32 dagar i Andalusien – dag 0

Imorgon bitti klockan 3.10 ska jag dra min tunga väska (19 kg) till tunnelbanan. Ursäkta om jag stör er nattsömn, kära grannar. Tåget går 3.16 till T-Centralen. Då bör jag hinna första flygbussen till Arlanda som går 3.45. Den kommer fram till terminal 5 mer än en timme innan mitt plan lyfter mot Malaga.
Det känns aptidigt, men å andra sidan landar jag i Andalusien redan 10.25 och hinner kanske äta paella med Helen och Rudy på Bar Andalucia i  Benamargosa (en stad där Cervantes bodde under några år, och jobbade med skatteindrivning), innan de ska dra vidare hem en sväng och senare till El Borge. Lördagar är för dem verdiales, som är en variant av flamenco från Andalusien. Så här kan det låta och se ut. Jag var med till El Borge en lördag i fjol, och om jag orkar hänger jag kanske med igen, imorgon kväll, för det är verkligen häftigt.
Nå. Det ska ju funka med kommunikationerna från flygplatsen in till stan, från Malaga till Torre del Mar eller Velez-Malaga, och sedan vidare upp till Benamargosa, men den sista biten kan jag ta taxi.

Men vad ska jag till Spanien och göra nu igen? Vad är det som drar och lockar? Kan det vara det här:

Värme och tid att skriva? Ja, och att testa hur jag funkar när jag är alldeles ensam i ett annat land. (Jag får besök i några dagar, så det är inte alls synd om mig.) Den enda oron som finns är väl att skrivkrampen slår till, när jag har all tid i världen att ägna mig åt mina manus. 

Det som gjort det här möjligt är två saker: Det tvååriga stipendiet jag fick av Författarfonden, och att mina vänner i Cútar, Helen och Rudy, ska resa bort och behöver ha någon som vaktar huset. 

Under veckorna i Spanien kommer jag förhoppningsvis också att uppdatera min blogg då och då, så då kan du följa mig och se hur det går.