Skrivbok återfunnen!

De ringde just från Kulturhuset. Min skrivbok är återfunnen! Det känns skönt på många sätt. Dels av naturliga skäl för att jag hade börjat på en ny historia i den. Vet inte om det blir någon bok av den historien, men den är kul att skriva. Sedan hade jag en del anteckningar runt historien om Tore och det kanske blir en bok, eller i så fall snarare tre böcker. Jag har många anteckningar runt Fakir-boken och framförallt några teckningar jag inte vill bli av med.


Sedan är det tur att jag får tillbaka boken innan jag hunnit börja inbilla mig att den innehåller en massa oersättligt material av världsklass. Det skulle kunna bli en härlig livslögn: om inte den där skrivboken försvunnit i maj 2012, hade jag säkert fått Alma-priset...
Alma-priset ja: jag var på Konserthuset igår och bevistade prisutdelningen. Det var tredje gången jag hade äran att delta och jag tror att det var bästa arrangemanget, även om det är roligare när författare som också är illustratörer får priset. Det blir roligare genomgångar av deras verk då. 


Det bästa var att jag äntligen fick se och höra First Aid Kit spela live! De är verkligen bra. Musikstilen är inte särskilt unik, men deras uttryck är speciellt. Så säkra och proffsiga, trots att de är så unga. Ser fram emot deras kommande verk och njuter av det de åstadkommit hittills. Det enda man kan säga till deras nackdel är egentligen att låtarna liksom går ihop efter en stund. Men det kanske är för att jag är så dålig på att lyssna på texter.


Och pristagaren då? Ja, jag har ännu inte läst Guus Kuijer, men jag kommer att göra det. Jag började faktiskt på hans "Boken om allting" igår kväll. Alla som var på prisutdelningen fick den i lilla presentpåsen och som ett nummer under ceremonien spelade några skådespelare från Stadsteatern upp en bit ur historien om den lille pojken Thomas. Den börjar mycket lovande.


Annars är jag djupt inne i "Eld" för närvarande. Det är spännande och engagerande. Kan verkligen rekommenderas! Men läs "Cirkeln" först. 


Välskrivet är det också, även om jag tycker att de borde ha jobbat vidare en vända med språket. För det mesta är det enkelt och lätt, särskilt är dialogen mycket bra, men emellanåt krånglar de till det. Ett litet (petnoga skit)exempel från sidan 185:


"Bahar är bara ett år äldre och när de var små trodde främlingar alltid att de var tvillingar, har mamma berättat. Men nu ser hon plötsligt ut att vara äldre än sin storasyster. När de sitter sida vid sida ser Minoo hur trött och tärd mamma är, trots att hon skrattar."


Vem ser äldre ut? Det blir ett syftningsfel här som redaktören borde ha sett, eller är det jag som är knäpp? Det är jobbigt med den här typen av småfel. Det spelar ingen roll för berättelsen, men jag stannar upp och börjar undra och då tappar magin i berättelsen lite av sin kraft. Läsaren ska inte behöva stanna upp och tänka över formuleringar; innehållet, däremot, är det ju bra om läsaren får fundera på. 


Ett annat ställe i samma kapitel (sidan 188):


"Vad tycker du om den här?" säger Ida när hon kommer tillbaka till sitt rum från det intilliggande badrummet."


Det här med lägen ska man se upp med. Spelar det någon roll var badrummet ligger? Räcker det inte med att säga att hon kommer tillbaka från badrummet? Och just ordet "intilliggande" hör inte hemma i den här texten. Tycker jag.


Efter det här följer det en mycket bra dialog och längst ner på sidan 189 kommer en reflektion där Ida tänker på hur Julia uttrycker sina åsikter, att hon hela tiden vill gardera sig med ord som "kanske", "ganska" och "lite". Det är väldigt bra! De orden finns med på min lista över förbjudna ord, men den kanske jag kan återkomma till en annan gång.