Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

måndag 8 oktober 2012

Och det blev höst...


Okej. Då är jag äntligen igång igen. Med skrivandet, och jag funderar lite på varför jag aldrig riktigt lyssnar på mina egna råd om att man ska skriva varje dag. I alla fall fem minuter. 

Men det har varit för mycket jobb sista månaden och sommaren var som den var.

Ja, det var en sorglig sommar. Inte bara allt regnande, inte bara att temperaturen knappt nådde upp till 18 grader och vattentemperaturen verkade ligga konstant mellan 16 och 17. Nej, det var också det här med mamma. 

Min gamla mor: en gång medelpunkt i byn och från förra året också äldst. Affären lämnade hon ifrån sig för tolv år sedan. Till slut lite motvilligt, men hon var 71 år då och änka sedan tio månader tillbaka.

Hon var inte längre lanthandlare, men njöt av att träffa sina vänner, väva i vävstugan, sticka strumpor och tröjor, följa med på pensionärsresor, se på teve och lösa korsord, pyssla i trädgården, sitta utanför affären och prata med folk, gå till ålderdomshemmet i byn och hälsa på de gamla, alltså de som var ännu äldre. Där skulle hon själv också avsluta sina dagar. Så var det tänkt.

Det första slaget var att kommunen valde att lägga ner ålderdomshemmet. Det kändes som ett oerhört svek mot de gamla i byn och hela kommundelen. Och alldeles särskilt mot mor som kunde sitta vid sitt köksbord och se huset där hon skulle tillbringa den sista delen av sitt liv. Nu visste hon ingenting om hur det skulle bli.

Sedan började kroppen krångla. Först var det armarna som inte riktigt orkade. Sedan började det bli allt svårare att ta sig upp från stolen, allt svårare att ta sig fram. 

Och så sista maj i år föll hon och drabbades av sprickor i båda underbenen. Livet förändrades på en sekund. Hon hamnade på sjukhus först och därefter på Parkbacken i Ånge som är ett vårdhem. 

Det var omtumlande även för mig och mycket tid och tankar gick åt till att försöka se till att hon fick det så bra som möjligt. 

Det sorgligaste är att se hur en människa reduceras på grund av den hjälp hon behöver. Särskilt en människa som mor som inte vill störa, inte kräva och vara besvärlig. Omkring sig har hon idag bra personal, men också mest dementa medboende. Hon som hela tiden vill ha någon att umgås och prata med. 

Nu hoppas vi ändå på en bättring. Förra veckan blev hon erbjuden ett permanent äldreboende på servicehuset Spångbro mitt i Ånge. Det är dit hon velat komma och där känner hon flera som bor. Flytten kommer att äga rum i slutet av månaden då vi är uppe och kan hjälpa henne. Samtidigt måste vi se till att "stänga" det gamla huset – mitt barndomshem: vad ska vi ta oss till med det?

Många frågor blir det, men nu känns det ändå bättre. Det är som om jag är på väg ut på andra sidan och skrivandet börjar fungera igen. Den senaste veckan har jag skissat på ett bilderboksmanus som jag nu har presenterat för yngste sonen, illustratören. Får se om han vill och har lust att ta sig an det.

Och imorgon bär det av till Spanien igen. En veckas skrivande med Skrivflytkollegan och vännen Staffan. Vi ska inte bara skriva, vi ska även reka lite för en eventuell skrivarkurs där i april 2013. 

Återkommer från Cútar!

PS: Skrivflyt hade för övrigt en mycket trevlig kurs i Katthammarsvik på Gotland i början av augusti, men den kanske jag återkommer till senare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar