Vilken vecka!

Det är ofta lätt att misströsta. Det blir inget skrivet, refuseringarna dräller in och nya idéer lyser med sin frånvaro. Den här veckan har jag skrivit litegrann på tre olika texter. Och då menar jag litegrann. En mening här, en sida där, några små anteckningar i det tredje projektet. Jo, det går väl framåt, men jag känner att jag inte får tid att skriva. Och detta är förstås en lögn, för det handlar bara om fokus och prioriteringar.
Nå.
Den här veckan har varit aningen eljest. I söndags åkte jag till Gotland för att åka runt och köra Skapande skola med min vän och kollega Staffan Cederborg. Aningen glest schema var det den här gången, men det var som vanligt mestadels positivt att träffa eleverna och sätta igång fantasin i deras hjärnor. Många glittrande ögon bär jag med mig.
I måndags kväll hade jag äran att vara med i Kunskapskanalens "En bok, en författare", och det är inte ofta de bjuder in barn- och ungdomsboksförfattare, så det var verkligen en ära att få vara med. Dessutom tycker jag själv att det gick väldigt bra. Jag sa det jag ville säga och jag fick väldigt bra frågor och stöd av Tara Moshizi som är mycket duktig.
Lite hög blir man på att se sig själv prata passionerat om sina böcker, och jag skämdes faktiskt inte för någonting.
Idag fick jag några brev med posten. Ett var från Fotokopieringsfonden. Det blev inga pengar från dem i år. Det var också ett brev från Sveriges författarfond. Det vågade jag nästan inte öppna. Var tvungen att sätta på lite finsk musik och andas djupt några gånger innan jag sprättade kuvertet. Sedan fick det ligga öppet ett tag och liksom vädra.
När jag till slut tog ut brevet ur kuvertet och vågade läsa trodde jag inte mina ögon. Jag är en av 24 författare i landet som får det tvååriga arbetsstipendiet på 90.000 skattefria kronor per år. Jag var tvungen att läsa det igen. Och igen. Det stämde. Två år. Hade hoppats på det ettåriga, men jag fick alltså det tvååriga. Helt otroligt.

Så nu känns allt på ett annat sätt. Jag känner stor tillförsikt inför 2015. Faktaboken om snor kommer i mars och runt den kommer det att hända lite saker. Bilderboken jag gör tillsammans med Jonna Björnstjerna, "Med Pappa i fickan", kommer i maj, och det känns extra spännande eftersom texten till stor del är självbiografisk och Jonnas bilder blir fantastiska. Jag har färdiga manus som jag hoppas äntligen ska hitta rätt "adress" och jag har fem projekt igång som det bara är att arbeta vidare med. Jag är inte mycket för nyårslöften, men att fokusera på en sak i taget kan vara en grej...

Det känns som att jag är på rätt väg och stipendiet visar att andra också ser det. Bekräftelse och uppmuntran. Vad behöver man mer?