Men det intressanta är nu är att "ligga" börjar böjas till att bli "liggd med". Jag har åtminstone två exempel på det och det ena är från den nya "rörelsen" "prataomdet" som vällde igång efter Johanna Koljonens berättelse på bloggen och i DN om hur hon blev utsatt för ett sexuellt övergrepp i gråzonen mellan ja och nej. I hennes fall var det, som någon skrev, så att hon "vaknade av att hon blev liggd med". Det är alltså inte hennes ord, utan ett citat ur twitterlinan. En annan skribent skrev häromdagen om hur någon "tiggde om att få bli liggd med".
Hur går vi vidare med detta? Kan man säga att man blev "liggd"? Och kan man säga att man vill bli "lagd"? Sex kan vara ett sätt att ta sig fram inom litteraturen och bli "förlagd"...
Och törs man säga att man ser fram emot att ligga i soffan hela kvällen?
Man undrar.
Inlägg
Det är skillnad på verben lägga och ligga, det första tar objekt (transitivt) medan det senare inte gör det (intransitivt). Dessutom är ligga i knullbetydelsen egentligen en del av uttrycket "ligga med", och kan därför inte fungera självständigt med bibehållen betydelse. Men lika förbannat används verbet ligga nu transitivt med påföljande objekt; man tänker sig att själva liggningen inte i första hand är något som någon gör utan något som någon blir utsatt för (ett slags språkspeglad objektifiering kanske?). Så ja, det är väl innovativt, men i konsekvensens namn kommer vi få höra fraser som "Kalle låg Lisa igår" och "Vill du ligga mig?". Sen kan man undra om participformen ska vara liggd eller liggad (jfr rigga - riggad). Låt oss prata om det. Eller inte.
SvaraRaderaOerhört klargörande inlägg! Om två transitiva personer ligger, vad säger man då?
SvaraRadera