Jo, ibland hände det att mamma och pappa tog ett par dagar ledigt på sommaren, som sagt var. Vanligtvis en måndag och en tisdag. Då kunde det bli en semesterresa upp till fjällen, ibland till Norge och Essansjön, eller också till Tåsjö.

Då kunde vi åka efter att de stängt affären klockan ett en lördag. Fast först skulle kassan räknas, alla köttvaror och ostar packas in i kylarna och golven sopas och våttorkas. Och så var det där evinnerliga kaffet som skulle drickas.

Jag och min syster kunde vänta hela lördagen längst bak i Duetten. Där låg vi och läste tidningar och lyssnade på radio. Vi höll på att bli galna när de sa att de skulle dricka kaffe också innan vi kom iväg. Det konstiga är att jag inte minns något om mat, ja, att vi åt något innan vi for.

Resan var ett äventyr på usla vägar och vi hade alltid den låga solen i ögonen den sista biten innan vi kom fram till Tåsjö och Frans och Karolina.

Det här måste vara 1961. Jag ska fylla två den hösten. Men nu är det sommar och vår fina Duett har blivit lite skitig på vägen dit. Jag spexar lite framför kameran med en blomma i handen. Syrran sitter precis bakom mig, och vilka de andra två är vet jag inte just nu.

Tåsjö var härligt att komma till, dels för naturen: de långa, branta backarna som jag sprang i, föll och fick en massa skrubbsår. (De där fallen kom tillbaka i drömmarna i många år, men inte som mardrömmar direkt utan mer som vanliga fallandedrömmar.) Men också för att Frans och Karolina var så sköna människor. Det var fritt och ledigt hos dem, de var enkla och naturliga. Jag kände mig hemma hos dem.

Och så hade de djur.

Jag kan inte minnas hur vi bodde där de första åren. Antagligen sov vi i det stora huset för de höll alltid till i sommarköket. Intressant företeelse det där med sommarkök: det var vanligt på bondgårdar förr att man ungefär i maj flyttade från det varma boningshuset och ut till ett enklare hus på gården. Det var svalare och friare där - måste ha känts lite som att flytta till stugan. Och då kunde man gå loss och städa ur boningshuset ordentligt.

Men jag vet inte om man byggde sommarkök. Mest troligt är väl att sommarköken kom till när man byggde nytt hus och då användes det gamla på sommaren.

Mamma och jag sitter utanför sommarköket och gosar med hunden. Jag tycker väl att det är sådär. Jag har alltid haft respekt för hundar och det är inte helt utan anledning. Men det kan jag berätta om en annan gång.

Så här såg boningshuset på Jakobssons gård i Tåsjö ut:

Och här är till och med pappa med. Det var oftast han som tog bilderna, men vid det här tillfället tror jag att han använde självutlösaren. Eller så är det möjligen Frans som fotat.