Börjar jag få rutiner? Dag sex och sju

Fredag kväll och jag känner mig faktiskt lite ensam. Men rutinerna börjar sätta sig. Vattna framsidan, vattna trädgården, hämta in posten, kolla så att poolen är ren, gå och handla, fixa käk, ta en kopp kaffe. Och snart ska jag käka kvällsmat, lite tapas och en kopp te.
Både igår och idag har jag inlett morgnarna med att gå en sväng. Igår lite kortare och idag lite längre. Idag såg jag det här märkliga trädet: vad är det? Jag tror inte jag sett det förut, eller i varje fall inte lagt märke till det. Det ser ut som röda flaskborstar.

Arbetat har jag gjort väldigt flitigt, och snart har jag tagit mig igenom manuset en gång. Sedan ska jag skriva ut och då behöver jag papper. Det är inte lätt att få tag i här. Sebastian i affären kan fixa det mesta, men inte papper till en skrivare, så det får jag köpa i Malaga på måndag, när jag ska dit och möta frun som kommer flygande.
Så här har förresten min arbetsplats sett ut idag.

Inte det minsta synd om mig, men jag skulle föredra vindstilla, för när det blåser som det gör nu blir det så himla skräpigt i poolen, och då måste jag ut med hoven och rensa. Så här såg jag förresten ut när jag satt och jobbade förut. 

Det är knepigt det där med att hitta språket. Dels ska det vara trovärdigt en femtonårig kille – eftersom jag skriver i första person, dels ska det vara utvecklande, fyndigt och lätt att förstå. Men framförallt ska jag skriva mig bort från mig själv och in i Johnnys huvud. Gubbjäveln ska alltså bort.

Ikväll hängde det två surdegsbröd i en påse på dörren. Attans. Helen hade sagt till mig att det skulle komma på lördag, så jag missade betalningen. Två bröd på ett halvt kilo styck, går loss på 2.40 €. Lite billigare än i Aspudden, om man säger så. Får betala 5 € nästa vecka istället. Hoppas det går bra.

Imorgon bitti kommer fiskbilen. Den var här i tisdags också, men jag handlade ingenting för jag hade lyckats beställa hem nötkött av Sebastian i affärn, och dessutom bjöd Rudy på kyckling med indisk touch. Men fiskhandlaren är rolig. Fisk heter pescado på spanska. En gång i tiden kanske fiskhandlaren ropade ”Pescaaaaaaadooooo!” när han stannade, men idag låter han bara signalhornet ljuda några gånger och sen skriker han ”Aaaaaaaaaaa-o!” I fjol vill jag minnas att det lät ungefär så här: ”Aaaaaaaaaooooo!” Så jag antar att o:et helt försvunnit när jag kommer hit nästa gång. 
Rosa har varit lite osynlig idag. Men just nu ligger hon i trädgården och filosoferar. Hon ser lite irriterad ut i högra ögat, ja, det var antydningar igår också, så jag får hålla lite koll på henne. 
Nä, käk var det, sen tror jag att jag ska kolla på en film.
Här några bilder från morgonpromenaderna.

Himlen var häftig igår morse.

Många blommor finns det.

Älskar de där svarta stammarna.

Sorgligt. En död steglitsa.

De fantastiska färgfläckarna i sluttningarna. Vallmo.

Färska citroner.