Hur hittar man på en historia?

Åkte till Spanien. Till Andalusien förresten. Ja, i själva verket till en fantastisk liten by som heter Cútar. Här finns La Cultura. Det är ett pensionat, ett bed & brekfast och ett ställe där man kan ordna kurser själv eller gå på andras. Ett fantastiskt ställe, helt enkelt, och Rudy och Helen som äger kåken, eller kåkarna, behärskar svenska, engelska och spanska. Jag frestar er inte med några bilder här, men gå gärna in på deras hemsida så får ni se hur underbart det är.

Jag åkte hit för att skriva i en vecka, och det har jag också gjort. Men mest av allt hade jag med mig historier som skulle bearbetas, fördjupas och redigeras. Jag hade också en idé om att Cútar ska bli en del i en ny berättelse. Och den har rullat igång så smått. "Problemet" är bara att händelserna i Spanien ska vara något slags del två och jag har ännu inte börjat skriva ordentligt på första delen.

Men jag känner personerna som ska vara delar i händelserna i Sverige och nu håller jag på att lära känna de som bor här. Genom att gå omkring i byn börjar karaktärerna att växa fram.

Det som kanske verkligen är ett PROBLEM är att jag inte har någon story. Jag har relationer och konflikter, men ingen historia att lägga dem i. Det är skumt men inte så ovanligt för mig.

Stephen King skriver i sin bok "Att skriva" någonting om att man inte hittar på några historier egentligen. De finns där som fossiler i marken. Det gäller att finna dem, gräva upp dem och som en arkeolog putsa dem tills man ser vad det är. Ungefär så.

Och det är nog det jag sysslar med nu.

Och så börjar jag ladda historien med bränsle. Killen det handlar om har fått ett namn som blir rätt skojigt att leka med på spanska: där finns en historia, eller flera. Mannen som möter honom på flygplatsen är inte den han förväntade sig att möta. Där finns en liten story som kommer att bli stor och kunna bära långt: de tvingas ihop och måste lära känna varann.

Byn han kommer till kryllar av hundar. Varför har de så många hundar? Där finns möjlighet till funderingar som kan leda fram till den tanke jag tror ska bära hela berättelsen: varför har hans mamma fött honom, vad skulle hon med ett barn till...

Trapporna i byn, husen, gränderna, trapporna, vyerna, dalarna, olivträden, människorna, allt bär på historier. Ungarna som varje kväll samlas nere vid skolan och spelar fotboll kommer säkert att få en roll i min historia.

När man börjar gräva så gäller det att vara fri i tanken. Man ser sig om och hittar detaljer som kan passa in, som kan förstärka handlingen eller leda den bort på nya vägar.

Och att vara aktsam förstås och att sätta värde på allt som kan vara till nytta. Ibland blir man full i skratt när man hittar kopplingar mellan olika saker och tankar. Det är då det bubblar till i magen och man är på rätt väg.

Det gäller att spara och sortera. Vad passar in? Vad ska bort? Och att vara öppen för att den historia man tänkt skriva kanske inte är den det blir.

Tänk på det.