Yrsel...

Tredje dagen med kristallsjuka.

Innan jag steg upp kändes det helt okej, men så fort jag satte fötterna på golvet gungade det till. Så länge jag låg kvar i sängen inbillade jag mig att träningsprogrammet jag hittat på nätet hade hjälpt redan efter första försöket. Problemet är att jag inte vet på vilken sida det är knas den här gången.

Kristallsjuka, eller godartad lägeyrsel på grund av lösa partiklar i bakre båggången, är en skum "sjukdom". Och den kan bara botas genom att de där lösa partiklarna hamnar där de ska vara. Man ska alltså röra på huvudet på vissa sätt för att de ska skvalpa rätt.

Annars brukar det gå över "på några veckor". Men okej, det känns bara som att åka Finlandsfärja – lite sjögång och lättare berusning – och det kan man väl klara av. I några veckor...

Småland läser Fakirer!

En anmälan i Sandras Läslogg.

Nästa lördag - Fakirernas stora dag!

Ja, den 20:e november händer det grejer i stan! Här kan du läsa om Barnens Kulturhus och på affischen nedan kan du se vad som bjuds samma dag på Stadsbiblioteket. Hektiskt värre!

Konst i verkligheten 16 - ny

Ibland är konsten outgrundlig. När den är som bäst är den ett slag i magen. Eller på käften. Eller i alla fall mer en känsla än en tanke. Och känslan strävar hela tiden efter att skapa en tanke, eller en rätsida: en mening.

Den här installationen drabbade mig alldeles nyss. Bilden är aningen oskarp, men texten förkunnar att man ska ta hand om det inre först, sedan löser sig det andra. Yttre.

Mina känslor går igång på verket och jag låter det vara så. Vill inte gå in i intellektualiseringens gråtråkiga snårskog. Stannar vid känslan.

Konst i verkligheten 15 - ny

Ett svävande räcke. Det räcker inte hela vägen ner, men det är ändå stadigt att hålla i. Jag vet inte vilka krafter som samarbetar här.

Konst i verkligheten 14 - ny

I lördags. På väg till Landskrona och som vanligt lite för tidigt ute. Lugnt men ändå mycket folk på Centralen.

Då hittade jag detta konstverk mitt i verkligheten. Det fanns inga uppgifter om vem som skapat det, bara ett nummer - 25 - ovanför själva skulpturen. (1-24 kunde jag inte se någonstans. Möjligen var utställningen på väg att plockas ner.) Materialet är kartong, tejp av tre slag: gaffa-, markerings- och reklamtejp, och tusch. På kartongens lock har någon mycket noggrant ritat en vinklad pil och skrivit texten "BILJETTAUTOMAT". Jag hittade ingen knapp, trots att jag letade på alla tillgängliga sidor. Det gick nämligen in en sladd i objektet, något som tydde på att man kunde aktivera det. Kanske kunde man få det att låta. Knappast skulle den röra på sig då den var väl förankrad i golvet. Kanske hade locket öppnats och något, måhända i naturlig storlek, skulle sväva upp ur lådan.

Kanske var det en hyllning till den nyligen avlidna Martin Ljung. Hur tänker jag då? Jo, kopplingen Ljung och tåg är naturlig. Ni minns väl "det var en gång en gubbe, som bodde i en lådda..."? Här är låddan.

Men så idag dyker "låddan" upp igen. I DN. Vi var fler på utställningen som fotograferade:

"Tillfälligt ur funktion"-lappen förklarar det mesta. Verket är trasigt och därför fungerade den inte. Knappen var borta.

FAKIRER!

På måndag, ja, om tre dagar, kommer min efterlängtade bok "Fakirer". Det är som ni säkert redan vet en faktabok för nyläsare. Det kan väl hända att de som i första hand kommer ifråga är barn mellan 6 och 10 år ungefär, men enligt min vän och huvudperson i boken - fakiren Orthae - finns det ingen bok på svenska som innehåller så många spännande fakta om fakirer. Och det kan jag, efter mitt researcharbete, bara intyga.

Man får inte bara lära sig om fakirernas historia, vad de gör och varför de gör så många konstiga och äckliga saker, nej, man får även se hur de ser ut. Och det visar Jojo Falk i sina mycket uttrycksfulla och grafiskt delikata illustrationer. Ordet kongenialt ligger nära till hands när man betraktar den helhet Jojo lyckats med, helheten mellan text och bild. Lysande.

Sist men inte minst får man också lära sig hur en fakir tänker och vad som är viktigt att tänka på. Inte för att man ska bli fakir, utan för att man ska våga göra sånt som är svårt, fråga chans på någon eller gå till tandläkaren. Eller om man vill bli bäst.

Så här skrivs det om mig, fakiren och boken i Mitt i Söderort:

Dessutom kan man vinna boken på den här sidan. Det är Breakfast Book Club som lottar ut tre Fakirer och om man vinner följer en Kameleontpojken med av bara farten! Tre bokpaket lottas ut till tre utvalda som kan berätta det bästa cirkus- eller fakirminnet!

Kom igen!