Den här veckan har det inte blivit något skrivet om Tore. Det har varit alldeles för mycket av allting. Men jag ser fram emot en extremt kreativ april-månad. Igen, säger jag: när jag lönearbetade mycket mer, skrev på "fritiden" och inte blev publicerade, kände jag ofta att just april var en bra månad. Oktober var också bra, och jag vet inte alls varför det var så.
Men den här veckan har jag haft andra slags deadlines. Igår kväll fick jag till exempel iväg en annons för våra skrivkurser i vår och sommar. Annonsen ska finnas med i nästa nummer av tidningen Skriva: ett perfekt forum, tror jag. Vi får väl se.
Den här veckan har jag däremot hunnit med lite research. Orsaken till att jag var tvungen att kolla upp en sak nu var en idé jag fick i förra veckan och att möjligheten att göra research tar slut nu i mars. Bråttom bråttom.
En reklamtavla talade om något med "svek" och jag fick klart för mig att Tores pappa inte bara kan vara allmänt dålig förälder. För att gestalta hans dålighet måste jag konstruera ett mer konkret svek. Han måste lova Tore något, något som Tore väldigt gärna vill ha eller göra. Tore är än så länge också han ganska vagt tecknad som karaktär, och det är en sak jag tänkt mycket på: en huvudperson bör ha en vilja, ett mål, en riktning, även om den viljan, det målet eller den riktningen kan vara väl dold under fantasier och uppgivenhet.
Men vad vill Tore? Tore tycker om stjärnor och han sitter ofta ute på gården i mörkret, eller på sin hemliga plats i vindstrappan och stirrar ut i rymden. Tore vill ha stjärnhimlen närmare: han vill komma till ett observatorium!
Pappa lovar att de ska gå, men det blir inte av. Någon annan tar till slut med sig Tore dit, och därför måste ju jag gå dit och kolla. Det visade sig brinna i knutarna. Observatoriet i stan har bara öppet för stjärnskådare på tisdagar och torsdagar mars ut. Sedan är det stängt till oktober! Äldsta sonen och jag gjorde slag i saken och stolpade iväg uppför backen i tisdags kväll.
Tyvärr var det molnigt, men vi fick följa med in i den fristående kupolen och blev förevisade teleskopet av två entusiastiska medlemmar i Stockholms Astronomiamatörer – STAR. Där kan man bli medlem för 150:-/år och då kan man "titta förbi" på måndagskvällar och spana ut i rymden! Låter för bra för att vara sant. Vi fick även tips om ett mycket intressant datorprogram (och iPhone-app!) som heter Stellarium. Det är helt gratis att ladda ner och finns både för PC och Mac. I det programmet kan man se hur stjärnhimlen ser ut här just nu. Men, och det jublade jag för, man kan också se hur stjärnorna stod på en annan plats vid en annan tid. Exakt vad jag var ute efter! Då kan jag kolla vad det var Tore och Marina såg på himlen den där magiska kvällen i Spanien, och jag kan kolla vad Tore såg på himlen här innan han åkte söderut. Mumma.
Det här med research är inte bara bra för att man ska hitta rätt faktaunderlag, det är också viktigt när man söker nya vägar i en historia. Man "råkar ut för" massor av kringupplevelser som kan skapa nya scener, nya infall och kanske helt nya berättelser. Det gäller bara att vara öppen för nya intryck. Likväl som stoffet börjar leverera, kan också det man hittar, det man ser och hör, när man gör research, ge nya idéer.
I grund och botten handlar allt det här om nyttan att bära med sig sin berättelse hela tiden, även om man inte skriver på den så ska den finnas där i bakhuvudet och bubbla och dra åt sig nya detaljer, miljöer och situationer som kan kokas ihop till en tätare och kanske mer skiftande historia. Jag inbillar mig dessutom att allt man samlar på sig, oavsett om man använder det eller inte, ändå blir till något slags undertext i historien. Så tror jag.
Hela livet är research...
Inlägg
Fick följande kommentar på FB: Per-Göran Wikström Det räcker nog inte bara med att Tore blivit sviken en gång. Barn vill tro på sina föräldrars löften, även om de blivit svikna upprepade gånger. Så när de får höra att den här gången ska det verkligen bli av så tror de på det - bara för att senare åter få höra en ursäkt om varför det inte blev som det var sagt. Tills en dag de helt och nästan oåterkalleligt tappar tron på föräldern. Så jag tror att Tore blivit lovad det där besöket så många gånger att han slutligen insett att det aldrig kommer att bli av. Och i kontrast mot med vilken enkelhet och självklarhet som en annan vuxen tas med honom till observatoriet när han får kännedom om Tores önskan så förbyts Tores känslor för sin far till hat. Så ser jag det i.a.f.
SvaraRaderaOch jag svarade:
Tack för dina tankar, P-G! Ja, det ligger massor i vad du skriver. Och det är komplicerat att skriva om konflikter av den här typen för barn. Det ska vara kort, lättläst och lagom komplicerat. Det du beskriver skulle kanske vara enklare än den situation jag tänker mig skapa, med en pappa som liksom växlar i närvaro. Situationen är nog ganska ny för Tore. Men tillräckligt gammal ändå för att han ska ha insett att det är på honom det beror om det ska finnas mat i skafferiet och rena kläder i skåpen. Han tar hand om och skyddar sin pappa. Sveket blir som en förstärkning av pappas frånvaro mer än en bekräftelse på upprepade, konkreta, svek. Det är inte lätt att få fram den här typen av subtila skillnader, men jag vill undvika hatet. I alla fall skjuta upp det till en hatliknande känsla som skymtar fram i sista delen av berättelsen när pappan plötsligt vaknat upp, blivit kär och vill att de ska bilda en ny familj, med bästa kompisen och hennes morsa! Det är svek 2.0. Bra att du sätter mig på prov så att jag får fundera vidare, det är ju en av anledningarna till att jag skriver så öppet om mitt projekt och min process. Tack för bollandet!