Strykvecka på Gotland

Jag skriver det här på färjan till Gotland. Dags igen för den årliga höstveckan med Staffan. Tror det är artonde året i rad nu. I år ska vi sitta i ett lånat hus i Ljugarn och jobba med våra projekt.

Många kollegor räknar hur många ord eller tecken de skriver per dag och det är en morot god som någon, när man vill komma vidare i en text. Men för mig är det precis tvärtom: jag ska se hur mycket jag kan stryka per dag.

Jag arbetar med en faktabok som jag tänker mig bör hamna på ungefär 60.000 tecken. Med illustrationer blir det drygt 80 sidor bok. 

Den här gången har jag begränsat mig till i stort sett en källa att utgå ifrån, och jag behåller upplägg och indelning av avsnitt. Jag har gjort anteckningar som nästan är en färdig text, men den ligger på bortåt 220.000 tecken, vilket innebär att jag behöver skära bort ungefär 70%.

Det är ett knöligt sätt att arbeta. Man kanske skulle kunna kalla det för Giacometti-metoden. Giacometti var en fantastisk skulptör. Han var mästare på att reducera. Många gånger var det så att hans fru eller hans barn var tvungna att ta bort skulpturer han arbetade med och gömma dem. Annars skulle det inte bli något kvar.

Så jobbar jag, och det är nog beroende på att jag aldrig studerat på någon högre nivå och lät mig tekniken att suga åt mig av ett ämne och ett innehåll, se vad som är viktigt och plocka ut det. Jag mer drunknar i det jag håller på med, för allt är ju så intressant! Därför sitter jag med hav av anteckningar och får långsamt skala mig ner mot ett bärande skelett.

Ibland känns den här “metoden” oerhört jobbig, men ibland tänker jag också att det är ganska bra. Och jag inbillar mig att det i det färdiga manuset finns kvar en skugga av all tid och allt arbete jag lagt ner.

Rent ekonomiskt är det förstås fullständigt förkastligt. Att gneta på med ett manus i åratal, när det faktiskt — med bättre teknik — skulle kunna göras på några fokuserade månader. Men även här tänker jag att mitt arbete, tiden som gått och alla tankar jag fått längs vägen, färgat av sig på materialet och liksom byggt under det bättre.

Jag är långsam. Jag är inte särskilt produktiv, men å andra sidan skriver jag böcker som aldrig blir bestsellers heller… ; )