Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

lördag 8 oktober 2011

Fokus på skrivandet

Nu är vi mitt i den årliga skrivarresan. Och då använder jag inte ordet "resa" som det används oftast idag: som en metafor för livet, äventyret, projektet, turneringen eller lunchmötet. Jag är så himla trött på den metaforen och på att jag själv börjar tro att det är just en metafor när någon berättar om sin resa. Alltså sin fysiska förflyttning från A till B.

Nå. Staffan och jag sitter i ett hus på östra Gotland i år. I Ljugarn. Och det är elfte året i rad som vi gör det här. Fem dagar av koncentrerat skrivande, pratande och lyssnande på musik. Promenerande blir det också, i undantagsfall och nytt för i år är planerna inför nästa års skrivarkurser, som vi kommer att hålla i Visby, i min hemby Kölsillre och på östra Gotland, runt Katthammarsvik. Vi har för övrigt också planer på att utvidga verksamheten till kurser i södra Frankrike och Spanien.

Främst har jag arbetat med två manus under de här dagarna. Det är "Hur jag blev Zodiak och räddade världen" som ligger utskriven här intill mig nu. Den ligger till sig inför en kanske sista genomläsning. Och så är det "Råttornas själar" som jag var fast besluten att göra om till bilderbok. Men det gick inte som jag tänkt mig. Texten var liksom för bra i den ursprungliga formen. Det får bli en kapitelbok med många bilder, tror jag. Sedan kanske jag ändå kan göra delar av den till en bilderbok? Man får väl stjäla av sig själv och använda samma grundmaterial i olika verk?

Jag är strax klar med första bearbetningen av det manuset.

Och sedan?

Känner för att skriva något helt nytt, men jag har två påbörjade historier att ta tag i också.

Jag är oerhört tacksam för det flyt jag har just nu. Att det finns nya saker att ta tag i. Och att det ligger två manus på förlag. Den spänningen är väldigt inspirerande. Antagligen får jag besked om båda dessa texter redan inom ett par veckor. Nästa vecka är väl alla förlagsmänniskor på mässan i Frankfurt.

Ja, dit reser också Sara Gimbergssons och min bilderbok "Vega i vågorna" som kommer ut först i maj 2012. Kanske kommer den ut i fler länder också… Håller tummarna!

tisdag 14 juni 2011

Mer i röret

Jo, det slog mig idag att jag har ett projekt till på idéplanet. Det känns som en historia i samma ton som "Kameleontpojken". Men kanske mer absurd och skrönaktig. Arbetsnamnet är "The Freak", eller "Pojken och freaket". Fast det går ju inte. Finns det något bra svenskt ord för "Freak"? Jag tänker på freak som en benämning på personer som Elefantmannen.

måndag 13 juni 2011

Pajpline

Man tycker att saker och ting går sakta, att man aldrig får något gjort och att det aldrig kommer några nya idéer. Nåja: förra veckan skulle jag ha jobbat med en "gammalt" projekt efter att just ha skickat in ett färskt manus till förlaget; men då hampade det sig så att jag plötsligt fann mig mitt i en ny historia. Så kan det gå.
Igår kväll roade jag mig med att inventera projektkatalogen. Ja, jag tänkte igenom vad jag har på gång och vad som borde göras åt det. Då insåg jag att jag har 15 saker i görningen, från en tre fyra stycken på idéstadiet till tre som är förlagda och ska komma ut.
Hm. Då är det bara att hugga i.

Idag fick jag omslag och inlaga till Vardagsedge (Kakao förlag), en skojig historia som kommer ut i augusti. Och i samma veva dök Jojo Falks fina omslag till Fladdermöss upp. Det är en faktabok igen och den ska komma i augusti 2012 (Natur och Kultur). Och så är det bilderboken jag gör tillsammans med Sara Gimbergsson: Vega i vågorna. Där kommer det bl.a. att se ut så här:

634352075017700000.jpg


Det blir min första bilderbok och den ska också landa i barnkamrarna under 2012, om Sara hinner med sig: hon är lika upptagen som hon är duktig!


Två manus ligger på förlag för läsning. Ingen garanti för utgivning, men de är "klara". Det jag satte igång med förra veckan måste betraktas som halvskrivet, men det kräver sin tid av bearbetning även när det är helskrivet, så någon gång under hösten ska det vara moget för läsning.

"Konsten att överleva i världsrymden" var det meningen att jag skulle jobba på nu, men det får vänta lite. Kommer definitivt att ta mig an den historien i sommar. Jag måste i varje fall göra en del research. Sedan har jag berättelsen om den lille killen med en pappa som gått i väggen och den gamla egentligen "färdiga" storyn om Gabbe och ängeln, och fem faktaboksidéer och det stora eposet med arbetsnamnet "Sommaren 1972".


15 projekt, alltså. Man häpnar och söker stipendium...

fredag 29 april 2011

Mer kurser i Haverö!

Ja, i sommar händer det verkligen saker i Haverö, västra Medelpad. Förutom kulturkurserna i Mon, Kölsillre, kommer Lena Öfvergren i Överturingen att arrangera följande kurser:

3/6-4/6

Naturhälsodagar med mindfullness (medveten närvaro)
Kursledare: Lena Öfvergren

10/6-11/6

Skapa med ull - vått och torrt
Kursledare: Lena Öfvergren
9/7-10/7

Luffarslöjd (trådslöjd)
Kursledare: Ove Hedenström


14/7-15/7

Akryl-Collage

Kursledare: Kicki Engholm

19/7

Örtkosmetikkurs

Kursledare: Inger Christoffersson

20/7
Skapa med ull - vått och torrt
Kursledare: Lena Öfvergren

En hemsida för dessa kurser är under konstruktion. Är ni intresserade av att anmäla er, eller veta mer kan ni med fördel skriva en kommentar här, eller på Facebookgruppen "Kulturkurser i Haverö".


onsdag 13 april 2011

Kulturkurser i Haverö

Nu börjar det hända saker! Bilda har lagt ut information om Fotokicken 6-8/7. Under dagen hoppas jag att de även får upp även de andra kurserna. Annars kan du titta in på Kölsillres hemsida, kursdelen. Där kan du ladda ner pdf:er om alla fyra kurser som kommer att anordnas i Mon, Kölsillre i sommar. Det är Fotokicken, Skrivarkursen, Folkmusik och dans, samt Spelpipa.

Dessutom har Lena på Överturingen också planerat in några kurser under sommaren. Hittills vet jag bara om att det ska målas akryl ett par dagar under Haveröveckan. Mer info kommer.

Jag har rullat igång en Facebook-sida som kommer att samla all info och kommunikation runt kurserna och föreningen Kulturkurser i Haverö som är under bildande.

Så är läget.

söndag 10 april 2011

Efter kursen

Helt slut i huvet. Däckade i soffan. Ska ta mig till duschen och sedan i säng. I helgen har jag och min vän Anita hållit kurs. Det var en "inspirationskurs i skrivande – vaccin mot skrivkramp" på Snöå Bruk i Dala-Järna. Åtminstone för oss var det oerhört inspirerande, och utifrån utvärderingarna som Anita läste för mig i bilen på vägen hem, var även eleverna nöjda.

Nu: vidare. Sömn!

lördag 2 april 2011

Rattmuff




Slut på cigariller. Igen. Han blev mer disträ för varje dag och rökte för mycket. “Gud finns inom oss alla.” Knappast. “Gud finns överallt.” Inte en chans. Gud finns just nu i tobaksaffären. Och rattmuffen kvar andra april… "Voff", sa Jesus.

Ego ego ego

Jag fortsätter göra reklam för tumblr och twitter här. Men idag hänvisar jag med falsk blygsamhet till Lena Sjödin Roman i Sundsvall som säger sig ha inspirerats av... mig.

Titta in till henne och hämta tips om fler intressanta kreatörer att upptäcka! Det är en härlig värld där ute!

Och följ hennes blogg!

onsdag 23 mars 2011

Twitter, igen


Insåg just att jag ju tidigare har tjatat om Twitter och kortprosa. Här.

Bild och text

Jag är, som sagt var, en usel bloggare. I alla fall vad gäller skrivande på det traditionella sättet. Men jag är en tokaktiv mikrobloggare, och för er som inte upptäckt mikrobloggarnas värld har jag här några länkar ni måste kolla in.

Här tänker jag inte tjata om "det där" Twitter som alla surrar om. Eller? (Nu fick jag lust...) Nej. Men här intill, nere till höger, kan ni alltid se mina senaste, intelligenta och insiktsfulla inlägg, eller "tweets". Min twittersida hittar ni här. Där kan man följa bara mina inlägg, men Twitter är en enorm värld, men du kan bara skriva 140 tecken i varje inlägg: en begränsning som är lika kreativ som alla andra begränsningar i skrivandet. (Mer om det en annan gång, känner jag.) På Twitter kan du hitta länkar inom ämnen som intresserar just dig, och... NEJ! Det var en helt annan sak jag hade på hjärtat.

Jag älskar bilder. Det har ni förstått. Jag är först och främst bildmänniska. Det var konstnär eller fotograf jag skulle bli. Allvarligt. Men så blev jag författare istället. Eller också? Därför är Tumblr ett universum där jag trivs som fisken i vattnet. Ursäkta den skeva metaforen.

Tumblr är egentligen som Twitter: skillnaden är att du kan lägga in bilder, musik, filmer, ljudfiler, texter och i stort sett vad du vill, och det visas (eller låter) direkt. Det finns ingen begränsning i hur långa texter du kan lägga in och du hittar snart vänner att dela dina bilder och andra inlägg med. Snart har du byggt upp en liten grupp med favoriter som du följer.

Jag lägger mina bilder där. Bilder jag är nöjd med. Och för det mesta skriver jag en text till. Och nu känner jag att jag är på väg in i en föreläsning om text-bild-text, men jag sparar den till ett annat tillfälle, ett tillfälle när jag fått processen klar för mig. Men jag arbetar lite så här: jag tar en bild, eller en serie bilder. Sedan tittar jag på dem och tänker in en person i miljön. Sedan försöker jag hitta på en tanke, eller en handling, som passar ihop med bilden. I alla fall nästan: konsten är att inte berätta allt i texten. Bilden och texten ska helst vara beroende av varandra, så att de tillsammans ger en historia. Ungefär så.

Nu till länkarna. Min Tumblr-sida kommer du till genom att klicka på bilden här intill, bilden på mig. Här är min vän Staffans text/bild-blogg: han skriver alltid på engelska. Underfundigt. En annan gammal vän, Ola i Lund, har också börjat lägga ut sina iPhone-bilder på en mikroblogg. Den heter officeofthefuture och är mycket poetisk. Hans jobb som bibliotekarie skiner igenom ibland när han fotar bilder ur böcker.

Ute i stora världen har jag hittat några favoriter. Saymoarnao i Georgia, USA, skriver poesi med sina bilder av interiörer, natur och stadsmiljöer som känns mycket exotiska för mig. Bryan Colombo hittar udda och ofta slitna miljöer. Emily fotar allt hon ser, och jag tror att det är USA hon ser... Landsort. Gary Cohen är gatufotograf i London och han tar närgångna och vackra bilder på folk i framförallt Kensington.

Det är några av de få jag hittills hittat och fått som vänner på Tumblr. Jag söker fler, runt om i världen. Vill gärna hitta någon i Moskva, i Tokyo, i Kairo, på landsbygden i Argentina, i Tibet. Överallt! Kommunikation och förståelse.

Det var min lilla lektion idag, nu måste jag göra det jag egentligen ska göra...

måndag 21 mars 2011

Sommarkurs

Ja, mitt i värsta förkylningen på år och dag, har planeringen av sommarkursen ändå inletts. "Ämnen" eller "teman" är satta och datum och tider förstås. Det blir härliga dagar i Mon! Det kan jag lova.

Jag återkommer här med mer information inom kort, men datum är 8-10 juli. Vi startar på fredag em/kväll och håller på i två dygn. Boende och mat finns. Vi ser till att solen nästan inte går ner. Det blir samtal om skrivande och övningar. Papper och penna. Och platsen: västra Medelpad, min födelseby Kölsillre. Buss eller annan transport från och till Ånge ordnas.

Jag och min vän Staffan Cederborg (författare, textbearbetare och utbildad i kreativt skrivande på högskolenivå) håller i kursen. Det blir Staffan och Bengt, liksom.

Skogen, forsen, landsvägen, byn. Lugn och ro. Allt du behöver för att få inspiration och lust att komma loss i ditt skrivande!

bengterik.engholm@telia.com

måndag 7 mars 2011

Apropå korta deckare

Hooked


Det var hennes älskare som hittade hålet i isen. Helt nära land var det och hon fick idén. De brukade passera platsen när de tog sina kvällspromenader, hon och maken, och under en sådan skulle det ske. Älskaren väntade bland skuggorna. Maken fick ett slag i skallen och de hjälptes snabbt åt att få ner den livlösa kroppen i vaken och stötte in den ordentligt under isen med en trasig hockeyklubba. Dödsorsaken var drunkning. Det konstaterades när kroppen flöt upp i juni året därpå. Hockeyklubban hade fastnat i hans byxor. Det stod Toronto på den. Right.


(av mig, ur Gräsnacke & Glitterstøv, Utposter 2000)

lördag 5 mars 2011

Skrivtips 2

Jo, det här med att ha skrivutrustningen tillgänglig vid sängen är något man ständigt återkommer till. Sedan jag skaffade mig en iPhone har det inte varit några problem: idéer kan snabbt skrivas in och sparas, antingen i ett anteckningsprogram eller i den utmärkta appen (programmet) MailMe. I det skriver man ett meddelande som man genast mailar iväg till sig själv. Det är bra. iPhonen har också inspelningsfunktion som gör det lätt att prata in tanken man fått när man vaknat, och som ni säkert har märkt har den även en kamera vilket gör att man snabbt kan ta en bild på en inspirerande plats eller detalj.

Gott så.

Men jag märker ändå att papper och penna är det allra bästa. Nyss när jag vaknade kunde jag direkt ta tag i pennan och rafsa ner några anteckningar i blocket. Man behöver då inte vara lika vaken och säker på fingrarna, utan kan just rafsa ner. Detta ger tanken större frihet. Så lite hjärnkraft ska gå åt till själva den mekaniska aktiviteten. Det ska vara lätt.

En nackdel med att använda iPhone eller annat tekniskt hjälpmedel har för mig varit att jag slutat gå omkring med en liten skrivbok i fickan. Det ska jag börja med igen. En liten grön, tunn, bok i bakfickan och en blyertsstump i högra framfickan. Så får det bli igen!

torsdag 3 mars 2011

Feber

Skrivtips: Skaffa dig en rejäl feber. Ta fram ett rejält kollegieblock utan ränder och en bra penna. Bädda ner dig och låt handen skriva.

Så fick jag ihop min andra bok om Simon, Simons nya vänner. Idéerna fanns där innan, men utan den där feberdagen i Uddevalla en julhelg hade den inte blivit så bra.

Tror att febern gör att man inte orkar fokusera på något annat än det man gör, och den befriar en från den där jäveln som Göran Palm kallade Själens furir: man kommer loss.

onsdag 2 mars 2011

Baksmälla

Skrivandet stannade upp lite efter att jag lagt ut sista kapitlet av "Porten till". I alla fall det här skrivandet: kortprosan för vuxna. Men jag är mycket sugen på att fortsätta och har av en läsare och vän blivit uppmuntrad att skriva en deckare. Hon sa igår att det saknas spännande deckare med bra språk och det är ju liksom ett "understatement". Det finns mycket skit, helt enkelt.
Men deckarförfattare... jag? Har tänkt i de banorna när det gäller barn- och ungdomslitteratur, men jag kommer inte på några spännande historier. Iofs skriver jag just på ett slags thriller för småttingar – en skruvad mardrömshistoria som jag till viss del drömde igång i höstas – men "vanliga" deckarhistorier kommer jag inte på. Och det går 13 på dussinet. Så varför anstränga sig?
Jo, för att visa att det går att skriva bättre. Förstås.
Men nej.

Däremot började jag tänka mer på det här "facebook-formatet", med korta-korta texter och eventuellt med flera kapitel. Läser bl.a. Lydia Davis samlade kortprosa nu, och när hon är riktigt kort är hon mästerlig, och jag önskar bara att jag kunde skriva som hon. Tyvärr är hon inte översatt, men hennes engelska är så vårdad och enkel (som gamle maken Paul Austers) att det är en fröjd att läsa.
Jag har skrivit en "novell" i mikroformatet också, för Twitter. Begränsningen där är 140 tecken, och mitt första försök såg ut så här:

"Bersån. När han kysste henne så här... Då släppte hon allt, utom hans nacke. Under några ögonblick fanns han ändå kvar. Hos henne."

Inte fullt 140, men det är för att jag lämnat utrymme för en sk. hashtag, och i det här fallet #kortprosa. En hashtag är ett sökord man använder för att intresserade ska hitta texten.

Ett intressant format. Tror jag ska försöka utveckla det mer. Och riktigt korta texter och bilder har jag i mitt album dit du även kan hitta genom att klicka på bilden av mig. Det är mer som bild och bildtext och ibland lägger jag in någon annans verk i samma anda. Min vän Staffan har också en fin tumblr-sida i samma anda. Han skriver på engelska och hans bilder och texter för lätt tankarna till Jan Stenmark.

Om du stöter på någon som skriver i samma anda som jag försöker göra – korta ibland lite absurda texter – får du gärna, mycket gärna tipsa mig! Söker med ljus och lykta.

När man skriver kortprosatexter som jag har en tendens att gör, är det bra med ett tema. Igår fick jag en idé om att i det här formatet berätta om mord, självmord och tragiska olyckor jag hört om i mitt liv. Kanske sätta ihop något slags "Murder ballads" med kort text och lämplig bildillustration. De tankarna följdes av en märklig dröm med mycket sjöbotten och lera, en fisk med ett regnbågsfärgat klockarmband runt kroppen, mycket vass och en plats jag känner som min egen ficka men nu liksom spegelvänd. Det var ingen otrevlig dröm, men jag vet att jag tänkte mitt i att "så här ska jag skriva". Hm.

Förutom allt annat planerar jag att lägga ut hela "Porten till" i ett sjok, bläddringsbar från kapitel ett till slutet. Men det blir man inte rik på. Inte barnböcker heller, men det är dem jag måste jobba vidare med, om det ska bli någon fil till frukost...

onsdag 16 februari 2011

Porten till – XXXXII Slutet




Kapitel 42

Döendet börjar tidigt. Hur ska man veta då vilka det är som står vid fotändan och kräver sin del. Sin del av allt. En röd pulka? Ett eländigt husdjur. Sin del av frustration och skulder. Solen: skarp och elak. Han vände sig in mot väggen. Det var i alla fall lättare att fokusera på en sak när det var över. Att få blunda. Men snart var de här. Är jag han, eller han jag?


tisdag 15 februari 2011

Porten till – XXXXI




Kapitel 41

"Dette går ikke lenger. Han vet." "Men jag vet att han inte vet." "Ikke han", sa hon. "Han!" Hon pekade mot fönstret. "Vad skulle den där kunna göra oss?" Klor runt hans armar. "Dette er en forbannelse." Hon knuffade undan honom, gick mot dörren. "Linnea", sa han, "din man bedrar dig med en annan." Det lät inte klokt. Han borde göra något åt den där repliken. Och sedan: hennes tårar.


måndag 14 februari 2011

Porten till – XXXX




Kapitel 40

Han satt vid skrivbordet och njöt av ensamheten. Den gamla blockflöjten fastnade när han försökte stänga lådan. Han lät den vara öppen. Hantverken är på väg att försvinna, oavsett vilka behov vi har. Allt det gamla. Det nya. Adventskalenderns luckor hade också tagit slut för länge sedan, ändå hängde den kvar på köksväggen. Det var svårt att se den utan att gråta.


söndag 13 februari 2011

Porten till – XXXIX




Kapitel 39

Ingenting ledde tankarna vidare. Det saknades karta. Allt han verkligen ägde var dessa fyra väggar. Ändå såg han bara ljuset och skuggan, hur den föll, mot den gamla bonaden i deras sovrum. Korsstygn. Orientera vidare i detta landskap. Utan att våga röra sig. "God samvittighet gi en god natts søvn." Tolka tecken och linjer, symboler och färger: en kyrkoruin, en smekning.


lördag 12 februari 2011

Porten till – XXXVIII




Kapitel 38

En taxi? "Sätt dig ner." Nej, den passerade. En Prius. Som påven. "Skit i det då. Jag drar." Ja, jag hade hört det. "Vi ses aldrig mer." Tillbaka till Cleveland? "Men tvättstugan..." Gardinen rörde sig. Jag behövde inte titta ner: handen hittade själv. En liten glipa bakom tredje spröjsen på vänster sida. Det var is på Cuyahog River nu. Fisken? Var det att jag glömde den? Ytterdörren svarade inte.


fredag 11 februari 2011

Porten till – XXXVII




Kapitel 37

Det vita kom tillbaka och kvävde både gott och ont. Allt saktade in, gravsattes. De tre på södra sidan gatan föll snart i sömn efter en annan slags torsdag. Han på norra sidan vakade länge i värmen från elementet. Drömmarnas sönderklippta scener ur ett mänskoskap. Röda pulkor, släpljus. Trädkronor.
"Remember that thou art but dust.
I shall try to bear it in mind."

(Lydia Davis "Examples of Remember)


torsdag 10 februari 2011

Porten till – XXXVI




Kapitel 36

Hon hade sett förbi honom. Inte distraherat; hon sökte verkligen efter någon med koncentrerad blick. En spejares ögon över en öde prärie. Fick inte fäste, som om han inte fanns. Inte bara där utan ingenstans. Som kusinen till en låtsaskompis. En tysk pojke vid namn Eribert. Han blundade sig bort igen. Försökte tänka på buffelhjordar och apfelstrudel.


onsdag 9 februari 2011

Porten till – XXXV




Kapitel 35

Hvis jeg lukker øynene, er han borte. Existerer ikke lenger. Og er for evig og alltid borte. Tenkte hun. Men ändå, när rullgardin rusade upp kunde hon inte blunda. Han er en virkelig djevel, en igle som suger gleden ut av meg. Dritt! Hon tryckte så hårt med tummarna att hon trodde ögonloberna skulle försvinna in i hjärnan


tisdag 8 februari 2011

Porten till – XXXIV




Kapitel 34

Har jag verkligen börjat tala högt när jag är ensam, tänkte han. "Vad sa du, älskling?" Hon stängde aldrig dörren om sig, inte ens på toaletten. "Nej, ingenting", svarade han och la kameran på fönsterbrädan. Så trött, så förbannat utled på den där fasaden, fönstren och porten. Kvinnan med hunden. Igen? I den här kylan. "Pissa då!" Hon både rökte och hade hund. Praktiskt.


måndag 7 februari 2011

Porten till – XXXIII




Kapitel 33

"Om du ska ljuga måste du grunda det ordentligt. Skaffa en hobby som ger dig space, liksom." En monolog mellan män i en tvättstuga. "Som aikido." Ögonbrynen ramade in ordet med citationstecken. "Fast du behöver förstås nån att bedra också." Ja, det var så sant. Centrifugen tystnade: dags att hänga. Han tänkte på Dressmanreklamen. Den jagade honom.

lördag 5 februari 2011

Porten till – XXXII




Kapitel 32

Nu var det så där igen: vaknade ur en dröm. Vi skulle sova ute intill det gula huset. (Inga blodiga sopsäckar.) Mitt i natten såg jag en regnbåge. Två. Tre. Den tredje fattade eld. Rusade in och fann kamerorna utan att väcka pappa. Ut igen. Det brann inte längre, men röken var vit, kompakt och vacker. Jag såg fram emot att ta dimmigt suggestiva bilder.


Porten till – XXXI




Kapitel 31

Hon brukade inte snarka och det gjorde hon inte nu heller, trots att de druckit nästa två flaskor. Ljumsken hade varit öm under aikidon och nu gjorde det riktigt ont. En bildörr på gatan. Steg och röster. Vintern var här och vände. Nu plaskade det om bilarna igen. Vem skulle han ringa? Vad säger man? Hon fick göra det själv.
Och så ett stråk av barndom. Torrt och vitt. Björnklister?


fredag 4 februari 2011

Porten till – XXX




Kapitel 30

Och världen blev prinsesstårta igen. Trots det gav fredagen den vanliga bittra smaken. Idag ännu mer. Randen efter brevbärarens cykel i snön. Lite påsklov i luften. Varmgrader och snöfall. Så var det, eller så hade det varit, där hemma i norr. Vad hade hon sagt? Skulle han sluta med karaten? Hennes ansikte vid fönstret, så småningom i motljus. Telefonen.


torsdag 3 februari 2011

Porten till – XXIX




Kapitel 29

Ytterdörren hade knappt slagit igen förrän gardinen i sovrummet gungade till. Knappt märkbart. Först efter fem signaler svarade hon. "Det er stille", sa hon, "ingen der." Fyrtio meter luft och åtta tunna glasskivor mellan oss. Han avslöjade sig i bakgrunden. Hon la på. Kikaren ställde jag på golvet. Kanske inte stolthet direkt. Men... tillfredsställelse?


Porten till – XXVIII




Kapitel 28

Lugn natt. Han började vänja sig vid vågskvalpet. Mörkret var det värre med. Först höjde han ljudet, men när det inte hjälpte längre letade han fram den röda lampan från Ohio. Kartongen fanns kvar bakom de dammiga volymerna. Montaignes essäer. (Och vi med all vår lärdom dyker ner i helvetets avgrunder.) Det var som att somna framför brasan.


onsdag 2 februari 2011

Porten till – XXVII




Kapitel 27

"Du må snakke med nåen." Var hade den blå slipsen tagit vägen? "Med vem, om vad?", sa han och fann den bland kalsongerna. Den måste strykas. "Nå er han der igjen, i vinduet." Den röda får duga. "Hører du på meg? Jeg vil kaste en murstein gjennom glasset hans!"
Det var första gången han såg dem båda två. Alltså samtidigt.


tisdag 1 februari 2011

Porten till – XXVI




Kapitel 26

Det röda paret måste vara hennes. De stod lutade mot elskåpet bredvid hans blå Elan. Demonstrationståget vek av mot Ica. Det var då sopsäcken blåste upp mot mina ben. Den svarta plasten så kall mot huden. Bara små tussar av vit päls och lite blod fanns kvar. Jag släppte säcken och fortsatte mot porten. Men jag kunde för mitt liv inte komma ihåg vem som hade namnsdag.


måndag 31 januari 2011

Porten till – XXV (Synecdoche, Aspudden)




Kapitel 25

Det fanns tankar på att storhandla. I alla fall en oerhört tydlig undertext. Det blev inte något av varken det eller något annat. Helgen gick åt till Vinterstudion, städning och dåligt samvete. Den där "lånade" jävla pudeln var enda anledningen att komma ut. Broddarna hjälpte någorlunda när hundaset till varje pris skulle nerför backarna, hem till Gröndal. Det blev inget av med det heller. Bara en sträckt ljumske.


söndag 30 januari 2011

Porten till – XXIV




Kapitel 24

Hon förstod inte vad alla skulle dit att göra. Alla kom. Ingen gick. "Det er som om vi hadde startet en slags hemmelig samfunn", tänkte hon, försökte le och hälla upp åt alla. Fanns det speciella regler? Det märktes att det krävdes engagemang och intresse. Och det hade utvecklats ett särskilt språk. Vad betydde "pulka" i denna hemtrevliga kontext?


Porten till – XXIII




Kapitel 23


Monets tålamod måste ha varit outtömligt. Släpljus. Motljus. Skuggor: Kadmium. Kobolt. Och all jord. Väntan på subtila förskjutningar som genast är över. "Bilden kommer som en snigel och försvinner som en blixt." Zinkvitt och krapplack. "Först måste du förlora dig själv. Sedan händer det."


(citat: Henri Cartier-Bresson 1908–2004)



Porten till – XXII




Kapitel 22


Januari hade inte ens passerat men vintern borde ändå gå någon annanstans. Inga tillgängliga droger lindrade längre, trots det fanns suget kvar. Alla dessa små hjärtan av ondska. Alla deras illa dolda, jag vet inte, självgodhet? Visst pågick det en demografisk tsunami långt borta, men han hade missat tvättiden igen. Vid den utblommade hyacinten kände han hur lätt det var att hata, och hur outsägligt svårt det var att älska.



Porten till – XXI




Kapitel 21


Det var innan jul. Kaos ute och "hemtrevligt" inne. Frustrationen inte på psykakutnivå men han kom upp i ett och ett halvt paket per dag. Rött som hennes överdragsbyxor. 10 gånger gick han ut med Mållgan. 10 gånger hängde han ut genom fönstret, och resten med vänster hand på stora plattan i bruset under köksfläkten.



lördag 29 januari 2011

Porten till – XX




Kapitel 20


Att det finns så många riktningar i ett ansikte, så många vägar. Hennes mjuka hud sökte ofta det vassa. Fann det kanske helt apropå, när den ändå var där. Som när man möter en gammal klasskamrat på gatan. Någon man trodde var död. Eller hoppades. Hur mycket hinner det växa på elva och en halv timme?



fredag 28 januari 2011

Porten till – XIX




Kapitel 19


Ibland fick hon för sig att det var den enda kontakten han hade med yttervärlden: att stå där och stirra ut över gatan. Då och då viftade han långsamt med något och lutade sig fram. Som en isbjörn, tänkte hon. En isbjørn som varmer sin store lange motbydelige pikk på elementet.



torsdag 27 januari 2011

Porten till – XVIII




Kapitel 18


Bland alla lögner finns bara en sanning. Det lät för bra för att vara sant. Det handlar mer om att berätta eller berättas. Det lyste i ovanligt många fönster. Jag hade lust att gå över och tända i trapphus och cykelrum, men jag hade ändå vunnit om vi spelat tre-i-rad. Men då satt hon inte längre kvar i soffan.


Porten till – XVII





Kapitel 17


"Satan!" (Hon ser den, fast snett uppifrån, från andra sedan.) "Var ställde du bilen?" Men han svarar inte. Han letar småpengar. Mannen bakom disken ler (lite överseende?) mot de andra i kön. Well let there be sunlight, let there be rain, let the brokenhearted love again. Sherry we can run with our arms open before the tide. Jo, pyttsan, tänker hon. Snön driver i vinden.

Porten till – XVI





Kapitel 16


Man glömmer det in i det sista. Tvättiden. Storstädningen. Och så slår man huvudet i sanningen på väg till sängs. Hund finns det ingen att gå ut med, och röka är för dyrt. Inga utvägar. Det är inte bara blicken som utsiktslöst anstränger sig för att fokusera det asymmetriska i hela tillvaron. Eller se förbi. Det är inte bara hennes jävla mun som är åt helvete!



onsdag 26 januari 2011

Porten till – XV




Kapitel 15


Grön. Den var grön och inte röd, cykeln hon fick när hon fyllde fem. Varför hade den alltid fel färg i drömmarna? Allt försvann bort och kvar fanns bara göromål. Vilket ord, tänkte hon när hon satte ner fötterna på det kalla golvet.



Porten till – XIV




Kapitel 14


Solreflexerna bosätter sig på fasaden och folk ger sig ut på söndagspromenad. Där inne är det stilla. Han ligger med huvudet under skrivbordet och tänker på pulka. Och jag? Jag hoppas solen snart slutar ställa krav. Elementen är varma.



Porten till – XIII




Kapitel 13


I morse såg jag spåren i snön. Hörde taxin i natt. Hur de tog sig ur: hennes röst i alla fall, och en man, hennes man. Antagligen. Nu finns det andra fötter där. Andra ben. Helt ointressanta. "Jomen en liten..." sa hon, men resten försvann när dörren gick igen. Korv, tänkte jag, eller "sommarstuga".



Porten till – XIII




Kapitel 13


Nysnö igen. Det var nära att de hade stött ihop på ICA. Vid KRAV-bananerna. Han tog de sista. Upproriskt. Hon tog två blodgrape. Sedan drack han för mycket. Blev ovanligt hjärtlig. Fasaden fick en halv understrykning. Röd av någon sort. Som om den var viktigare än vanligt. Skit också, tänkte han, och på barnet med den vita påsen.



måndag 24 januari 2011

Porten till – XII





Kapitel 12


Trots molnen kändes himlen hög. Kanske berodde det på avståndet till marken. Jag såg dem båda två. Eller tre. Han, hon och han. Och stjärnan som tindrade så klar. Det var något som fick mig att tänka på Manet. Eller Monet? Än en gång handlade det om ljuset. ”Monet”, sa hon bakom mig. Jag visste inte att jag pratat högt. ”Jag såg katedralen i Amiens en gång”, sa jag. ”Rouen”, sa hon. ”Ja”, sa jag, ”men där har jag aldrig varit.”



Porten till – XI





Kapitel 11


"Inte luktar du väl korv heller", sa hon och snusade honom i nacken.
"Vad är det han gör?"
"Aikido", sa hon, "nånslags kampsport."
Åh, torsdagskväll, tänkte han, torsdagskväll med Linnea. Hon knuffade honom ömsint framför sig. Mot det ofrånkomliga.



Porten till – X





Kapitel 10


Namn, de måste ha namn. Det finns ett "jag" som kanske är jag. I ett rum hitom. Flera "han" figurerar. Taket på 103:an som nu blir belyst av en vargmåne: han som tittade dit. Då, den första dagen. Han som "jag" inte vet mer om än att han stod utanför "vårt" fönster. Gick sedan över gatan.
Och minst två "hon".

Huset. Eller husen, också. Rummen.



söndag 23 januari 2011

Porten till – VII





Kapitel 7


(Det försvunna kapitlet)


Det var något med ljusen. Det första skalvet vibrerade genom hans epicentra och ut i rummet. "Nej, tack", sa han "jag har precis tagit en." Hon vände sig bort mot de andra. Vilka? Skrattade. Vad hade de firat? Och ljusen. Han blundade. Då kändes det nästan bra.



Porten till – IX





Kapitel 9


Det mesta lättade när solen tittade fram. Men vart tog det där kapitlet vägen? Så kanske han tänkte och undrade vad det stod på affischerna mannen med ryggsäcken klistrat upp. Blå prydde de nu elskåpen strax utanför bild. "Prydde?", tänkte han och gick ut i köket.



lördag 22 januari 2011

Porten till – VIII




Kapitel 8

Han visste det: det fanns exakt så mycket som ingenting (han upprepade det tyst för sig själv: "ingenting") att hämta där. Stegen blev längre och snabbare. Han tänkte inte ens snegla bort mot porten. Det fanns annat att titta på. Längre bort. Annat.



Porten till – VI




Kapitel 6

Ingenting hade hänt när jag varit bortrest, utom att fönstret blivit smutsigare. På andra sidan däremot, där städades det minsann.



Porten till – V




Kapitel 5


"Det är sant som du säger. Härifrån kan man se deras rum." Hon lämnade mig vid fönstret och sänkte ljudet på teven. "Ja", sa jag, "liksom inifrån."


fredag 21 januari 2011

Porten till – IV



Kapitel 4

Tjugondedag knut och människor rör sig som skuggor längs gatorna. Ingen ser att ingen går in eller ut genom porten. Ingen ser.


torsdag 20 januari 2011

Porten till – III




Kapitel 3

Natt. De som skulle komma har kommit. De som var på väg har gått. Det finns ingen där, men ljuset. Men ljuset.



onsdag 19 januari 2011