Tårta på Migrationsverket?

Hjärnan upptagen av viktigare saker än sökandet efter en historia, lek och skoj, när en iransk kollega ligger vaken i ångest. Han väntar på att polisen ska hämta honom. Han vet att polisen ska hämta honom. Han vet att han ska skickas till det som kallas hans hemland, ett hemland som inte vill ha honom. Han ska fängslas i sju år och han är förbjuden att ägna sig åt sitt yrke i tio. Och om han lever så länge kommer han ändå inte undan regimen som vill styra hans tankar och berättelser. När jag tänker på Mohammad Sadegh Razmdoost och hur han måste känna just nu, bara några mil härifrån, verkar allt annat fruktansvärt banalt.

Läs brevet till Migrationsverket.