De första tre dagarna

Lördagen blev lång, men allt flöt som det skulle. Hade faktiskt inte kunnat vara bättre. Tunnelbana in till stan 03.16, flygbussen 03.45 till Arlanda och sedan enkel incheckning och egen rad på planet. Sov lite under resan och landade i tid i Malaga. 19 grader varmt. Sent bagage, men min väska kom först. Det har aldrig hänt tidigare. Tog pendeln in till stan och hann precis med bussen till Torre del Mar. Samtidigt som min buss kom in till stationen där, dök den lilla bussen som skulle gå till Benamargosa också upp. Vilket flyt. Kunde lämna väskan på bussen och gå och handla lite förnödenheter. Och när bussen stannade på första hållplatsen i Benamargosa gick jag fram och frågade chauffören om var Bar Andalucia låg. Han pekade runt hörnet och hjälpte mig ut med väskan. Jag hade hunnit med en halv cerveza när Rudy och Helen dök upp. Kärt återseende. Kramar. Paella.

Sedan åkte vi "hem" till Cútar och La Cultura, för en stunds vila. Ja, jag bestämde mig för att hänga med till El Borge och deras repetition inför söndagens fiesta-spelningar. 

Verdiales är en häftig, högljudd och energirik musikstil svår att beskriva. För ett otränat öra – mitt – är det svårt att skilja den ena låten från den andra, men jag älskar kraften, tempot och samspelet mellan ung och gammal, kvinnor och män. Vi avslutade kvällen i baren på kvarnen innan vi åkte hem, vägledda av en nästan full måne.

Rudy och Helen.

Jag sov i tio timmar, åt frukost och fick en hel del information om trädgårds- och poolskötsel. När Helen och Rudy åkte iväg på sina spelningar knoppade jag in. Två timmars siesta. 

Sedan kom jag igång ordentligt med skrivandet. Jobbar med att redigera ett ungdomsboksmanus och har väl idag lyckats komma ungefär en femtedel in i texten. För det är det jag pysslat med den här första riktiga arbetsdagen i Andalusien. Imorgon blir det mer info om huset, katten Rosa och sånt som jag behöver veta, för på onsdag morgon tidigt, tidigt, åker mina vänner till Kalifornien och jag blir ensam kvar. 

Jag trivs så bra i det här rummet, men jag kommer att flytta upp en våning och ha mitt arbete där i ateljén. Och så kommer jag så klart att sitta mycket ute och skriva. 

Idag har jag förresten också varit nere i Sebastians butik två gånger, och det känns i benen, kan jag säga, för det är ett berg man bestiger varje gång man går hem. Sedan hängde jag också med Rudy ner i dalen och plockade lite apelsiner.