Nästan som semester. Dag tio och elva.

Jag känner mig väldigt rörd för jag har precis lyssnat på den andra delen av min "Råttornas själar" som Barnradion bjöd på ikväll. Nour el Refai läste den så bra att jag fick tårar i ögonen och tänkte: "Är det verkligen jag som har skrivit den där berättelsen?" Nu ska jag signera en bok och skicka till Nour, för det vill hon faktiskt.
Här kan du lyssna på första delen, och här är andra delen.
Det är lite intressant att man på Barnradion tolkat det som att historien handlar om två flickor, när det faktiskt handlar om mig och en tjej som faktiskt hette, eller kanske fortfarande heter, Britta, en tjej som kom till mig en dag och som jag aldrig träffade sen igen.

Sara Gimbergssons fantastiska omslag till vår bok.

Igår blev det inget skrivet för då kom frun på besök. Jag åkte in till Malaga redan 07.15 och då såg himlen ut så här ovanför Cútar.

Bussarna funkade bra och jag hann med att köpa papper till skrivaren, en shaker så att vi kan göra frappé och en del godsaker i delikatessdisken... innan jag åkte ut till flygplatsen och mötte Kicki.

Idag har jag skrivit på några barndomsminnen, dels bara för att jag vill skriva fritt och dels för att se om jag hittar korn till någon ny historia. 

Det är intressant det här med att använda sina egna minnen och upplevelser så direkt i det man skriver. Efter ett tag vet man inte vad som verkligen har hänt och vad man hittat på. Det där ska vi prata om på bokmässan, jag och Jonna Björnstjerna. Det blir kul.