dit att göra. Alla kom. Ingen gick. "Det er som om vi hadde startet en slags hemmelig samfunn", tänkte hon, försökte le och hälla upp åt alla. Fanns det speciella regler? Det märktes att det krävdes engagemang och intresse. Och det hade utvecklats ett särskilt språk. Vad betydde "pulka" i denna hemtrevliga kontext?


Porten till – XXIII




Kapitel 23


Monets tålamod måste ha varit outtömligt. Släpljus. Motljus. Skuggor: Kadmium. Kobolt. Och all jord. Väntan på subtila förskjutningar som genast är över. "Bilden kommer som en snigel och försvinner som en blixt." Zinkvitt och krapplack. "Först måste du förlora dig själv. Sedan händer det."


(citat: Henri Cartier-Bresson 1908–2004)



Porten till – XXII




Kapitel 22


Januari hade inte ens passerat men vintern borde ändå gå någon annanstans. Inga tillgängliga droger lindrade längre, trots det fanns suget kvar. Alla dessa små hjärtan av ondska. Alla deras illa dolda, jag vet inte, självgodhet? Visst pågick det en demografisk tsunami långt borta, men han hade missat tvättiden igen. Vid den utblommade hyacinten kände han hur lätt det var att hata, och hur outsägligt svårt det var att älska.



Porten till – XXI




Kapitel 21


Det var innan jul. Kaos ute och "hemtrevligt" inne. Frustrationen inte på psykakutnivå men han kom upp i ett och ett halvt paket per dag. Rött som hennes överdragsbyxor. 10 gånger gick han ut med Mållgan. 10 gånger hängde han ut genom fönstret, och resten med vänster hand på stora plattan i bruset under köksfläkten.



lördag 29 januari 2011

Porten till – XX




Kapitel 20


Att det finns så många riktningar i ett ansikte, så många vägar. Hennes mjuka hud sökte ofta det vassa. Fann det kanske helt apropå, när den ändå var där. Som när man möter en gammal klasskamrat på gatan. Någon man trodde var död. Eller hoppades. Hur mycket hinner det växa på elva och en halv timme?



fredag 28 januari 2011

Porten till – XIX




Kapitel 19


Ibland fick hon för sig att det var den enda kontakten han hade med yttervärlden: att stå där och stirra ut över gatan. Då och då viftade han långsamt med något och lutade sig fram. Som en isbjörn, tänkte hon. En isbjørn som varmer sin store lange motbydelige pikk på elementet.



torsdag 27 januari 2011

Porten till – XVIII




Kapitel 18


Bland alla lögner finns bara en sanning. Det lät för bra för att vara sant. Det handlar mer om att berätta eller berättas. Det lyste i ovanligt många fönster. Jag hade lust att gå över och tända i trapphus och cykelrum, men jag hade ändå vunnit om vi spelat tre-i-rad. Men då satt hon inte längre kvar i soffan.


Porten till – XVII





Kapitel 17


"Satan!" (Hon ser den, fast snett uppifrån, från andra sedan.) "Var ställde du bilen?" Men han svarar inte. Han letar småpengar. Mannen bakom disken ler (lite överseende?) mot de andra i kön. Well let there be sunlight, let there be rain, let the brokenhearted love again. Sherry we can run with our arms open before the tide. Jo, pyttsan, tänker hon. Snön driver i vinden.

Porten till – XVI





Kapitel 16


Man glömmer det in i det sista. Tvättiden. Storstädningen. Och så slår man huvudet i sanningen på väg till sängs. Hund finns det ingen att gå ut med, och röka är för dyrt. Inga utvägar. Det är inte bara blicken som utsiktslöst anstränger sig för att fokusera det asymmetriska i hela tillvaron. Eller se förbi. Det är inte bara hennes jävla mun som är åt helvete!



onsdag 26 januari 2011

Porten till – XV




Kapitel 15


Grön. Den var grön och inte röd, cykeln hon fick när hon fyllde fem. Varför hade den alltid fel färg i drömmarna? Allt försvann bort och kvar fanns bara göromål. Vilket ord, tänkte hon när hon satte ner fötterna på det kalla golvet.



Porten till – XIV




Kapitel 14


Solreflexerna bosätter sig på fasaden och folk ger sig ut på söndagspromenad. Där inne är det stilla. Han ligger med huvudet under skrivbordet och tänker på pulka. Och jag? Jag hoppas solen snart slutar ställa krav. Elementen är varma.



Porten till – XIII




Kapitel 13


I morse såg jag spåren i snön. Hörde taxin i natt. Hur de tog sig ur: hennes röst i alla fall, och en man, hennes man. Antagligen. Nu finns det andra fötter där. Andra ben. Helt ointressanta. "Jomen en liten..." sa hon, men resten försvann när dörren gick igen. Korv, tänkte jag, eller "sommarstuga".



Porten till – XIII




Kapitel 13


Nysnö igen. Det var nära att de hade stött ihop på ICA. Vid KRAV-bananerna. Han tog de sista. Upproriskt. Hon tog två blodgrape. Sedan drack han för mycket. Blev ovanligt hjärtlig. Fasaden fick en halv understrykning. Röd av någon sort. Som om den var viktigare än vanligt. Skit också, tänkte han, och på barnet med den vita påsen.



måndag 24 januari 2011

Porten till – XII





Kapitel 12


Trots molnen kändes himlen hög. Kanske berodde det på avståndet till marken. Jag såg dem båda två. Eller tre. Han, hon och han. Och stjärnan som tindrade så klar. Det var något som fick mig att tänka på Manet. Eller Monet? Än en gång handlade det om ljuset. ”Monet”, sa hon bakom mig. Jag visste inte att jag pratat högt. ”Jag såg katedralen i Amiens en gång”, sa jag. ”Rouen”, sa hon. ”Ja”, sa jag, ”men där har jag aldrig varit.”



Porten till – XI





Kapitel 11


"Inte luktar du väl korv heller", sa hon och snusade honom i nacken.
"Vad är det han gör?"
"Aikido", sa hon, "nånslags kampsport."
Åh, torsdagskväll, tänkte han, torsdagskväll med Linnea. Hon knuffade honom ömsint framför sig. Mot det ofrånkomliga.



Porten till – X





Kapitel 10


Namn, de måste ha namn. Det finns ett "jag" som kanske är jag. I ett rum hitom. Flera "han" figurerar. Taket på 103:an som nu blir belyst av en vargmåne: han som tittade dit. Då, den första dagen. Han som "jag" inte vet mer om än att han stod utanför "vårt" fönster. Gick sedan över gatan.
Och minst två "hon".

Huset. Eller husen, också. Rummen.



söndag 23 januari 2011

Porten till – VII





Kapitel 7


(Det försvunna kapitlet)


Det var något med ljusen. Det första skalvet vibrerade genom hans epicentra och ut i rummet. "Nej, tack", sa han "jag har precis tagit en." Hon vände sig bort mot de andra. Vilka? Skrattade. Vad hade de firat? Och ljusen. Han blundade. Då kändes det nästan bra.



Porten till – IX





Kapitel 9


Det mesta lättade när solen tittade fram. Men vart tog det där kapitlet vägen? Så kanske han tänkte och undrade vad det stod på affischerna mannen med ryggsäcken klistrat upp. Blå prydde de nu elskåpen strax utanför bild. "Prydde?", tänkte han och gick ut i köket.



lördag 22 januari 2011

Porten till – VIII




Kapitel 8

Han visste det: det fanns exakt så mycket som ingenting (han upprepade det tyst för sig själv: "ingenting") att hämta där. Stegen blev längre och snabbare. Han tänkte inte ens snegla bort mot porten. Det fanns annat att titta på. Längre bort. Annat.



Porten till – VI




Kapitel 6

Ingenting hade hänt när jag varit bortrest, utom att fönstret blivit smutsigare. På andra sidan däremot, där städades det minsann.



Porten till – V




Kapitel 5


"Det är sant som du säger. Härifrån kan man se deras rum." Hon lämnade mig vid fönstret och sänkte ljudet på teven. "Ja", sa jag, "liksom inifrån."


fredag 21 januari 2011

Porten till – IV



Kapitel 4

Tjugondedag knut och människor rör sig som skuggor längs gatorna. Ingen ser att ingen går in eller ut genom porten. Ingen ser.


torsdag 20 januari 2011

Porten till – III




Kapitel 3

Natt. De som skulle komma har kommit. De som var på väg har gått. Det finns ingen där, men ljuset. Men ljuset.



onsdag 19 januari 2011

Porten till - II





Kapitel 2

En annan dag. En annan man. På väg bort.



Porten till




Kapitel 1

Jag vet inte om han gick in. Han stod länge utanför vårt fönster
och spanade över gatan, upp mot taket på 103:an. Några bilar
passerade. Så korsade han med bestämda steg gatan.

Men jag vet inte om han någonsin gick in.


tisdag 11 januari 2011

Slangbellan 2010

Pressmeddelande från Sveriges Författarförbund den 11 januari 2011

Tre författare kan vinna pris för bästa debutbok!

Torsdag 10 mars 16.30 (prisutdelningen sker prick 17.00). Författarnas Hus, Drottninggatan 88B, Stockholm. Öppet hus!

Inför utdelningen av BUS årliga debutantpris Slangbellan för bästa debutbok i kategorin barn- och ungdomslitteratur 2010 har juryn läst ett drygt 40-tal böcker, och bland dem valt att nominera följande:

Här ligger jag och blöder (Gilla Förlag) av Jenny Jägerfeld med motivering:

Med ett inkännande språk gestaltar Jenny Jägerfeld en tonårings sökande efter sin mamma. Humorn och smärtan går som en blodröd tråd genom boken.

Respekt, en sexbok för killar (Alfabeta) av Inti Chavez Perez med motivering:

På ett klart och enkelt språk reder Inti Chavez Perez ut de krångligaste sexuella frågor och fördjupar sig i de känsligaste ämnen, med frimodighet, humor och stenhård koll.

Månen blev rädd (Rabén&Sjögren) av Joar Tiberg med motivering:

En sällsamt poetisk berättelse som betraktar mänskliga bekymmer från sagans höjder, samtidigt som den gör vår ouppnåeliga måne till en av oss.

Barn- och ungdomssektionen inom Författarförbundet (BUS) läser varje år den samlade utgivningen av debuterande barn- och ungdomsboksförfattare. Det är en noggrann granskning som strävar efter att lyfta fram en unik röst, en litterär talang och en ny spännande kollega.

Debutantpriset Slangbellan initierades 1998 av författaren Helena Dahlbäck.

Priset består av en handtäljd slangbella av Kalle Güettler, ett diplom av Kristina Digman och 30 000 kronor.

Mer information om Slangbellan och prisutdelningen kan du få av Pernilla Gesén. Förhandsinformation om vinnaren kan lämnas till medier samma dag som prisutdelningen sker mot att den hemlighålls tills prisutdelningen har ägt rum. Kontakta: pernilla@pernillagesen.se, tel 0707 744 399

Prisutdelning sker efter Svenska Barnboksinstitutets debutantdag:

http://www.sbi.kb.se/sv/Aktuellt/Kalendarium/Bokprovning-och-debutantdag-/

Ett stort tack till bidragsgivarna:

Astrid Lindgrens stiftelse Solkatten, Sveriges Författarförbund, Alfabeta, B.Wahlströms, Berghs förlag, Bokspindeln, Bonnier Carlsen, Brombergs, Författarhuset, Kabusa Böcker, Natur & Kultur, Raben&Sjögren, Opal.

Sveriges Författarförbund (SFF) är en facklig organisation för författare och litterära översättare. SFF har, sedan 1893, arbetat med ekonomiska, juridiska och sociala frågor som rör det litterära yrkesutövandet. För närvarande har SFF omkring 2 700 medlemmar. SFFs uppgift är att tillvarata och bevaka medlemmarnas ekonomiska och ideella intressen, men också att erbjuda en plattform för brett och internationellt utbyte av erfarenheter mellan författare och översättare. SFFs mål är en stark och sammanhållen yrkesgrupp som tillsammans kan arbeta för att stärka författarnas och översättarnas rättigheter.