torsdag 26 augusti 2010
Fakirer har fått en recension!
onsdag 25 augusti 2010
Konst i verkligheten 13 - repris
Då kunde vi åka efter att de stängt affären klockan ett en lördag. Fast först skulle kassan räknas, alla köttvaror och ostar packas in i kylarna och golven sopas och våttorkas. Och så var det där evinnerliga kaffet som skulle drickas.
Jag och min syster kunde vänta hela lördagen längst bak i Duetten. Där låg vi och läste tidningar och lyssnade på radio. Vi höll på att bli galna när de sa att de skulle dricka kaffe också innan vi kom iväg. Det konstiga är att jag inte minns något om mat, ja, att vi åt något innan vi for.
Resan var ett äventyr på usla vägar och vi hade alltid den låga solen i ögonen den sista biten innan vi kom fram till Tåsjö och Frans och Karolina.
Tåsjö var härligt att komma till, dels för naturen: de långa, branta backarna som jag sprang i, föll och fick en massa skrubbsår. (De där fallen kom tillbaka i drömmarna i många år, men inte som mardrömmar direkt utan mer som vanliga fallandedrömmar.) Men också för att Frans och Karolina var så sköna människor. Det var fritt och ledigt hos dem, de var enkla och naturliga. Jag kände mig hemma hos dem.
Och så hade de djur.
Jag kan inte minnas hur vi bodde där de första åren. Antagligen sov vi i det stora huset för de höll alltid till i sommarköket. Intressant företeelse det där med sommarkök: det var vanligt på bondgårdar förr att man ungefär i maj flyttade från det varma boningshuset och ut till ett enklare hus på gården. Det var svalare och friare där - måste ha känts lite som att flytta till stugan. Och då kunde man gå loss och städa ur boningshuset ordentligt.
Men jag vet inte om man byggde sommarkök. Mest troligt är väl att sommarköken kom till när man byggde nytt hus och då användes det gamla på sommaren.
söndag 22 augusti 2010
Sista april, Funäsdalen
fredag 20 augusti 2010
Gäddan på PV:n
Kameran finns kvar, och jag tror att den fungerar. Min systerson har den. Det är en bälgkamera som ligger i ett hårt läderfodral. Kom ihåg att jag gick upp till Näsström när jag var kanske tretton, för att lära mig hantera kameran. Han var byns fotograf då. Han var den förste som berättade den magiska sanningen om bländare och tid för mig. Och om ljus. Fotografi handlar om ljus. Så är det.
Men åter till gäddan på bilen. Det är en fet vintergädda, troligtvis tagen på krok. Kan se framför mig hur de var tvungna att såga upp hålet för att få besten ur sjön. Gädda är inte direkt populär i mina hemtrakter. Känner knappt någon som äter den, inte ens en vintergädda. Verkar kräset, men så är det.
Jag träffade Åke förra sommaren och kunde då stolt berätta att jag äntligen, vid 49 års ålder, åkt dit för fortkörning. Vad då, sa Åke, har du ingen varnare för fartkameror? Det har jag. Sedan berättade han att han varit på flygträff på Stora Blåsjön och funderade på att ta en tur upp till fjällen med planet i veckan, för att kolla hur det gick med hjortronen. Han måste vara över sjuttiofem år nu. Men glimten är kvar i de ögonen.
Den här bilden visar även vår ladugård. Vi hade ju aldrig några djur, men den tidigare ägaren till affären, NO Blom, hade några kor. I huset närmast bilen, bakom bilen, fanns ett gammalt vagnslider (heter det så?), där man haft en vagn tidigare. I min barndom hade familjerna i byn sina frysfack där. Jag vet inte hur det gick till, men vid något tillfälle köptes det in en stor frys. Den bestod av massor med små fack med lås. Dessa kunde familjerna hyra och använda för att frysa sina varor. Det känns fint på något vis, att ha vuxit upp i en mer kollektiv tid. Mina föräldrar var dessutom mycket aktiva i föreningslivet, förutom att de skötte affären i nästan femtio år. Men nu halkar jag iväg till andra historier.
Om bilen: den är bara vacker. Av mina vänner på Facebook fick jag veta att det är en PV444 av 1957 års modell. Och att de inte pjoskar sig med några vinterdäck inte. Man anpassade väl farten efter underlaget och körde mest i utförsbackar på den tiden...
Och gäddan fraktade de nog helt enkelt hem sådär. Man vill ju inte ha ett sånt elände inne i en så fin bil.
Här är fiskarna själva och fisken.