Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

onsdag 23 mars 2011

Twitter, igen


Insåg just att jag ju tidigare har tjatat om Twitter och kortprosa. Här.

Bild och text

Jag är, som sagt var, en usel bloggare. I alla fall vad gäller skrivande på det traditionella sättet. Men jag är en tokaktiv mikrobloggare, och för er som inte upptäckt mikrobloggarnas värld har jag här några länkar ni måste kolla in.

Här tänker jag inte tjata om "det där" Twitter som alla surrar om. Eller? (Nu fick jag lust...) Nej. Men här intill, nere till höger, kan ni alltid se mina senaste, intelligenta och insiktsfulla inlägg, eller "tweets". Min twittersida hittar ni här. Där kan man följa bara mina inlägg, men Twitter är en enorm värld, men du kan bara skriva 140 tecken i varje inlägg: en begränsning som är lika kreativ som alla andra begränsningar i skrivandet. (Mer om det en annan gång, känner jag.) På Twitter kan du hitta länkar inom ämnen som intresserar just dig, och... NEJ! Det var en helt annan sak jag hade på hjärtat.

Jag älskar bilder. Det har ni förstått. Jag är först och främst bildmänniska. Det var konstnär eller fotograf jag skulle bli. Allvarligt. Men så blev jag författare istället. Eller också? Därför är Tumblr ett universum där jag trivs som fisken i vattnet. Ursäkta den skeva metaforen.

Tumblr är egentligen som Twitter: skillnaden är att du kan lägga in bilder, musik, filmer, ljudfiler, texter och i stort sett vad du vill, och det visas (eller låter) direkt. Det finns ingen begränsning i hur långa texter du kan lägga in och du hittar snart vänner att dela dina bilder och andra inlägg med. Snart har du byggt upp en liten grupp med favoriter som du följer.

Jag lägger mina bilder där. Bilder jag är nöjd med. Och för det mesta skriver jag en text till. Och nu känner jag att jag är på väg in i en föreläsning om text-bild-text, men jag sparar den till ett annat tillfälle, ett tillfälle när jag fått processen klar för mig. Men jag arbetar lite så här: jag tar en bild, eller en serie bilder. Sedan tittar jag på dem och tänker in en person i miljön. Sedan försöker jag hitta på en tanke, eller en handling, som passar ihop med bilden. I alla fall nästan: konsten är att inte berätta allt i texten. Bilden och texten ska helst vara beroende av varandra, så att de tillsammans ger en historia. Ungefär så.

Nu till länkarna. Min Tumblr-sida kommer du till genom att klicka på bilden här intill, bilden på mig. Här är min vän Staffans text/bild-blogg: han skriver alltid på engelska. Underfundigt. En annan gammal vän, Ola i Lund, har också börjat lägga ut sina iPhone-bilder på en mikroblogg. Den heter officeofthefuture och är mycket poetisk. Hans jobb som bibliotekarie skiner igenom ibland när han fotar bilder ur böcker.

Ute i stora världen har jag hittat några favoriter. Saymoarnao i Georgia, USA, skriver poesi med sina bilder av interiörer, natur och stadsmiljöer som känns mycket exotiska för mig. Bryan Colombo hittar udda och ofta slitna miljöer. Emily fotar allt hon ser, och jag tror att det är USA hon ser... Landsort. Gary Cohen är gatufotograf i London och han tar närgångna och vackra bilder på folk i framförallt Kensington.

Det är några av de få jag hittills hittat och fått som vänner på Tumblr. Jag söker fler, runt om i världen. Vill gärna hitta någon i Moskva, i Tokyo, i Kairo, på landsbygden i Argentina, i Tibet. Överallt! Kommunikation och förståelse.

Det var min lilla lektion idag, nu måste jag göra det jag egentligen ska göra...

måndag 21 mars 2011

Sommarkurs

Ja, mitt i värsta förkylningen på år och dag, har planeringen av sommarkursen ändå inletts. "Ämnen" eller "teman" är satta och datum och tider förstås. Det blir härliga dagar i Mon! Det kan jag lova.

Jag återkommer här med mer information inom kort, men datum är 8-10 juli. Vi startar på fredag em/kväll och håller på i två dygn. Boende och mat finns. Vi ser till att solen nästan inte går ner. Det blir samtal om skrivande och övningar. Papper och penna. Och platsen: västra Medelpad, min födelseby Kölsillre. Buss eller annan transport från och till Ånge ordnas.

Jag och min vän Staffan Cederborg (författare, textbearbetare och utbildad i kreativt skrivande på högskolenivå) håller i kursen. Det blir Staffan och Bengt, liksom.

Skogen, forsen, landsvägen, byn. Lugn och ro. Allt du behöver för att få inspiration och lust att komma loss i ditt skrivande!

bengterik.engholm@telia.com

måndag 7 mars 2011

Apropå korta deckare

Hooked


Det var hennes älskare som hittade hålet i isen. Helt nära land var det och hon fick idén. De brukade passera platsen när de tog sina kvällspromenader, hon och maken, och under en sådan skulle det ske. Älskaren väntade bland skuggorna. Maken fick ett slag i skallen och de hjälptes snabbt åt att få ner den livlösa kroppen i vaken och stötte in den ordentligt under isen med en trasig hockeyklubba. Dödsorsaken var drunkning. Det konstaterades när kroppen flöt upp i juni året därpå. Hockeyklubban hade fastnat i hans byxor. Det stod Toronto på den. Right.


(av mig, ur Gräsnacke & Glitterstøv, Utposter 2000)

lördag 5 mars 2011

Skrivtips 2

Jo, det här med att ha skrivutrustningen tillgänglig vid sängen är något man ständigt återkommer till. Sedan jag skaffade mig en iPhone har det inte varit några problem: idéer kan snabbt skrivas in och sparas, antingen i ett anteckningsprogram eller i den utmärkta appen (programmet) MailMe. I det skriver man ett meddelande som man genast mailar iväg till sig själv. Det är bra. iPhonen har också inspelningsfunktion som gör det lätt att prata in tanken man fått när man vaknat, och som ni säkert har märkt har den även en kamera vilket gör att man snabbt kan ta en bild på en inspirerande plats eller detalj.

Gott så.

Men jag märker ändå att papper och penna är det allra bästa. Nyss när jag vaknade kunde jag direkt ta tag i pennan och rafsa ner några anteckningar i blocket. Man behöver då inte vara lika vaken och säker på fingrarna, utan kan just rafsa ner. Detta ger tanken större frihet. Så lite hjärnkraft ska gå åt till själva den mekaniska aktiviteten. Det ska vara lätt.

En nackdel med att använda iPhone eller annat tekniskt hjälpmedel har för mig varit att jag slutat gå omkring med en liten skrivbok i fickan. Det ska jag börja med igen. En liten grön, tunn, bok i bakfickan och en blyertsstump i högra framfickan. Så får det bli igen!

torsdag 3 mars 2011

Feber

Skrivtips: Skaffa dig en rejäl feber. Ta fram ett rejält kollegieblock utan ränder och en bra penna. Bädda ner dig och låt handen skriva.

Så fick jag ihop min andra bok om Simon, Simons nya vänner. Idéerna fanns där innan, men utan den där feberdagen i Uddevalla en julhelg hade den inte blivit så bra.

Tror att febern gör att man inte orkar fokusera på något annat än det man gör, och den befriar en från den där jäveln som Göran Palm kallade Själens furir: man kommer loss.

onsdag 2 mars 2011

Baksmälla

Skrivandet stannade upp lite efter att jag lagt ut sista kapitlet av "Porten till". I alla fall det här skrivandet: kortprosan för vuxna. Men jag är mycket sugen på att fortsätta och har av en läsare och vän blivit uppmuntrad att skriva en deckare. Hon sa igår att det saknas spännande deckare med bra språk och det är ju liksom ett "understatement". Det finns mycket skit, helt enkelt.
Men deckarförfattare... jag? Har tänkt i de banorna när det gäller barn- och ungdomslitteratur, men jag kommer inte på några spännande historier. Iofs skriver jag just på ett slags thriller för småttingar – en skruvad mardrömshistoria som jag till viss del drömde igång i höstas – men "vanliga" deckarhistorier kommer jag inte på. Och det går 13 på dussinet. Så varför anstränga sig?
Jo, för att visa att det går att skriva bättre. Förstås.
Men nej.

Däremot började jag tänka mer på det här "facebook-formatet", med korta-korta texter och eventuellt med flera kapitel. Läser bl.a. Lydia Davis samlade kortprosa nu, och när hon är riktigt kort är hon mästerlig, och jag önskar bara att jag kunde skriva som hon. Tyvärr är hon inte översatt, men hennes engelska är så vårdad och enkel (som gamle maken Paul Austers) att det är en fröjd att läsa.
Jag har skrivit en "novell" i mikroformatet också, för Twitter. Begränsningen där är 140 tecken, och mitt första försök såg ut så här:

"Bersån. När han kysste henne så här... Då släppte hon allt, utom hans nacke. Under några ögonblick fanns han ändå kvar. Hos henne."

Inte fullt 140, men det är för att jag lämnat utrymme för en sk. hashtag, och i det här fallet #kortprosa. En hashtag är ett sökord man använder för att intresserade ska hitta texten.

Ett intressant format. Tror jag ska försöka utveckla det mer. Och riktigt korta texter och bilder har jag i mitt album dit du även kan hitta genom att klicka på bilden av mig. Det är mer som bild och bildtext och ibland lägger jag in någon annans verk i samma anda. Min vän Staffan har också en fin tumblr-sida i samma anda. Han skriver på engelska och hans bilder och texter för lätt tankarna till Jan Stenmark.

Om du stöter på någon som skriver i samma anda som jag försöker göra – korta ibland lite absurda texter – får du gärna, mycket gärna tipsa mig! Söker med ljus och lykta.

När man skriver kortprosatexter som jag har en tendens att gör, är det bra med ett tema. Igår fick jag en idé om att i det här formatet berätta om mord, självmord och tragiska olyckor jag hört om i mitt liv. Kanske sätta ihop något slags "Murder ballads" med kort text och lämplig bildillustration. De tankarna följdes av en märklig dröm med mycket sjöbotten och lera, en fisk med ett regnbågsfärgat klockarmband runt kroppen, mycket vass och en plats jag känner som min egen ficka men nu liksom spegelvänd. Det var ingen otrevlig dröm, men jag vet att jag tänkte mitt i att "så här ska jag skriva". Hm.

Förutom allt annat planerar jag att lägga ut hela "Porten till" i ett sjok, bläddringsbar från kapitel ett till slutet. Men det blir man inte rik på. Inte barnböcker heller, men det är dem jag måste jobba vidare med, om det ska bli någon fil till frukost...