Lata dagar

Haft några sköna dagar i vårt hus intill Holmsjön i Medelpad. Den västra Holmsjön, måste man säga då, för här hade de så dålig fantasi att de gav båda de största sjöarna samma namn. Här rinner Ljungan förbi ner mot kusten. Solen har kämpat med isen, men kylan har jobbat emot. Ganska utsiktslöst.

Jag har inte skrivit något alls, bara funderat. Och så har jag läst igenom mitt manus "Kalkonerna" som är tänkt att bli en lättläst historia för 12-14-åringar, kanske. Grundberättelsen är självupplevd och manuset skrev jag väldigt snabbt under hemresan från förra årets bokmässa. Det var efter ett möte med en förläggare som visat intresse för mitt skrivande.

Nu har vi bollat manuset ett par gånger och jag håller på att fördjupa historien så att relationen mellan huvudpersonen (jag) och hans bästa vän. Det handlar om längtan, förhoppningar och svek, och jag har skruvat till den "sanna" historien en aning, men i grunden är den som sagt var helt självupplevd.

I den första versionen lät jag bara förhistorien glimta fram lite och texten påminde mest om en novell. Nu blir det mer om vad som hänt innan och det blir klart köttigare, men också – än så länge – lite stelare. Jag ser direkt vilka partier jag skrev först och vilka jag lagt till senare. Det är irriterande, men också bra på något sätt: jag vet vilka delar som måste mjukas upp och bearbetas vidare innan någon annan får läsa.

Och det här med att skriva lättläst och inte skapa en lättsmält historia är inte så enkelt. Det är en prövning och en övning.