De senaste dagarna har jag varit i Umeå på LittFest och därför har det inte blivit något skrivande alls. Men en massa trevliga möten med kollegor och fina seminarier som gav väntad och oväntad inspiration och nya idéer. Återkommer säkert till detta.
Men jag skrev inget. Jo, på planet upp kom jag loss lite med papper och penna.
Pappa och mamma fick namn, och det fick Mollys mamma också. Det var bra. Utan namn är det svårare att bygga upp personligheterna, karaktärerna. Alla personer i min historia är fortfarande väldigt vaga, inser jag. Det gäller även Tore.
På LittFest började jag med att lyssna på Johanna Lindbäck. Hon talade mer om platsens betydelse än karaktärens. Men det där hänger ju förstås ihop. Hon är extrem, det sa hon själv, och åker gärna runt och fotograferar platser där berättelsen ska utspela sig. Hon berättade om ett möte på en skola där hon berättade var hon hade tänkt att en person i nästa bok skulle bo och då räckte en tjej upp handen och sa: "Där bor jag." På så sätt fick Johanna till och med en klar uppfattning om hur planlösningen var i huset…
Jag har bestämt att Tore ska bo i den här lägenheten med sin pappa. Det känns tryckt. Jag tar den befintliga miljön jag har omkring mig hela tiden. Och när han i andra delen åker till Spanien så är det till en plats jag lärt känna och ett hus jag bott i.
Tyvärr gjorde jag inga anteckningar under Johannas mycket engagerade seminarium, och tråkigt nog finns det inte att tillgå på nätet. Men jag minns mycket av det hon berättade om sitt arbetssätt, och det kommer jag säkert att bära med mig i mitt eget skrivande och funderande. Framförallt det här med platsens betydelse.
Ett seminarium som däremot finns att se på nätet är Johanna Lindbäcks samtal med Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren om de två senares bok Cirkeln. Det handlade till stora delar om just skrivandet, och om att skriva en bok ihop, något som även Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo också gör just nu.
Mats och Sara har från början planerat en trilogi, där andra delen - Elden - kommer nu i april, och Nyckeln hösten 2013. De vet hur hela verket ska avslutas och vad som ska hända i del tre redan nu. De planerar de stora linjerna först och lär känna sina karaktärer som de ger kött och blod ända ner till personliga spotify-listor. De tycker att jobbet med karaktärer och miljö är mycket lustfyllt, som en lek.
De planerar sedan mer i detalj fyra kapitel framåt, delar upp det så att var och en av dem skriver vartannat kapitel och ger feedback och redigerar varandras kapitel. Det kan ju bli mycket kritik då och strykningar, men för säkerhets skull markerar de särskilt bra avsnitt med blått i texten, så att inte dessa delar ska försvinna.
Det är viktigt att påpeka här också att Sara och Mats ägnar sig åt alla karaktärerna, medan Johanna och Lisa valt varsin person att följa, skriva vartannat kapitel med den personen i fokus, men där även den andra personen finns med. Jag frågade Johanna om detta. Hur hade de tänkt med berättarperspektivet? Jo, de hade valt tredje person och en tredje person som ex i "Hannas" avsnitt ligger närmare henne. Det är alltså inte fråga om den sk allvetande berättaren (som fö Horace Engdahl dödförklarade i sitt seminarium) utan en berättare som sitter i örat på huvudpersonen, som jag brukar säga. Den kan gå in i huvudpersonens huvud, men inte i någon annans.
Nu måste jag ägna en timme åt Tore och temat, och anteckningarna jag krafsade ner på planet. Kan förresten berätta att jag har en vag tanke om att ett stickspår i första delen av berättelsen kommer att handla om Tores förhållande till ljus och mörker, del två kanske om sträckor och avstånd och så har det, hör och häpna, börjat utkristallisera sig en tredje del… vilken kommer att behandla temperatur… Kanske. Det där kastade jag bara ur mig nu, men så kan det bli. Och så var det det här med historien, den som ska bära, skelettet jag saknar men redan börjat täcka med muskler, blod och hud…
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar