Handfast arbete - inget flum

Så var det svårt att komma igång efter alla andra saker som måste fixas under dagen.

Men då bestämde jag mig för att göra något mer handfast med texten: dela upp alla stumparna jag skrivit till egna avsnitt eller scener. Jag har skrivit helt osammanhängande än så länge, och nu ska jag liksom bena ut vad som är vad. Inte exakt VAR – kronologiskt – det ska vara än, men i alla fall dela upp texten och sedan fortsätta med varje del för sig, knyta ihop och lägga till nya scener. Kanske. Vi får väl se hur det går för Tore i Andalusien.

Jag har ett så bra skrivprogram där det är lätt att lägga till nya kapitel, döpa dem efter vad som händer, lägga till kommentarer på särskilda "arkivblad", bygga vidare på texten och sedan kunna flytta om bladen som jag vill ha dem. Programmet heter Scrivener och funkar både för Mac och PC.

Så här ser det ut på min skärm när jag jobbar i scrivener

Jag la exempelvis telefonsamtalet mellan Tore och pappa som ett eget avsnitt i dokumentet som heter Grannungar (ett gammalt arbetsnamn på historien – det får jag ändra). Där ligger det nu och väntar på fler ord och tankar.

Jag gjorde samma sak med de övriga avsnitten i flödet. Och det har blivit "kapitelrubriker" som "Morgon", "Horisonten", "Lurven och fotboll" och "Ta farväl".

En annan fin grej med Scrivener är att man kan ställa om till ett läge som kallas "compose". Då ser man bara "arket" man skriver på, allt annat på skärmen försvinner. Det blir som att skriva på maskin nästan. Ingen distraherande omgivning.

Det här är "compose-läget".

Nog om teknik och program.

Nu börjar jag få en struktur på dagarna Tore tillbringar i Cútar. Jag vet lite om dem som han träffar där, jag vet lite om deras olika relationer och om vad som kommer att bli sagt, och nu kan jag gå in i varje avsnitt och skriva vidare. Det är skönt att veta var varje episod finns och att bara kunna välja "plats" för dagens arbete.

Jag brukar uppmuntra de elever jag har på skrivarkurser att skriva varje dag. Det är inte alltid så självklart att ens jag gör det: annat tar plats. Som att få ihop till något slags månadslön… Men jag brukar säga att man inte får släppa ett projekt, utan man måste anknyta till det varje dag, även om det blir bara fem minuter vissa dagar.

(Här vill jag ändå lägga till en liten annan finess med Scrivener: man kan synka det med ett program i mobilen som gör att man kan fortsätta skriva även på tunnelbanan eller var man nu befinner sig…)

Tillägg 2012-03-12: Har du tio minuter över och vill se hur Scrivener fungerar, kan du titta på den här länken om du har Mac och den här om du har PC.