Arbetsvecka, snörvel

Så kom den då äntligen den första riktiga arbetsdagen i den kreativa månaden april. Och då slog förkylningen till med full kraft, och tvätten måste fixas… Men nu sitter jag här och snorar på min nya arbetsplats. Såhär ser den ut.

Mycket funktionell. Det fattas egentligen bara lite bilder på väggen. Det blir verk av Sara Gimbergsson, Jojo Falk och Mimmi Tollerup: de underbara illustratörerna i mina böcker. Ska klippa och klistra när jag får tid.

Verkligheten har också hunnit ikapp mig och jag känner att jag måste låta Tore vila lite till. Jag har ju faktiskt nästan färdiga manus som måste ses över. Det handlar om andra historier som jag bara har hängt på tork ett tag. Det är den lättlästa ungdomshistorien "Kalkonerna" som har fördjupats, men håller det? Måste jag inte skriva om den helt och hållet?

Sedan är det mitt evighetsprojekt "En annan Charlie" som just nu ligger i sin 3:e eller 4:e version på förlag. Detta samtidigt som jag arbetat om den till en 5:e utifrån två väldigt välvilliga refuseringar från två andra förlag. Nu kanske manuset är intressant för båda dessa: hur gör jag då? En genomläsning av 228 551 tecken text som jag arbetat med till och från i sex år är nödvändig och en sista översyn. Med alla ändringar det medför…

"Konsten att överleva i världsrymden" – en kanske spännande historia för 9-12 år – ligger hos en nära vän för genomläsning. Det står inte på förrän han hinner med den och då blir det röda bockar i kanterna, bearbetning och kanske ivägskick innan sommaren?

För att röra till allt ytterligare satt jag på färjan till Gotland i torsdags och gick igenom alla gamla kortprosastycken jag har samlade här och där. Jag packade in allihop i ett Scrivener-projekt för att få översikt. Det var ett lyckat grepp, och plötsligt insåg jag att jag har noveller och småstycken som mycket väl skulle kunna publiceras, i bok eller e-bok. Hm. Intressant. Kanske fann jag något att skicka till den eminenta novelltävlingen i Umeå 2013 också. Vem vet?

På vägen hem under fredagseftermiddagen gjorde jag sammalunda med alla mina små barnboksprojekt och idéer. Förutom de texter som knackar på dörren – bland annat den om Gabriel och hans besvärliga skyddsängel – hittade jag åtminstone ett par uppslag som borde gå att göra något åt.

Men idag ska jag fundera på något annat. Det är manuset "Hur jag blev Zodiak och räddade världen" som ska få mina tankar. Berättelsen ligger på förlag och jag är ganska övertygad om att de inte vill ha den senaste versionen heller. De förstår den helt enkelt inte. Det är för många logiska luckor och alldeles för mycket outtalat i historien. Nå. Jag skickade iväg den till en alldeles fantastisk illustratör som jag länge tänkt på som kommande samarbetspartner. Hon har läst manuset nu och är positiv och vill gärna illustrera! Men hon har några viktiga synpunkter jag måste ta itu med. Till exempel har hon helt rätt i att miljöerna är vagt beskrivna och att man vill veta mer om personerna, vilka de är och hur de ser ut. Jag ska se vad jag kan göra åt det, och vad jag SKA göra åt det: det kanske blir beskrivningar som jag får stryka senare, när hon börjat illustrera. Men det kanske är bra att jag skapar mig egna bilder av platserna och figurerna först, innan hon sätter igång.

Om det nu blir någon bok.

Jag har en del att ta itu med. Kanske borde jag börja med det nu?