Porten till – XXXVII

Kapitel 37

Det vita kom tillbaka och kvävde både gott och ont. Allt saktade in, gravsattes. De tre på södra sidan gatan föll snart i sömn efter en annan slags torsdag. Han på norra sidan vakade länge i värmen från elementet. Drömmarnas sönderklippta scener ur ett mänskoskap. Röda pulkor, släpljus. Trädkronor.

"Remember that thou art but dust.

I shall try to bear it in mind."

(Lydia Davis "Examples of Remember)

Porten till – XXIII

Kapitel 23

Monets tålamod måste ha varit outtömligt. Släpljus. Motljus. Skuggor: Kadmium. Kobolt. Och all jord. Väntan på subtila förskjutningar som genast är över. "Bilden kommer som en snigel och försvinner som en blixt." Zinkvitt och krapplack. "Först måste du förlora dig själv. Sedan händer det."

(citat: Henri Cartier-Bresson 1908–2004)

Porten till – XIII

Kapitel 13

Nysnö igen. Det var nära att de hade stött ihop på ICA. Vid KRAV-bananerna. Han tog de sista. Upproriskt. Hon tog två blodgrape. Sedan drack han för mycket. Blev ovanligt hjärtlig. Fasaden fick en halv understrykning. Röd av någon sort. Som om den var viktigare än vanligt. Skit också, tänkte han, och på barnet med den vita påsen.