Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

tisdag 2 juni 2015

Planet hem. Dag 32

Men visst är man väl rätt konstig ändå? Längtar hem och så när man ska åka blir man liksom sentimental... Det är som det där jag skrev alldeles i början: varför är det så långt mellan alla platser man varit på och trivts? Varför kan man inte åka in till Paris en lördag förmiddag, och sen på söndagen ta en sväng till Cútar, hälsa på Helen och Rudy, och Rosa förstås. 
"Vart ska du åka?" undrade Rosa.

"Åk då, skiter väl jag i."
Nå. Det är dags att summera en månad i Andalusien, och då tänker jag på arbetet som blivit gjort. Det andra, det där med lappsjukan och det, det tog jag ju härom dagen. 
Solnedgången i går var nästan porrig. När det hade gått över tog jag ett kvällsdopp i väntan på månen...
Men först måste jag berätta att värdparet, Helen och Rudy, kom hem välbehållna och det var så härligt att träffa dem. Och jag fick gott om tid att prata med Helen om deras resa. Jag ser redan fram emot att träffa dem igen! Och, som jag skrev igår: åk hit och bo, skriv, måla, vandra, mys!



The moon, almost full.
Sista bilden från Cútar.
Nu sammanfattar jag mig:
En hel månad – i stort sett – ensam med skrivandet och huspyssel. Hur gick det? I vissa stunder tycker jag inte alls att jag fått gjort det jag hade hoppats på, men när jag sedan summerar vad jag verkligen åstadkommit så är det ändå inte så dumt: 
Jag har redigerat ett ungdomsboksmanus på drygt 200 sidor och fått iväg det till förlag, jag har redigerat, framförallt kortat ner, ett annat, mycket kortare, ungdomsboksmanus och fått iväg det till förlag, jag har till kanske 80% skrivit en faktabok för nyläsare och strukturerat och börjat skriva på ett större faktaboksprojekt för samma målgrupp, och jag har arbetat med en text som jag inte vet om det blir en novell eller en roman, för unga eller vuxna. Tanken är att det är min far som är huvudperson, min far som barn. 
Jag ägnade flera dagar åt att rota i barndomsminnen och började utifrån dem skissa på olika bilderboksidéer. Jag har definitivt hittat en person där som jag vill skriva om, och jag har några situationer och känslor som är bra byggstenar, men, som vanligt, har jag inte någon rak, enkel historia att berätta, inte än.
Och nu, till slut, tar jag itu med det stora ungdomsboksprojektet jag trodde kanske skulle bli mitt huvudsakliga arbete här. Det har pockat på uppmärksamhet, men jag har inte hittat ro nog att ta itu med just det. Men det har ju legat där och grott, och nu tror jag att jag har knäckt något som kanske är en grundorsak, en huvudkonflikt som krävs för att handlingen ska ta fart, och som gör livet ännu knöligare för huvudpersonerna. Det blev så att jag skrev om hela början på historien och sedan har jag börjat om med något slags skelett till ett synopsis: jag måste jobba vidare med att mejsla fram de olika stationerna i berättelsen, de viktiga scenerna. Dessutom har jag kanske också hittat fram till en tänkbar form för berättelsen, alltså vad gäller tempus och berättarperspektiv. Och jag tror också att jag har bestämt mig för att det är en historia värd att berätta, eftersom det finns en rad konflikter som måste lösas och en sträcka som måste överbryggas, även rent fysiskt, i historien. Ämnet är också det brännbart och väldigt aktuellt, nu när människor tvingas fly kors och tvärs över världen. 
Och i morse var jag tvungen att skriva direkt, för en bifigur i historien började få liv, och under hans ondska visade det sig finnas besinningslös rädsla, och det handlar om att han försöker spela ett avancerat dubbelspel som till viss del redan skördat oskyldiga offer. Kött och blod!
De sista dagarna tog jag även itu med ett annat gammal refuserat projekt. Det nämnde jag härom dagen. Det känns som att det kan bli något med hjälp av de nya idéerna och förutsättningarna – tidigare fanns det inte bara logiska hål, utan kanske rena avgrunder i berättelsen. Tyckte det funkade ändå, men det min bordsdam sa på förlagsmiddagen för ett par år sedan har tydligen satt fart på något i mitt undermedvetna och nu såg jag tydligare vad som var tvunget att göras åt texten. Och jag skrev alltså in två nya kapitel i början, sedan handlar det om att följa upp med redigering av resten. Kan bli något för en regnkylig sommardag, kanske. 
Men det handlar ju inte alltid om att skriva, alltså konkret sitta och knacka ner ord. Lika ofta är det den där tiden till eftertanke som behövs, och som man kanske inte alltid hittar i den vanliga vardagen. Men som en påminnelse till mig själv antecknar jag följande: Om du funderar på att åka iväg och vara borta en längre tid igen, för att skriva, se då till att inte vara helt ensam. Det här huset, den här platsen är fantastisk. Här finns lugnet, ron, koncentrationen på det som ska göras, men en månad är en lång tid när det inte finns vänner eller likasinnade, nöjen, folkliv, och sånt i närheten. Jag kommer att åka hit igen för att skriva. Absolut. Men då kanske det blir enstaka veckor, och då är ju Helen och Rudy hemma också, så man får lite socialt utbyte och trevligheter. Och om de reser iväg igen och vill att jag ska vakta huset... ja, då kommer jag att göra det en gång till! För det har varit väldigt trevligt, och jag har fått godkänt, med beröm godkänt! Men då kanske jag ser till att göra fler utflykter, lära mig en aning spanska... (det är ju pinsamt att man inte kan språket) och kanske ser till så att man får besök en eller annan gång under vistelsen. 

Jag undrar hur det skulle fungera att vistas i Sveg en månad och skriva. Henning Mankell har ju sitt hus där, och där kan man genom stipendium få bo. Undrar om det skulle skilja sig från det jag just varit med om? Så klart: värmen, den nästan totala avsaknaden av regn och mulet väder, det gör mycket. Att i princip hela tiden kunna sitta ute och skriva är fantastiskt. Men det kan också vara distraherande. Sol och värme är inte alltid det bästa för kreativiteten.  
Nu ska jag sova i min egen säng, bredvid min underbara älskade efterlängtade fru, i några nätter. Sedan blir det andra, lite kortare, resor, och en liten längre, innan det blir sommar på Eldnäset. Men det är ju en helt annan historia. 
PS: Dagens överraskning var att jag blev mött på Arlanda av kära hustrun. 

måndag 1 juni 2015

Vädrets makter står mig bi: regn. Dag 31.

Ja, det var precis som om vädret förstod att det var läge för mig att städa och packa idag. Men jag har ju gjort lite då och då, så det är inte så mycket kvar att göra. Så jag satte mig ute under vinrankorna och skrev, och det var då det började dropp. Kära mor, salig i åminnelse, skulle ha kallat det skrugg. Det är inte ens att betrakta som dugg. Inte ett dugg, alltså.
Men när man skriver på dator så är det ändå bäst att gå in.
Lyckades få beställa köttfärs av Sebastian i affären. Sedan visade det sig att det var fläskfärs, men färs var det ju i alla fall så det blev pasta med färssås ikväll.
När jag stod och diskade nyss, växte en bifigur i "Flykt" till sig och fick sina egna konflikter och bevekelsegrunder. Från att ha varit en ganska tom antagonist i historien, visade det sig att han handlat elakt för att skydda sig själv, för att inte andra skulle upptäcka vem han var. Det blev spännande, men det blir också mer klurigt att få till berättelsen där.
Självporträtt i spegel. Från igår morse.
Ska ta en närmare titt på avsnittet där den här Felix ska dyka upp med sin "brigad" vid sin fars nedbrända hus. 
Självporträtt med katt. Från idag.
Dammsugaren fungerade. Att den la av i lördags måste ha berott på att den blev för varm, eller lat, eller helt enkelt blev skitsur för att jag drog den över mattan om och om igen, eller så är den också pälsdjursallergiker. Vad vet jag.
Och just där fick jag reda på att det händer saker på Eldnäset samtidigt som jag sitter här och bloggar. Kolla in den här bilden.
Foto: Håkan Einebrant.
Vad säger man? Jobbigt att vara långt borta. Men vad hade jag kunnat göra åt det där? Intet. Ser komplicerat ut, men det märkliga är att varken tak eller takränna har tagit skada! Än... Gammal vän tittar ner imorgon. Kanske kan han fixa problemet. För er som inte varit på Eldnäset, eller mina alla bilder därifrån, så kan jag säga att sjön börjar precis till höger om bilden. Svårt att få ner en maskin dit. Hm. Håller tummarna för att det ska ordna sig och inte bli för tokigt eller dyrt...
Tillbaka i Cútar. Den här vinkeln har ni inte sett tidigare. Här går man in till Helen och Rudy. Om några timmar kommer de in den vägen. Och så här, nedan, ser några av deras verk ut.
En bild från den lilla butiken. Och är det nu någon som blivit intresserad av att göra som mig och några andra författare, och åka till Andalusien för lite lugn och ro och skapande, så kolla bara in på La Culturas hemsida för alla detaljerna. Kan, som ni förstår, rekommenderas!
Men hörrni: efter kaffet tror jag att det är dags för ett kvällsdopp i poolen. För nu är det en magisk solnedgång igen. 



söndag 31 maj 2015

Dag 30. Mer städ och skriv och bad och sol.

Söndag. Godmorgon världen började jag med och fortsatte städa lite under tiden. P1 har varit mitt sällskap några timmar om dagen. Så tro inte att jag är helt väck vad gäller världen utanför Cútar.
Till min stora fasa hade en kolonn myror hittat in under natten och jag började förgifta dem så smått och söka orsaken till invasionen. På ett mycket otillgängligt ställe hade Rosas lekkamrat från i förrgår – en cikada – somnat in efter att ha utsatts för aningen för hårda tag. Det var dit myrjävlarna var på väg. Nå. Jag fick ut kvarlevorna och sedan blev motorvägen en riksväg, för att sedan övergå till landsväg och skogsväg, och slutligen upphörde trafiken helt. Puh. Men varför tar man inte fram kameran en sån gång? Det hade ju varit intressant för er att se kadavret och myrinvasionen.
Kollade över växt- och blomsterprakten idag och konstaterar försiktigt att jag inte verkar ha lyckats ta död på det gröna. Här en bildkavalkad.

 Dagens Rosa!








Så där såg det ut idag. Och nu har jag vattnat runt och gjort kväll. 
Vad gäller skrivandet har det varit fokus på ungdomsromanen idag – Flykt. Jag började med att läsa mig fram i det jag redan skrivit, sedan skrev jag om inledningen. Saknade dramatik där. Nu är det bättre. Sedan bestämde jag mig för att inte gräva ner mig i varje scen utan försöka få dit det som ska hända, det som ska sägas, där, och sedan vidare. Började också på något slags skelett för fortsättningen: det blir en del ändringar nu för själva grundförutsättningarna för historien har ändrats. 
Det blev en 10.000 tecken nytt material skrivet. Ganska nöjd med det, och jag satt ute i skuggan och hade det skönt samtidigt.
Tog faktiskt "ledigt" en timme och la mig mitt i självaste solen och läste bok. Det var inte så dumt, men jag blev ju tvungen att svalka mig i poolen sen.
Kvällshimlen slog något slags rekord den här kvällen. 
Tornseglare kryllar det av. 
Cútar i kvällsljus.

Imorgon är det sista hela dagen här och jag ska städa lite mer och packa och sånt som måste göras. Sent imorgon natt kommer Helen och Rudy hem, helt jetlaggade, antar jag. På tisdag 11.50 kommer Antonio med taxin och hämtar mig. Innan dess hoppas jag hinna träffa värdparet en stund. 







lördag 30 maj 2015

Städa, städa. Den tjugonionde dagen.

Livet är fullt av överraskningar. Idag överraskade det mig med ett gammalt manus som jag faktiskt satt här och jobbade med en vecka för några år sedan – en annan och kallare månad. Det handlar om storyn "Hur jag blev Zodiak och räddade världen", även den en refuserad historia som hamnat i arkivet. Men idag kanske jag knäckte några idéer som kan föra den i hamn.
Det var faktiskt så att jag diskuterade berättelsen med Yukiko Duke av alla människor, under en förlagsmiddag och hon hade ganska bestämda åsikter och tankar om logiken som jag tog till mig, verkar det som. Visste inte att det var så, men, men...
Jag skrev om de första två kapitlen efter att jag suttit ett par timmar och försökt tänka om den till en bilderbok. Det ska inte bli bilderbok, det är alltför mycket otäcka saker och diffusa religiösa kopplingar för att det ska funka. Nu ska det bli mindre diffust, tänkte jag, och mer raka puckar, liksom.
Det blir antagligen något för min vanliga målgrupp, tror jag, eller om det möjligen kan bli 9–12, vilket vore kanon. Bokslukarna! Historien kan hålla för det, och då kommer det mer an på språket.
Men det var vad jag gjorde i eftermiddags det. Under förmiddagen städade jag. Så hårt gick jag loss att dammsugaren la ner verksamheten och jag fick andningsproblem: katthår som yr i luften är inte det bästa. Atjo, prosit, host-host-host, snörvel.
Nu är de stora rummen fina, och även baksidan, alltså ytorna i trädgården. Soprent, skulle man kunna säga. Poolen också, förresten.
Ikväll har jag skrivit ner en dialog som flimrade fram i huvudet. Det gjorde att jag utan att ha tänkt det, hamnade i "det stora projektet" – "Flykt" – igen, ungdomsromanen. Läskig historia. Den fortsätter jag på imorgon.
Härliga moln över Sierra Tiede.
I eftermiddags var det åska i luften. Hörde muller. Såg ljuset från blixtar i molnen ovanför Comares.
De tornade upp sig, molnen, men tornseglarna seglade på.
Men det blev inte värre än så. Molnen försvann och kvällen blev så där äckligt fin igen. 
Taget över grannens trädgård som ligger liksom en våning längre ner.
 
Dagens Rosa. 
Ett genomlyst vinblad. 







 

fredag 29 maj 2015

Arbetsro. Dag 28.

Och så blev det fredag i Andalusien också. Vaknade i hyfsad tid efter god sömn. Det blev rekordsent igår kväll eftersom jag hade svårt att släppa arbetet med det korta ungdomsboksmanuset. Efter tre genomgångar hade jag fått ner texten till under 40.000 tecken, och jag var väldigt nöjd när jag kröp till kojs.
Idag skrev jag ut texten och gick igenom den igen. La till, tog bort och kände att berättelsen till och med vunnit på att bantas ner. Men så är det väl för det mesta. Man tar bort blindskär och bihang som inte hör dit, och historien koncentreras.
När alla ändringar väl var införda putsade jag till manuset så att det såg presentabelt ut och fick iväg det till förlag. Snabbt svar: vi läser, men återkommer tidigast om åtta veckor. Det låter mer än rimligt: vi har ju en sommar framför oss.
Utsikt från dagens arbetsplats.
Dagens arbetsplats.
Tog en sen lunch och pysslade en del i trädgården. Var tvungen att skörda ett blomkålshuvud, som jag hoppas håller sig fräscht så att Rudy och Helen kan käka upp det när de kommer hem till veckan. Tror inte att det är några problem.
Fick binda upp en tomatkvist och när jag plockade björnbär kom jag på att det väl fanns en buske utanför muren också... Den var full med mogna bär, och när jag väl var där såg jag att en vinranka fallit och behövde knytas upp. Man får jobba hårt när man odlar både det ena och det andra. Måste plocka lök i helgen och rensa lite innan herrskapet kommer hem.
Frysta bär.
Sedan tog jag itu med det stora projektet, och det har arbetsnamnet "Flykt". Vet inte om det någonsin kommer att bli något, men det är ett intressant upplägg och spännande konflikter. Och som vanligt när ett projekt blivit liggande så tar det tid att komma in. När jag väl plockade fram det insåg jag att det funnits i mina tankar hela tiden. Jo, jag hade gått igenom en del anteckningar i förra veckan, renskrivit dem och lagt dem på hög. Men enda sättet att komma in i arbetet var att börja från början, trots att jag redan skrivit ungefär 40 sidor. Jag måste känna att formen funkar också. 
Det känns bra, och jag undrar om jag inte kommer att sitta till frampå småtimmarna med det här ikväll. Tror att det blir så. 
Några fler bilder från dagen.
När jag jobbade som bäst var bagarn här med nybakade surdegsbröd. Jo, jag hade hängt ut pengar.
Rosa och jag i trappan.
Åt ena hållet en fantastisk molnformation i solnedgången.
 
Åt andra hållet månen ovanför La Cultura.



torsdag 28 maj 2015

Två olika dagar. 26 och 27.

Tiden här börjar lida mot sitt slut. Det känns vemodigt, men mest ändå ganska skönt: ja, jag längtar hem. Framför allt längtar jag efter min fru. Det här med ensamhet en längre tid är kanske inte min grej, men det har varit väldigt bra att prova på det. Och det finns ingenting att klaga på, inte när jag hör hur maj har varit där hemma.
En kväll i varma hörnet vid poolen.
Igår fortsatte jag med faktaboken, gjorde en struktur över hur nästa bok ska se ut, och det handlar om en större faktabok som inte ska ingå i serien hos Natur och Kultur, men jag kommer att rikta mig till samma målgrupp, alltså barn i åldern 6–9 år. 
Jag plockade också fram ett gammalt projekt – en trilogi – kollade igenom det jag har fått ihop och började skriva om det första kapitlet. Jag la in en kraftfull plantering i början, en dramatisk händelse som ska komma senare i historien. Undrar om jag kan gå iland med det?
Idag har jag fortsatt med den stora faktaboken, skrivit en inledning och börjat arbeta lite med olika kapitel, och det känns fint. 
I övrigt har jag engagerat mig vidare i ett program till Bokmässan och idag gick det i lås: jag fick tag i en person som vill vara med och diskutera hur det är att skriva en faktabok mer eller mindre på uppdrag och tillsammans med en beställare. Det handlar om "Två författare, två museer, två faktaböcker" och tanken är att jag ska leda samtalet med de båda. Mer om det en annan dag.
Igår i eftermiddagsvärmen – det var en het dag – gav jag mig av på vandring. Jag kände att det behövdes lite mer pengar i kassan och närmaste bankomat finns i Benamargosa. Bussen dit tar 20 minuter och slingrar sig fram längs bergssidorna, men jag visste att det var mycket närmare att gå nere i dalen, längs en torr flodfåra. Så jag packade väskan med vatten och kamera och gav mig av, ner, ner, ner.
Högt där uppe är Cútar. Tio minuter ner kändes i benen...
Kollade med en vän som varit här förut hur lång tid det skulle ta. En halvtimme sa han, men han hade sjungit hela vägen så jag tog den uppgiften med en nypa salt. 
Tänkte att det i alla fall var skönt att det gick en buss tillbaka, även om jag skulle behöva vänta en stund. 
Benamargosa!
Efter en timme var jag framme i stan. Och under vägen dit tänkte jag då och då på "Paris, Texas"... Jag vet inte varför.
Det blev en cerveza att svalka sig med. Cigarillerna är inte mina...
Bira först, ja visst, sedan hämtade jag ut pengar i bankomaten, handlade lite i affären och sökte käk. Ingen mat serverades innan klockan åtta. Och bussen skulle gå sådär tjugo i. Käkade en banan och gick och satte mig på ett fick för att vänta på bussen.
En intressant iakttagelse (kanske) var att det kryllade av engelsmän i Benamargosa. 
Efter en dryg timme dök bussen upp. Men inte fan skulle den köra till Cútar heller. Alltså det där bussbolaget ligger inte så himla bra till hos mig i alla fall. 
Aningen gramse tog jag min packning och gick hem. Det tog en timme åt det hållet också, men sista kilometern – som i stort sett går rakt upp – höll på att knäcka mig. Det var skönt med dusch och dopp i poolen när jag kom hem, ska jag säga. 
Ett kärt återseende. Bara backen kvar...
Idag har jag alltså bara suttit och jobbat, efter en stökig natt: kli på benen och knasiga drömmar. Nu ska jag gå iväg med sopor och skräp till återvinningen. Plastbubblan var full när jag kom hit och den är fortfarande inte tömd, men jag är en jäkel på att klämma in mer.
Resten av kvällen ska jag sitta här och stryka ner ett manus. Det är på 46.000 tecken nu och ska ner till 40.000 innan jag kan skicka in det till ett förlag.





tisdag 26 maj 2015

Flitens lampa lyser. Dag 25.

Putsade till manuset till "En annan Charlie" i förmiddags och – tvi tvi – skickade iväg det till en förläggare som läst den tidigare versionen. Sedan kändes det tomt. En stund.
Satte mig i solen och grunnade på nästa faktabok. Ämnet har jag bestämt, men anteckningarna var inte så många. Det var bara att sätta igång.
Den här utsikten är ju inte fel när man sitter och funderar och skriver.
Och som jag beskrev för några dagar sen: jag går igenom hjärnan och kollar vad jag vet och vad jag tror att jag vet om ämnet. Sedan rullar det på, och idag rullade det på utav bara farten. Så nu sitter jag här med ett ganska stadigt skelett till en ny bok. Har lite egna erfarenheter som ska in, ett par släktningar som den här gången ska få "agera" i berättelsen, eller vad man nu ska kalla det.
Efter maten kollade jag in solnedgången, med en kopp kaffe och kameran inom räckhåll. 

Den här utsikten kan man aldrig bli trött på, särskilt inte efter en särskilt kreativ och positiv dag. Och nyss, när jag var ut i trädgården igen, såg jag månen, stjärnorna och särskilt Karlavagnen – nästan i zenit. 
I morgon kör jag vidare med faktaboken och så kanske jag tar mig en titt på ett av mina andra projekt – det handlar också om fakta. Vi får se.