Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

torsdag 20 mars 2014

När man nästan är klar

Nu är jag på kapitel 14, (bara 40 kvar...) och det kanske är sista gången jag går igenom det här manuset som jag levt med till och från sedan 2006. Åtta år. Den senaste veckan har jag fått kommentarer och glada tillrop från mina tre ”lektörer” – vänliga själar, kompetenta läsare och goda vänner som läst och begrundat några versioner av mitt verk. Så det är ju bara att ta ställning till deras tankar om ändringar, strykningar och förtydliganden. Bara så.
Samtidigt läser jag John Greens ”Pappersstäder” och kan nästan inte släppa den. Det är ett så härligt flyt i historien, så väldigt välfunna, finurligt uttänkta och samtidigt logiska konflikter. Språket är klockrent och huvudpersonens tankar och utveckling så rörande och precis. Ingenting är löjligt eller barnsligt, ingenting är för svårt eller för tillkrånglat. Personporträtten är okomplicerade och naturliga. Och själva berättelsen en snirklande väg genom ungdom och in i något slags vuxenblivande. Det är så bra. 
Och då tänker jag förstås: hur bra kan min bok bli? Historien håller. Huvudpersonen funkar. Konflikterna är många och komplicerade. Handlingen har driv. Men hur mycket bättre skulle den kunna bli? 
Det där är ingen bra tanke. Och det är heller inte lätt att själv se gränsen för sin kompetens. Men ibland tror jag att jag inte riktigt nått den på långa vägar. Alltså att jag ”slarvar” mig igenom vissa delar av historien. Att jag egentligen skulle kunna göra den så väldigt mycket bättre.
Ja, ja. Den kanske bli antagen, utgiven och såld. Men det är inte det jag tänker på. Jag vill att den ska bli så bra jag nånsin kan skriva den. 
Suck.

Men nu ska jag fortsätta. Jag gör den lite bättre. Lite bättre hela tiden. Jag lovar.

2 kommentarer:

  1. Hoppas att du läser Pappersstäder på engelska! Läste ut för bara någon vecka sedan och ÄLSKADE den!

    SvaraRadera
  2. Tycker inte att engelskan går så bra, så jag läste den på turkiska istället... nej, på svänska. Ja, den var mycket bra. Men den har sina svackor... Särskilt den där långa bilresan: vad är den till för? Men läs för tusan "eleanor & park"! Läs den på vilket språk du vill: den är underbar.

    SvaraRadera