Hej, goddag, hallå!

... .. . .. ...

tisdag 20 mars 2012

Planering!

Med Robert Wyatts (musikern alltså) hjälp har jag idag lyckats koncentrera mig ett par timmar på att börja planera upplägget av den här historien om Tore, hans far Dennis, grannarna Alva och Molly, Mollys mamma Harriet, Tores mamma Linda, hennes nye man Angél och Marina i Cútar. Alla har fått namn! Det behövdes alltså en kort flygresa för det.


När jag började bena ut vad som skulle hända i den första delen, insåg jag rätt snart att det faktiskt finns en historia där, det finns en stor konflikt och det finns en naturlig upptrappning. Det finns också ett slags crescendo och en avrundning. Och slutet pekar vidare mot fortsättningen: Tore sitter på planet på väg till Spanien.


När det gäller den andra delen, den som utspelar sig i den lilla byn Cútar i Andalusien, är det vagare. Det har jag varit inne på tidigare. Konflikten där är inte lika underbyggd. Där har jag nog koncentrerat mig på möten mellan Tore, Linda, Angél och Marina. Men Tore börjar, i mitt huvud, få en klar vilja med resan. Tyvärr kommer hans önskan inte att uppfyllas. Är det ett problem? Historien kommer inte att sluta lyckligt. Måste inte alla barnböcker ha ett lyckligt slut?


Den andra delen kommer också att sluta i planet. Och den tredje delen, som nu börjar utkristallisera sig, börjar på Arlanda med att Dennis kommer och möter Tore. Han kommer hem till en ny värld, kan man säga. Förutsättningarna är helt klart ändrade. Där är jag ganska klar över konflikterna i Tores liv och jag tycker att lösningen, eller lösningarna, också ser rätt lovande ut. Det kommer att bli ett lyckligt slut.


Men hur ser då själva planeringen ut? Jag har tänkt igenom det jag redan skrivit, vagt eller mer färdigt, och funderat på var någonstans i historien dessa scener ska in. Jag har punktat upp dem från 1 till 10 och på så sätt fått ett slags kronologi, och jag har också tänkt att historien ska berättas kronologiskt. På det sättet har del ett fått sitt skelett. Nu gäller det att tänka vidare på vad som krävs för att händelse/scen 1 ska leda till 2, och så vidare.


Det här låter ju astråkigt, men bara jag fått ordning på… ordningen kan jag skriva vidare på del ett och samtidigt fortsätta flumma iväg med del två och tre. Och ganska snart kanske jag kan göra en planering över vad som ska hända mer i detalj i den andra delen. Osv.


Men nu måste jag käka litegrann. Jag ska ju iväg och vara delaktig i utdelandet av BUS:s debutantpris Slangbellan! Och på vägen dit tänker jag hålla koll på vem som får det där andra priset. Ni vet: Alma…

2 kommentarer:

  1. Ha, ha, ha, ha, det låter inte alls "astråkigt", det där kan väl bli hur spännande som helst tycker jag!

    Du koncentrerar dig också med musik... kanske borde jag testa det då jag har fått det rådet en gång tidigare, men egentligen inte tagit det på fullt allvar är jag rädd.

    Jag finner egentligen inget oplanerat kaos, som i mina egna blad... Jag undrar om inte det är något man tycker själv?

    Resor däremot är något jag själv använder mig av, men det blir dyrt i längden... att fundera på det viset!

    Du funderar om alla barnböcker måste ha ett lyckligt slut, men vet du... Det tror inte jag, barn är väldigt snusförnuftiga många gånger. Jag tror snarare att en barnbok som liksom gliiiiider in i mål, sida efter sida tillslut blir lite ointressant. Visst, det får väl vara någon hejd på tragiken, men ändå!

    Jag tycker att du har en välda god pejling på hur saker och ting ska se ut, flummig är du inte!

    SvaraRadera
  2. Jag har alltid tyckt att de flesta ljud stör mig då jag liksom formar text... i min EGEN rytm, på något sätt.

    Men jag kan ju prova att redigera och planera till musik, kanske kunde det ge något i alla fall?

    Det gäller ju att kunna snappa upp världen runt omkring sig också, annars hade man tillsist inget att skriva om. Intressanta samtal intill kan ju faktiskt innehålla en hel del spänning och sluta lite hur som helst.

    Jag brukar sitta på Stadsbiblioteket och skriva för det mesta, men jag har alltid en känsla av att jag tjuvlyssnar på något sätt, vilket absolut inte är min mening.

    Människor sitter idag och pratar om de mest... privata och intima saker högt och tydligt! I en mobiltelefon på väg till jobbet!! så det är nog bara jag som är fjollig kan jag tänka.

    Inte heller jag har provat hörselskydd, men jag är ju begåvad med en genetisk hörselskada så det är inga problem, ha, ha, ha!

    Låter härligt med insyltade personer! i alla fall!

    Lycka till och hoppas det går väl med din triologi!

    Den lille Tore... har säkert inte den minsta chans Bengt-Erik!

    SvaraRadera