Ukrainabilden

Jag kan inte hjälpa det: bilden är underbar. Den här nedan alltså. Den är som en hel långfilm, som en bok, som ett äventyr. Bilden rymmer så mycket dramatik och outtalad spänning att den håller på att spricka. Jag älskar den!

Eller hur?

"Charmoffensiv ska föra in Ukraina i EU." Så lyder rubriken under denna bild (som här är något beskuren), tagen av Lars Lindqvist och publicerad i DN idag. Jag vet inte om jag vill kommentera. Bilden räcker. Eller hur?

Gammal goding med stel rygg

Jo, jag har ett gigantiskt ryggskott. Det funkar om jag står upp och inte rör mig. Som på bilden ungefär:

Man kan undra?

Ja, visst kan man undra vem det verkligen är som borde vara efterlyst. Har man kollat ordentligt så inte den där förövaren bröt lite på värmländska?

Konst i verkligheten 17 - ny

Påbjuden körbana heter detta verk av en okänd konstnär. Eller kanske "Påbjuden körbana med förhinder". Vad vill slumpen oss denna gång och mot vad pekar pilen? Finns det några svar? Och vem förväntas följa den uppmaning verket eventuellt försöker gestalta?

Mera författartankar

Från Staffantomen fick jag ett utdrag ur Peter Englunds blogg (som tyvärr verkar vara nedlagd nu, till fördel för akademi-bloggen). Vi har pratat om det här förut, Staffan och jag, och så här låter utdraget:

"Narratologerna är ense om att det bara finns ett visst antal grundberättelser, debatten gäller närmast hur många de är. Det finns i alla fall fem grundformer som kanske täcker 90% av romanerna vi läser eller filmerna vi ser: Sökandet efter Graalen, Återfödelsen, Resan och återkomsten, Från fattig till rik, Besegrandet av odjuret. Många gånger verkar det vara inte trots, utan just tack vare att berättelsen känns igen som vi dras till den."

Kloka ord? Jo, det är nog kloka ord. Man börjar direkt fundera på filmer man sett och böcker man läst och huruvida dessa historier passar någon av de här grundformerna.

Tillägg efter Victor Estbys inlägg på min Facebook:

Här står det om boken The Seven Basic Plots där författaren Christopher Booker hävdar att det finns sju urberättelser:

1. Övervinna monstret

2. Från misär till rikedom

3. Sökandet (efter sanningen eller skatten)

4. Resan och hemkomsten

5. Återfödsel

6. Komedi

7. Tragedi

"Intressant, men inte helt nytt, konstaterar New York Times, som menar att Bookers bok i stort baseras på välkända välkända teorier av bland andra Sigmund Freud, C G Jung, Joseph Campbell och Bruno Bettelheim."

Jo, inget nytt under solen, men det känns inspirerande att bli påmind ibland.

Jag tycker att de där fem första funkar bra. De två sista fattar jag inte. Det är ju bara komedi och tragedi, liksom. Säger inget om historien, intrigen. Nå. Man får väl läsa boken.

Författartankar

Jo, nu är det lite tomt. Skickade in "Vega i vågorna" till förlag i förrgår. Manuset blev refuserat av det första förlaget. Rekordsnabbt faktiskt. Bra. Respekt. Det förlaget har en bok med samma tema som kommer ut under våren 2011 och därför föll min text. Men Saras bilder fick massor med beröm. Det bådar gott nu när historien får rulla vidare. Det är klart att Vega ska ges ut!

Förra veckan skickade jag också iväg mitt ungdomsboksmanus "En annan Charlie" (nödlösningstitel som iofs växer med tiden, märker jag) till Staffantomen för läsning och kritik. Håller ju tummarna förstås.

Har alltså lämnat ifrån mig två manus på mindre än en vecka (och dessutom gjort klar Svenskt visarkivs årstidskrift Noterat, där jag lay-outat, satt text och bild) och därför känns det lite tomt.

Vad ska jag nu ta itu med?

Men egentligen är det inte något problem: projekten finns där. Igår blev det klart att Jojo Falk även kommer att illustrera min faktabok om fladdermöss! Det är skönt att veta, för jag har just nu svårt att se vem som skulle kunna göra det bättre än just hon. Jag vill ha svart-vitt, jag vill ha grov penna och starka kontraster, jag vill ha liv, rörelse och humor i bilderna. Jojo. Boken ska inte komma ut förrän hösten 2012, men förlaget vill gärna ha den klar tidigare. Så egentligen är det bara att sätta igång och skriva.

Men jag behöver något mer att sätta tänderna i. Ska det bli min sensommarbok "Konsten att överleva i världsrymden"? Den har svag intrig men mycket känsla. Den har ett klart tema, men själva historien är väldigt vag. Kanske den ska få vara det? Innan jag sätter igång på allvar med den, måste jag ändå hitta spåret: A leder till B, som leder till C.

Kanske jag ska ta itu med den där också väldigt vaga historien som kom till mig en natt när jag just läst "Siv sover vilse" av Pija Lindenbaum? Egentligen är det bara en familj, ett hotell, ett litet barn som lämnar rummet och möter något skrämmande.

Eller är det slutligen dags att få ihop trådarna i "Gabbe" – historien om killen som halkar till lite i tillvaron, livsledan i åttan får honom att börja agera småbrottsligt och då dyker en gammal skamfilad ängel upp och försöker få honom på bättre tankar? Den skrev jag för några år sedan, och i februari 2009 gjorde jag en stor räddningsaktion men sedan blev allt liggande. Historien lever, men kommer den någonsin att bli utgivningsbar?

Eller är det dags att ta itu med storyn om den lille killen som inte får gå och se gycklarna och de missbildade artisterna på tivolit, men som ändå smyger dit på natten och i mörkret får kontakt med en pojke som verkar lika gammal men samtidigt uråldrig. Deras samtal, berättelserna, och samma stämning som i "Kameleontpojken" – är det dags?

Och så har jag Joel och grannungarna. Där har jag tänkt mig en serie böcker. Max 5 stycken, med små konflikter och historier. Den första skulle jag nog kunna sätta igång och skriva, men jag känner att de vuxnas liv spelar in för mycket på ungarnas. Joels pappa är deprimerad, ja nästan apatisk, så Joel får sköta allt i hemmet och samtidigt vill pappan flytta. Joel känner det som ett hot mot hans tillvaro, och drömmer om att mamma ska komma hem igen och att allt ska bli som förut. (Ja, den berättelsen kanske kan bli något... men säkert något annat än jag tänkt...)

Jag har en lös idé om en faktabok som ska handla om snor, en fisbok, en historia om moster Mariella som varit upptäcktsresande, Bodil och Stina som vill bli fakirer men istället blir världsberömda korvjonglörer, och just nu hittade jag en påbörjad historia om Rufus som inte har något hemligt gömställe. Hm.

De finns ju där, idéerna. Det är väl bara att sätta igång.

Men först lite kaffe!

Sedan finns det