Konst i verkligheten 15 - ny

Ett svävande räcke. Det räcker inte hela vägen ner, men det är ändå stadigt att hålla i. Jag vet inte vilka krafter som samarbetar här.

Konst i verkligheten 14 - ny

I lördags. På väg till Landskrona och som vanligt lite för tidigt ute. Lugnt men ändå mycket folk på Centralen.

Då hittade jag detta konstverk mitt i verkligheten. Det fanns inga uppgifter om vem som skapat det, bara ett nummer - 25 - ovanför själva skulpturen. (1-24 kunde jag inte se någonstans. Möjligen var utställningen på väg att plockas ner.) Materialet är kartong, tejp av tre slag: gaffa-, markerings- och reklamtejp, och tusch. På kartongens lock har någon mycket noggrant ritat en vinklad pil och skrivit texten "BILJETTAUTOMAT". Jag hittade ingen knapp, trots att jag letade på alla tillgängliga sidor. Det gick nämligen in en sladd i objektet, något som tydde på att man kunde aktivera det. Kanske kunde man få det att låta. Knappast skulle den röra på sig då den var väl förankrad i golvet. Kanske hade locket öppnats och något, måhända i naturlig storlek, skulle sväva upp ur lådan.

Kanske var det en hyllning till den nyligen avlidna Martin Ljung. Hur tänker jag då? Jo, kopplingen Ljung och tåg är naturlig. Ni minns väl "det var en gång en gubbe, som bodde i en lådda..."? Här är låddan.

Men så idag dyker "låddan" upp igen. I DN. Vi var fler på utställningen som fotograferade:

"Tillfälligt ur funktion"-lappen förklarar det mesta. Verket är trasigt och därför fungerade den inte. Knappen var borta.

FAKIRER!

På måndag, ja, om tre dagar, kommer min efterlängtade bok "Fakirer". Det är som ni säkert redan vet en faktabok för nyläsare. Det kan väl hända att de som i första hand kommer ifråga är barn mellan 6 och 10 år ungefär, men enligt min vän och huvudperson i boken - fakiren Orthae - finns det ingen bok på svenska som innehåller så många spännande fakta om fakirer. Och det kan jag, efter mitt researcharbete, bara intyga.

Man får inte bara lära sig om fakirernas historia, vad de gör och varför de gör så många konstiga och äckliga saker, nej, man får även se hur de ser ut. Och det visar Jojo Falk i sina mycket uttrycksfulla och grafiskt delikata illustrationer. Ordet kongenialt ligger nära till hands när man betraktar den helhet Jojo lyckats med, helheten mellan text och bild. Lysande.

Sist men inte minst får man också lära sig hur en fakir tänker och vad som är viktigt att tänka på. Inte för att man ska bli fakir, utan för att man ska våga göra sånt som är svårt, fråga chans på någon eller gå till tandläkaren. Eller om man vill bli bäst.

Så här skrivs det om mig, fakiren och boken i Mitt i Söderort:

Dessutom kan man vinna boken på den här sidan. Det är Breakfast Book Club som lottar ut tre Fakirer och om man vinner följer en Kameleontpojken med av bara farten! Tre bokpaket lottas ut till tre utvalda som kan berätta det bästa cirkus- eller fakirminnet!

Kom igen!

Gotland

Stjärnhimlen är verkligen som ett tak.

Skickat från min iPhone

Intercity

Det är skönt att det tar lite tid att åka. Jag brukar säga att man måste hinna ha tråkigt en stund också. Men idag hinner jag ändå inte ha tråkigt. Jag har fullt upp med att skriva och läsa. En bok - Radhusdisco av Morgan Larsson - ska läsas ut, även om det tar emot... och några kapitel till i mitt eget manus ska bearbetas eller skrivas om. Får se hur mycket som blir gjort.

Arboga nu.

Skickat från min iPhone

På väg

Nu rullar tåget ut från Stockholm central.

Skickat från min iPhone

Hektiska dagar

Då är det dags att åka till bokmässan! Äntligen! Men först ska jag intervjuas här hemma av en journalist från tidningen Söderort. Fakiren Orthae är på väg med alla sina svärd, nålar, råttfällor och häftpistoler.

Klockan ett åker jag sedan söderut i solen. Det lär vara den sista sol man ser på några dagar. Dels kommer väl regnet in över Göteborg och dels tillbringar man den mesta tiden inomhus när det är mässa.

Jag har gjort en lista över folk och förlag jag vill träffa, och på tåget ska jag ta itu med mässkatalogen och planera mer i detalj. (Jojo... det lär väl bli si och så med den saken. Brukar gå mest på känsla.)